I boken Alkohol, droger och hjärnan (Natur och Kultur), redogör neuro- och beroendeforskaren Markus Heilig för hur droger utnyttjar hjärnans system och varför det är så svårt för människor som utvecklat ett drogberoende att sluta. Att man kan bli fri från beroendet ”bara man vill”, är omhuldad och utbredd missuppfattning:
”Patienter som gång på gång misslyckas med att hålla sig nyktra ’ville’ inte mindre än andra. Människor går under, skadas och dör varje dag i sitt missbruk, och andra omkring drabbas också hårt././Det är helt oacceptabelt att så många inte får behandling utifrån den kunskap vi har i dag,”säger Markus Heilig bland annat i en läsvärd intervju i Dagens Nyheter.
Och har man väl lyckats sluta använda drogen, så kvarstår en ännu större utmaning – att inte börja igen. Samspelet mellan arv och miljö när det gäller beroendefrågor är intrikat och riskerna ser olika ut för olika individer. Både för om man får en beroendesjukdom och när det gäller återfall.
Genetiken har stor betydelse, men Markus Heilig pekar ändå ut social stress som den allra största riskfaktorn. Vi är sedan mänsklighetens vagga helt beroende av vår flock för att överleva. Utan det fysiska skydd och den närhet som sociala relationer ger har vi i alla tider varit utlämnade åt rovdjuren. Och det gäller fortfarande. Människan är ingen ö. Utanförskap och social stress ökar risken för att få en beroendesjukdom, och för återfall.
Att omsätta den kunskap som finns om hur hjärnan fungerar i behandlingsarbetet, och att genom forskning öka kunskapen inom det området, är förstås viktigt. Men att mobilisera mot den sociala stressen bör gå hand i hand med detta. Att erbjuda trygga och drogfria mötesplatser, gemenskap och kamratstöd, är en prioriterad uppgift för IOGT-NTO. Likaså att medvetandegöra och ifrågasätta den starka alkoholnorm som råder på många håll i samhället, och där starka vinstintressen spelar en stor roll.
Alkoholindustrin tjänar stora pengar på vårt behov av närhet och gemenskap, och vår rädsla för att inte få vara med och bli lämnade utanför. Det är våra allra djupaste mänskliga behov som utnyttjas, och som gör det svårt – och samtidigt så oerhört viktigt – att utmana alkoholnormen. Att göra det tillsammans med andra är lite lättare – och mycket roligare.