Joar Guterstam: ”Tacksamt jobba med beroendepatienter”
Joar Guterstam. Foto: Anna Simonsson.

Joar Guterstam: ”Tacksamt jobba med beroendepatienter”

Joar Guterstam arbetar parallellt som psykiatriker på beroendemottagning och som forskare – två perspektiv som han tycker berikar varandra.
Av: Emelie Svensson

Det är spännande med ny kunskap och berikande att arbeta både som forskare och läkare. På så sätt genereras nya idéer; patienter på kliniken kan rapportera vad de upplever och ser för behov, och jag tar till mig nya kunskaper från forskningen som kanske kan hjälpa patienterna bättre, säger han.

Att arbeta med patienter med beroendesjukdomar tycker han oftast är tacksamt.

– Många tror att beroendepatienter är svåra att jobba med, men jag tycker ofta det är tvärtom – många är tacksamma för att jag forskar om just deras problem. Det är intressant att arbeta med grupper som annars är marginaliserade och det känns extra värdefullt när man kan göra en positiv skillnad för dem.

Kan du berätta om din forskning?

– Jag är parallellt forskare och psykiatriker på en beroendemottagning, och forskningsbiten är just nu i en slags mellanfas. Jag disputerade för ett år sedan och var insyltad i större projekt då, nu har jag avrundat de projekten och är på väg att starta min postdok-forskning. Men det är inte helt officiellt ännu, därför kan jag tyvärr inte avslöja mer.

Vad handlade din doktorsavhandling om?

– Hur amfetaminberoende påverkar det så kallade opioidsystemet i hjärnan. Vi utgick från naltrexon, ett läkemedel som har använts mot alkoholberoende i snart 30 år. Mina handledare upptäckte för tio år sedan att det även fungerar mot amfetaminberoende och minskar risken för återfall. Läkemedlet minskar suget efter drogen, precis som det minskar sug efter alkohol. Min avhandling gick ut på att förstå hur sjutton det kan hjälpa även vid amfetaminberoende – det hade man inte förstått innan. Nu har vi några ledtrådar till varför det fungerar.

Vad kom du fram till?

– Endorfin är ju kroppens eget morfin och en del av vårt motivationssystem, så när vi får ett endorfinpåslag mår vi bra. Det här opioidsystemet i hjärnan är det som morfin, heroin och liknande droger aktiverar, medan läkemedlet naltrexon tvärtom blockerar opioidsystemet, det är en så kallad ”opioid-antagonist”. Men amfetamin liknar ju inte morfin, utan är en stimulerande drog som främst aktiverar hjärnans dopaminsystem, så det har varit väldigt oklart hur naltrexon skulle kunna påverka det. Våra studier kunde dock bekräfta att naltrexon dämpar amfetamins effekter och att det tycks ha att göra med hur opioid- och dopaminsystemen samverkar i hjärnan.

Hur gick studien till?

– Vi genomförde tre huvudstudier. Två med friska försökspersoner som undersöktes med PET-kamera, där man kan mäta frisättningen av till exempel endorfin eller dopamin i hjärnan. De fick en injektion amfetamin innan PET-undersökningen började. Första frågan var enkel: ger amfetamin en aktivering av hjärnans opioidsystem?

– I den andra studien fick försökspersonerna också amfetamin, men de fick naltrexon eller placebo innan, så att vi kunde se om det dämpade frisättningen av dopamin. I den tredje studien använde vi oss av amfetaminberoende patienter. De fick naltrexon eller placebo och genomgick sedan en fMRI-undersökning, där man enkelt uttryckt mäter hjärnaktivitet. Samtidigt som de låg i kameran fick de se filmer med drogrelaterat innehåll, som att skådespelarna tog amfetamin. Syftet var att se om naltrexon kunde dämpa det drogsug patienterna upplevde när de såg på filmerna. Vi fann dock inga tecken på att naltrexon skulle dämpa drogsug av det slaget.

Ska ni gå vidare med detta på något sätt?

– Ja, vi har lite olika spår. Framför allt ska vi starta en stor klinisk prövning för att undersöka om en långverkande variant av naltrexon kan hjälpa beroendepatienter med samtidig ADHD. Annars brukar patienter ta en tablett naltrexon varje dag, men många patienter har svårt att göra det – kanske blir det lätt slarv, att man tappar bort eller glömmer medicinen. Men nu finns en ny variant av samma läkemedel, där man tar en spruta en gång i månaden och tanken är att undersöka om det kan minska risken för återfall.

Dela artikeln:
0