Svårsmält yogamissbruk
Morgonyoga. Foto: Ulrica Ambjörn

Svårsmält yogamissbruk

Av: Ulrica Ambjörn

Jag kom i kontakt med yoga för drygt tio år sedan. Jag hade skadat mig och kunde inte utöva någon av mina vanliga aktiviteter, knappt gå i ärlighetens namn. Först var jag lite skeptisk till de ovana övningarna och till att det gick så lååångsamt; var det inte lite skumt med den där speciella andningen och positioner namngivna efter djur och natur… kobran, hunden, kamelen, trädet och bergets position? Jag upptäckte in på skinnet hur otålig jag var och hur tankarna hoppade från det ena till det andra, som apor i ett träd.

 

Först efter ett tag upptäckte jag fördelarna – inte minst med den medvetna andningen. Jag fick lättare att fokusera och upptäckte att jag hade mer plats för syre i lungorna än jag trott. Det visade sig också att jag hade en oanad naturlig fallenhet för positionen ”savasana”, ibland även kallad ”död mans ställning” – en övning i djupavslappning där man ligger på rygg och blundar, och låter armar och ben falla ut åt sidorna.

 

I Accent berättar Kristina Kumlin om vad yogan betyder för henne, och hur övningarna blev en väg ut ur ett drogberoende. I dag hjälper hon andra att hitta sig själva och sitt lugn genom yogan. Vi intervjuar också fyra experter om hur, och varför, yoga fungerar.

 

Yoga är i dag en etablerad tränings- och behandlingsform, som går hand i hand med en hälsosam livsstil. Därför blir jag så trött när jag ser hur alkohol-näringen gör sitt bästa för att tjäna på trenden genom att lansera öl-yoga, och gör om den klassiska yin-yogan till ”gin-yoga” – vilket innebär att yoga utövas på ett destilleri där man efter klassen dricker gin. Det är riktigt dumt – ja, det är faktiskt yogamissbruk.

Dela artikeln:
0
NPV:s resa: Från kuddar på golvet till flott konferens
Foto: Anna Simonsson

NPV:s resa: Från kuddar på golvet till flott konferens

Av: Ulrica Ambjörn

För ett par år sedan satt jag på en kudde på golvet i en vindslokal i Nacka tillsammans med ett 50-tal människor i skiftande åldrar. Jag var på ett seminarium anordnat av det nybildade Nätverket för psykedelisk vetenskap, NPV. Unga forskare i vardande talade sig varma för psykedeliska droger (som några av dem också lät förstå att de själva prövat). Sveriges restriktiva politik beskrevs av dem som hopplöst efterblivet. 

 

NPV har sedan dess vuxit betydligt, har idag cirka 500 medlemmar och är aktiva på sociala medier där de bjuder in till seminarier och föreläsningar, och sprider artiklar och annan information. Nätverkets primära syfte är att få igång forskning om så kallade psykedeliska substanser i tron att med dem kunna bota och lindra posttraumatisk stress, depression, beroende, och flera andra psykiska sjukdomar. I oktober arrangerade de Sveriges första konferens om psykedelisk forskning. Accents Jens Wingren var på plats och intervjuade både internationella forskare, psykologer och sponsorer, deltagare samt företrädare för NPV.

 

En av förespråkarna är grevinnan Amanda Fielding, som 1998 grundade den brittiska tankesmedjan Beckley foundation, och sponsor av konferensen i Nacka. Denna aristokratiska dam skulle närmast kunna beskrivas som den psykedeliska forskningens grand old lady. Hon har hängivet drivit frågan sedan 1960-talet och svävar inte på målet:

– Jag gör mitt bästa för att göra de här substanserna till licenserade mediciner. Men jag anser att de bör göras tillgängliga för den som vill. Det blir nästa steg, först måste vi göra dem medicinskt tillgängliga för de som behöver dem, säger Amanda Fielding som ansett sig tvungen att trots att det inte roar henne nämnvärt arbeta politiskt för att uppnå detta.

För att komma runt LSD:ns dåliga klang började hon med psylocybin*-forskning.
– För det vet ingen varken hur det stavas eller vad det är. Men det var ett sätt att få ett etiskt godkännande för forskningen, lyder den krassa förklaringen.

 

Den psykedeliska forskningen är i sin linda, de studier som gjorts är få och små och har inte kunnat visa på övertygande resultat. Dock är detta en utveckling som det finns skäl att hålla ögonen på. Inte minst av skälet att medicinska anspråk riskerar att användas på samma sätt som när medicinsk användning av marijuana tjänar som murbräcka för krav på legalisering.

*Det aktiva ämnet i så kallade psykedeliska eller magiska svampar är psilocybin, vars rus liknar LSD, men är betydligt kortare. Svamparna är narkotikaklassade i Sverige och det är därför förbjudet att plocka dem. 

Dela artikeln:
0
0
Värna de nyktra frizonerna
Foto: Jonér

Värna de nyktra frizonerna

Av: Ulrica Ambjörn

För drygt ett år sedan, den 20 oktober 2017, skrev jag för första gången om #metoo.

En månad senare startades #nykterfrizon, IOGT-NTO-rörelsens eget upprop, där kvinnor och ickebinära vittnade om sexistisk jargong, sexuella trakasserier och övergrepp inom rörelsen. Rubriken till min krönika var Låt #metoo bli #nomore även i nykterhetsrörelsen. Uppmaningen var tydlig: Låt oss arbeta för att ”jag med” blir ”aldrig mer.” För det anstår inte en rörelse med en värdegrund som vilar på demokrati och solidaritet att se mellan fingrarna med övergrepp i någon form.

 

Det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.

 

I Accent nr 7, och på accentmagasin.se, gör vi en tillbakablick och reflekterar över vad som hänt under året med #nykterfrizon. Vi blickar också framåt, för det är långt ifrån över. Det råder inget tvivel om att #metoo-rörelsen flyttat fram positionerna, men det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.

 

Jag blir emellanåt rejält frustrerad över att det går så långsamt att förändra saker till det bättre (och ibland så snabbt att rasera det som är bra). Då påminner jag mig om allt som ändå skett under min livstid. Till exempel en sådan sak som att det ända fram till 1965 enligt svensk lag inte fanns något som hette våldtäkt inom äktenskapet. Så låt oss jobba vidare, och komma ihåg vad Lovisa Bengtsson, IOGT-NTO-föreningen Sjumilakliv, säger i intervjun i Accent nr 7, angående före och efter att #nykterfrizon startades: ”Nu har vi varandra”.

Accents bevakning av #nykterfrizon sedan 2017 samlas efterhand.

Dela artikeln:
0
0
Heja, alla fosterlandsförändrare!
Vad är "svenskhet"? Foto: Håkan Dahlström/Flickr-CC by 2.0

Heja, alla fosterlandsförändrare!

Av: Ulrica Ambjörn

I Sveriges riksdag finns ett parti vars bärande idé är att värna ”svenskhet”, och som har förklarat krig mot dem som inte håller med. Men vem har rätt att bestämma vad ”svenskhet” och svenska värderingar är? IOGT-NTO har rötterna djupt förankrade i svensk historia, och står för drogfrihet, demokrati och allas lika värde. Ett budskap som tilltalar människor med mycket skiftande livshistoria, och som innebär att organisationen får allt fler medlemmar med utländsk bakgrund.

 

Jag har aldrig förstått varför jag ska vara stolt över att jag råkat födas i Sverige. Min nationalitet är inget jag valt eller förtjänat. Däremot är jag djupt tacksam över att leva i ett demokratiskt land med en politik som gett mig tak över huvudet, mat i magen, utbildning, tand- och sjukvård – trots att jag inte vuxit upp i en förmögen familj. När det gäller stolthet är jag mer stolt över att vara en del av nykterhetsrörelsen. Det är ett medvetet val och en aktiv handling från min sida.

 

Min ”svenskhet” låter jag inte definieras av något annat än lagen (som bygger på värderingar om rätt och fel), och på det demokratiska styrelseskicket. I ett fritt samhälle får jag vara den jag är, så länge jag inte skadar andra. Jag har betydligt mer gemensamt med mina vänner Maria och Arez (som råkade födas i Libanon respektive Kurdistan), än vad jag har med Jimmie och Louise i Sölvesborg. För den skull är jag inte en fosterlandsförrädare – jag är en fosterlandsförändrare. Eftersom förändring och utveckling är en förutsättning för vår överlevnad.

Dela artikeln:
0
0
Ge eftertanken en röst
Ordet är fritt. Foto: Ulrica Ambjörn

Ge eftertanken en röst

Av: Ulrica Ambjörn

Efter en semesterresa i nio svenska landskap; bland andra Dalarna, Värmland och Dalsland, står det klart att det inte bara är den inhemska vården och omsorgen, lokalvården, spelutvecklingen med mera, som bärs upp av utrikesfödda svenskar. Utan även turistnäringen. En majoritet av de vandrarhem, matställen och kaféer vi besökt visar sig drivas av invandrade krafter. Rätt tänkvärt med tanke på de högstämda nationalistiska tongångar som hörs i valdebatten – och som handlar både om vad svenskhet och svensk kultur är, och om vilka som har rätten att forma och njuta den.

 

De som talat varmast om den svenska naturen, lokala sevärdheter, hantverk, kulinariska specialiteter och historia, är inte uppvuxna på orten.

 

De vi mött som talat mest och varmast om den svenska naturen, lokala sevärdheter, hantverk, kulinariska specialiteter och historia, är inte uppvuxna på orten. Likafullt har de sett möjligheterna, och kombinerar det bästa av två världar; detta svårgripbara som gör att kulturer, människor och samhällen utvecklas.

Om inte denna utveckling skett genom årtusendena skulle vi här i norr fortfarande huka kring våra lägereldar, med kaststenarna* inom räckhåll om de i byn bredvid skulle våga sig för nära.

 

En situation som för oss i vårt trygga land kan vara svår att föreställa sig.

 

Nu är vi istället, tack och lov, en del av världen dit människor söker sig för att de vill, men också för att de tvingats lämna sina hem och sina nära och kära. En situation som för oss i vårt trygga land kan vara svår att föreställa sig. Sommarens bränder, och de trauman som svenskar som hals över huvud flytt undan lågorna vittnat om, kanske kan ge en liten aning.

 

I år 100-årsjubilerar den svenska rösträtten. Använd den med omsorg och eftertanke.

Läs mer om valet här!

Dela artikeln:
0
0
SD talar med kluven tunga i alkoholpolitiken
Foto: Jens Wingren

SD talar med kluven tunga i alkoholpolitiken

Av: Ulrica Ambjörn

I artikeln Så vill riksdagspartierna forma alkoholpolitiken redogör Accent för hur partierna i Sveriges riksdag ställer sig i viktiga frågor om framtidens alkoholpolitik. En central fråga är synen på det statliga alkoholmonopolet. Där uppger Sverigedemokraterna (SD) att de vill avskaffa Systembolagets monopol. Detta med hänvisning till att ”Ett statligt alkoholmonopol rimmar illa med ett upplyst och modernt samhälle.” Men i en enkät som IOGT-NTO låtit göra, och som publicerades i veckan, säger de sig tvärtom vilja behålla Systembolagets monopol, med hänvisning till att det ”kanske är det enskilt viktigaste verktyget för den restriktiva svenska alkoholpolitiken.” Hur går detta ihop?

 

Svaret är att det inte gör det. Det svar som en talesperson i SD före sommaren gav till tidningen Scouting Spirit (som ges ut av Nykterhetsrörelsens scoutförbund, NSF) och som först publicerades där, och som Accent publicerat ett utdrag ur, lyder som följer:

”Det finns många goda exempel på alkoholförsäljning utan monopol runt om i världen, därför känns det märkligt att Sverige inte skulle klara av samma sak. Ett statligt alkoholmonopol rimmar illa med ett upplyst och modernt samhälle. Regeringen bör därför avskaffa Systembolagets monopol.”

 

SD-medarbetaren bad i ett mejl journalisten att ”få ta en titt på hur det kommer att se ut före publicering” ifall svaren kortats. Journalisten tillmötesgick detta och mejlade bland annat ovanstående svar (citatet) till SD före publicering. SD återkom aldrig med några synpunkter. Mejlväxlingen finns dock bevarad.

Så vad är förklaringen till dessa helt motsatta ståndpunkter? Det finns åtminstone tre möjligheter:

  1. SD har under sommaren på djupet diskuterat och analyserat den svenska alkoholpolitiken och tagit del av den forskning som finns på området. De kan då ha kommit fram till slutsatsen att de i våras var helt fel ute och radikalt måste ändra sin politik. En rejäl omvändning i så fall.
  2. Medarbetaren på SD:s pressavdelning har inte koll på sitt partis politik, har blandat ihop frågorna från någon annan av alla dessa enkäter som florerar i valtider, eller tog chansen och svarade helt enkelt bara vad han själv tycker.
  3. SD svarade i våras precis vad de verkligen tycker, men har ju närmare valet vi kommit insett att det kanske inte var någon vidare bra idé att som ensamt parti driva frågan om alkoholmonopolets avskaffande.

 

Oavsett, så känns det inte särskilt stabilt. Det förstärker mönstret av ett parti som vare sig har koll på sin politik eller på sina talespersoner. Ett parti som får allt svårare med trovärdigheten.

Särskilt mot bakgrund av att sverigedemokrater så sent som förra året, i oktober 2017, motionerade i riksdagen om att avskaffa alkoholmonopolet.

SD har uppenbarligen inte heller kläm på att att alkoholreklam INTE är en kommunal fråga.

Ps. När det gäller SD betonar IOGT-NTO att man vare sig delar människosyn eller värdegrund med partiet. Det gör inte heller Accents chefredaktör.

Fotnot: Sedan denna text publicerades har Sverigedemokraternas pressavdelning kontaktat Accent ett antal gånger. Vid de första samtalen hade de inget att erinra mot innehållet i sina svar, men senare har de försökt förmå mig som ansvarig utgivare att ändra det svar om alkoholmonopolets framtid som de gav före sommaren. Ett svar som de menar är felaktigt. Faktum kvarstår dock: De uppgav före sommaren att de vill avskaffa alkoholmonopolet. SD:s presstjänst fick, vilket framgår i texten ovan, möjlighet att korrigera svaren före publicering.Och bilden av ett parti som vare sig har koll på sin politik eller sina talespersoner förstärks ytterligare.

Dela artikeln:
0
0
Alkohol het valfråga – om man ser till helheten
Illustration: Sissela Jenssen

Alkohol het valfråga – om man ser till helheten

Av: Ulrica Ambjörn

Alkohol och andra droger är ingen valfråga – den är inte ens med på listan över de hetaste valfrågorna. Kanske är en del av förklaringen att den ses som en isolerad fråga i kontexten att alkohol i ett land med Sveriges starka alkoholnorm likställs med värden som frihet, fest och fredagsmys. Vi vet visserligen att baksidorna finns: baksmälla, bråk och beroende, men det beskrivs oftast som ett individuellt fenomen. Tragiskt och beklagansvärt, men knappast en politisk fråga – eller?

 

Om vi istället betraktar alkohol ur ett nationellt perspektiv är kopplingen till en rad andra samhällsområden slående.

Om vi istället betraktar alkohol ur ett nationellt perspektiv är kopplingen till en rad andra samhällsområden – som hamnar betydligt högre upp på listan över valfrågor – slående: Våld, misshandel och olyckor, inte sällan med dödlig utgång (såväl på vägarna som utanför krogen och i hemmen, på fritiden och i arbetslivet), svåra sjukdomar (som cancer, demens och diabetes med flera), kriminalitet/smuggling (kriminella gäng tjänar enorma summor och terrorister finansierar sin verksamhet genom droghantering). Listan kan göras längre; exempelvis när det gäller miljöfrågorna, där odling, produktion och transporter, belastar miljön negativt.

DN i mobilappen 24 augusti 2018.

Att sedan ett fåtal globala multijättar (se Accents granskning av alkoholindustrin) som ägs av ofattbart rika familjer, tjänar miljarder på alkoholtillverkning (nu även cannabis som tillsätts ibland annat öl), är absurt. De bygger bokstavligen sina förmögenheter på sina medmänniskors misär.

 

Det är hög tid för partierna att göra politik av fakta.

 

Länge har nykterhetsrörelsens medier, däribland Accent, arbetat i hård motvind med att lyfta fram fakta och forskning när det gäller alkohol och andra drogers skadeverkningar på individ och samhälle. Men på senare år har något börjat hända. Försäljningen av alkoholfritt ökar, hälsotrenden har påverkat fler att välja bort alkohol till förmån för en sundare livsstil. Det avspeglas även i mainstreammedia. Visserligen duggar det fortfarande tätt med alkoholtips till helgen i många medier, men en tidning som Dagens Nyheter kan också (som i morse) publicera en forskningsartikel med en rubrik som säger precis som det är: Ingen alkohol alls bäst för hälsan. En studie som förstås även Accent rapporterade om. Det är hög tid för partierna att göra politik av fakta.

Dela artikeln:
0
0
Mindre moralism, mer vetenskap
Foto: Martin Fisch/Flickr/CC BY 2.0

Mindre moralism, mer vetenskap

Av: Ulrica Ambjörn

Nykterhetsrörelsen beskylls emellanåt för moralism. I Dagens Nyheter den 25 maj skrev Per Svensson i en ledare om: ”Hur jag värvades till moralmilisen och blev liberal”. Han beskriver hur han i årskurs åtta blev medlem i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF: ”Vi var tonåringar i en förort och blev nykterhetsrörelsens mest radikala och extrema fraktion”. Till kongressen i Umeå 1972 motionerade föreningen om bland annat ”avskaffande av all nöjesverksamhet.” Per Svensson slutsats är att det var en lärorik tid som fick honom att inse ”varför man aldrig får ge efter för ofrihetens frestelse.”

 

Moralist är ett skällsord. Men att ha en etisk kompass har hög status. Inte sällan ser vi på personer vars uttalanden och handlingar ligger i linje med vår egen övertygelse som moraliska och etiska föredömen. Medan vi menar att åsikter vi ogillar är uttryck för moralism. Inom IOGT-NTO har utvecklingen gått mot ökad efterfrågan på fakta, forskning och beslut som grundas på evidens. Under mina snart tre år på Accent har jag knappt mött någon medlem som moraliserat över sina medmänniskor. Inte heller har de tackat nej till en trevlig fest.

 

Däremot är många bedrövade, oroade och arga över alkoholens och andra drogers negativa konsekvenser. De vill se ett samhälle som tar fakta om våld, sjukdomar, olyckor och psykisk ohälsa kopplade till alkohol och andra droger på allvar. För det som är frihet för några innebär ofrihet för många andra. Nämligen alla som drabbas av alkoholens alla skadeverkningar. Att stå upp för dem är att ha både moral och etisk kompass. Baserat på fakta.

 

Sedan behövs det mer forskning, inte minst när det gäller medicinsk marijuana.

Dela artikeln:
0
0
Så mycket bättre på Järvaveckan
Medborgarpanel om integration. Foto: Alexander Mahmoud.

Så mycket bättre på Järvaveckan

Av: Ulrica Ambjörn

Jag har varit på politikerveckan i Almedalen i Visby fler gånger än jag minns, från 1990-talet och framåt. I år gjorde jag dock en ”Stefan Löfven” och åkte till Järvaveckan, till sportfältet mellan Spånga och Tensta/Rinkeby, istället. Det gjorde jag rätt i.

Almedalsveckan, som 50-årsjubilerar i år, har alltmer utvecklats till ett elitistiskt och rätt hysteriskt åsiktsjippo där tusentals seminarier och mingel konkurrerar om uppmärksamhet. Över Järvaveckan, som arrangeras för tredje året, svävar en fräschör och trivsamhet, den känns som en genuin mötesplats och här blandas folk från alla håll och i alla åldrar. Människor med olika etnicitet och från olika samhällsskikt. Inte minst folk som bor i närområdet.

 

Ulrica Ambjörn och Sadia Botan. Foto: En hjälpsam kvinna på Ung media

Jag har sällskap med Sadia Botan och Ayan Mahamed i IOGT-NTO-föreningen Mayren. De bor och verkar i Tensta och det är tydligt att de är välkända profiler i området (reportage kommer i Accent efter sommaren). Många kommer fram till dem och hälsar, kramas, diskuterar och skrattar. Och det är lätt att få kontakt överhuvudtaget. Det pågår aktiviteter hela tiden; poesitävling, medborgarpaneler och partiledartal på stora scenen. Seminarier i de olika tälten. Basket- och fotbollsturnering, tält där alla är välkomna att rita sin egen valaffisch, och en magisk talarstol för den som känner sig hågad.

 

Men också Järvaveckan växer. Frilansfotografen Alexander Mahmoud som bor nästgårds, i Husby, var här också i fjol, och han är paff över hur stort arrangemanget blivit bara sedan dess. Jag hoppas att veckan kommit för att stanna, för detta är en mötesplats som verkligen gör skäl för namnet och som behövs. Och jag hoppas att veckan lyckas behålla den direkthet, värme och stämning av folkfest som lever här idag.

 

I den ljumma kvällen går jag en promenad genom Rinkeby och Tensta och njuter av hur grönskande och rofyllt det är. Häromveckan skedde det skjutningar i området, och jag är inte ovetande om de problem som finns runt Järvafältet. Men jag slås av hur mediebevakningen härifrån naglar fast bilden av våld, otrygghet och hopplöshet. Det är inte hela sanningen, om än en viktig del, där insatser behövs. De människor som jag pratar med, som bor och lever här, vill förstås inget hellre än att ha lugn och ro, och arbete (inte minst åt ungdomarna). Som vi alla vill.

Dela artikeln:
0
0