Åtta procent av alla barn i Sverige har en förälder som fått vård på grund av psykisk ohälsa eller missbruk och varje år skolkar tre procent av alla 15-åringar för att ta hand om en anhörig hemma. Det är några siffror som visar att det finns många barn – varav flera har rötter i en annan kultur – som behöver hjälp och stöd från samhället.
Som ett sätt informera och höja kunskapen hos organisationer och föreningar som arbetar med utsatta barn och familjer som flytt till Sverige, har SIMON (Svenskar och invandrade mot droger) tillsammans med NBV producerat tre kortfilmer som heter Ingenmansland, Andra generationens trauma samt Hedersflykten. Filmerna belyser på olika sätt barns och ungdomars utsatthet och speciella situation när deras föräldrar har flytt från sitt hemland.
Det kan handla om att barnen tvingas ta ansvar för föräldrarna och bli deras länk till samhället. I en del fall kan det leda till att föräldramakten förskjuts till tonåringar, som kan hamna i fel kretsar. Filmerna beskriver känslan av utanförskap på flera fronter: både ett utanförskap i Sverige och i hemlandets kultur.
”Kidane” vet inte var han hör hemma när mamma drömmer sig tillbaka till hemlandet. ”Micke” är orolig varje gång han ser persiennerna neddragna hemma. ”Bahars” värld rasar samman när storasyster ska giftas bort. För alla tre blev drogerna en tillflykt.
Regeringen gav 2011 Socialstyrelsen i uppdrag att stärka och hjälpa barn som anhöriga, ur ett interkulturellt perspektiv.
– Vi funderade på hur vi kunde lyfta de här frågorna, som ofta berör barn i utsatta områden och där kriminalitet och psykisk ohälsa är vanligt, säger Ann-Sofie Roberntz, ordförande i SIMON.
Diskussionerna ledde till kortfilmerna, som går under titeln För barnens skull, samt en önskan om ett samarbete med ideell sektor och olika organisationer. Tillsammans med NBV har man tagit fram ett studiematerial som underlag för diskussion.
Filmerna ligger på www.simon.org.se