Den som inte dricker alkohol måste ständigt ”komma ut”. Det är enligt Suzann Larsdotter, RFSU, en av flera förklaringar till att det är svårt att bryta mot den starka alkoholnormen i hbtq-samhället (se Accents reportage).
Att komma ut som hbtq-person innebär för många en stor press. Att sedan ta fajten att avstå från alkohol i en grupp som dricker mer än genomsnittssvensken är inte självklart. Och att avvika från normen i en grupp där man äntligen känner att man är en del i gemenskapen och accepteras för den man är, är ett risktagande. Och ju mindre gruppen man tillhör är, och ju mer utsatt man är för majoritetssamhällets ifrågasättande, oförståelse, och ibland till och med hat och hot – desto större blir risktagandet.
Accent har träffat fem personer och pratat om alkoholnormen i hbtq-samhället och varför den är svår att bryta. Men som Suzann Larsson också påpekar: Det håller så sakta på att förändras, för är det något som hbtq-gruppen kan så är det normkritik. Det gäller bara att applicera den kunskapen också på andra områden, till exempel när det gäller alkohol och andra droger.
Bara det faktum att vi pratar om ”hbtq- samhället” som en avlägsen kontinent visar att det finns mycket kvar att göra. För hur alkoholnormen ser ut i olika grupper, och vilka förutsättningar till normkritik och förändring som finns, är en fråga för hela samhället, en fråga som vi alla har ansvar för. Vi behöver förstås normer för att kunna fungera tillsammans, frågan är vilka som hjälper och vilka som stjälper. Att se vilka normer som styr i den egna gruppen är ofta svårt, eftersom de ofta är outtalade och upplevs som så självklara att det inte är något man talar om. Det första steget är att öka sin egen medvetenhet.