Ibland känner jag mig rädd inför olika val i livet. Det kan vara att magkänslan säger en sak – men förnuftet en helt annan. En rädsla för att misslyckas, att göra fel. Modet sviktar och oron försöker ta över. När den känslan växer sig stark brukar jag tänka på berättelsen om myran och grädden. Har du hört den? Om inte, så kommer här en snabbversion.
Det var en gång tre myror som råkade trilla ner i en stor tunna med grädde. Till sin fasa märker alla tre att de håller på att drunkna och de börjar simma för att undvika en omedelbar död. De simmar runt, runt, i hundratals varv. Plötsligt tycker en av myrorna att det får vara nog. Simmandet känns helt meningslöst och myran ger upp. De två som är kvar simmar vidare, runt, runt i ytterligare hundratals varv. Men det är helt lönlöst. Det finns inget hopp alls. Efter ett tag ger även den andra myran upp. Nu är det bara en myra kvar.
Trots att myran går mot en säker död fortsätter den envist och simmar runt, runt, varv på varv. Hundratals och åter hundratals varv. Runt, runt, runt. Till slut märker myran att det blir omöjligt att simma. Det tar stopp. Grädden har blivit till smör och myran kan knalla upp från tunnan och fortsätta sitt liv. Myran hade förstås ingen aning om att grädden skulle bli till smör men envisheten, eller optimismen, visade sig vara helt rätt. Det finns många som vill veta hur framtiden ska bli, vad som ska hända. Men det enda som är säkert är att om du inte gör något kommer ingenting att hända.