Karin Alexandersson, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har under tre år lett en forskningsstudie som heter Skol-Bim; ett projekt för utveckling av skolans stöd till barn i missbruksmiljöer. Hon har djupintervjuat 20 ungdomar om vad det har inneburit för dem att växa upp med missbruk och vilket stöd de hade behövt men inte fått.
Svaren visar att uppväxten med en missbrukande förälder har haft stor känslomässig påverkan. Det handlar om att de unga bland annat haft självskadebeteenden och känt rädsla, sorg, ilska, oro, ångest, hat, trötthet, skam och utanförskap. Men de har också blivit självständiga och duktiga på att klara sig själva.
Deras strategier för att hantera situationen hemma är bland annat att ta ansvar för föräldern, ett stort kontrollbehov och en tendens att smussla, dölja och ljuga för att skydda sig själv och föräldern.
– Ungdomarna uttrycker hur viktigt det hade varit för dem att få prata med någon, för att känna sig mindre ensamma, säger Karin Alexandersson.
Men tyvärr var det få av de 20 ungdomarna som fick hjälp från skolan. Fyra fick hjälp, övriga fick ingen, antingen för att skolan inte kände till att de levde med missbruk i hemmet eller för att den inte visste vad den skulle göra med informationen.
– Det visar hur viktigt det är att se bakom ytan och våga fråga barnen om man misstänker att det finns problem i hemmet. För barnet kan det vara avgörande, säger Karin Alexandersson, som tycker att skolan borde föra in livskunskap på schemat, sätta upp anslag i korridorerna med information om var man kan söka hjälp samt erbjuda alla elever ett samtal med kurator.
Forskningsresultaten kommer att ligga till grund för kommande utvecklingsprojekt kring hur man fångar upp barn till missbrukare i skolor runt om i landet.