Jag läser att tidningen Metros reporter varit på nykter klubb. Det var svårt att slappna av och släppa loss, skriver reportern. Hur gör man utan alkohol?
Alkoholnormen slår till igen, tänker kanske en del då. Men handlar det egentligen om det? Vi pratar mycket om normer i samhället, hur de begränsar oss och våra liv, hur de måste ändras. Det är förvisso sant – men är det hela sanningen?
Jag tror att de största begränsarna för våra liv inte är de normer som omger oss, utan helt enkelt vi själva. Det är vi själva som säger ”det går inte”. Det är vi själva som ängsligt frågar: ser jag konstig ut när jag gör så här? Tycker de andra att jag dansar dåligt?
I värsta fall dansar vi inte alls. Vi låter tankarna hindra oss och säger till oss själva att vi inte kan, att det är trist, att vi hellre vill stå i hörnet, zippa på en drink och se lite svåra ut. Men är det så? Gör vi ett medvetet val – eller styrs vi av en rädsla för att göra fel, vara fel?
Den som har roligt och gör något den tycker om bryr sig inte om hur den ser ut. Den personen kan dansa, sjunga, spela Minecraft eller göra vad som helst utan problem.
När vi lever i det vi gör, när vi vågar vara oss själva, då spelar det ingen roll vad alla andra tycker. Då är vi – då tänker vi inte. Då bryr vi oss inte om vilka fasader vi visar upp.
Så: våga släpp kontrollen – och dansa loss. Livet blir roligare så, och då trotsar vi inte bara normerna, då trotsar vi även våra egna rädslor – och det gör att vi växer.