Sinnesro har sin tid – och ”sinnesoro” har sin
Något beskuren. Foto: Renate Dodell/Flickr/CC BY 2.0

Sinnesro har sin tid – och ”sinnesoro” har sin

Av: Ulrica Ambjörn

 Du har troligtvis hört den förr:

 

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan, 

och förstånd att inse skillnaden.

 

Sinnesrobönen är en riktig överlevare. Den dyker upp i alla möjliga sammanhang, på anslagstavlor på behandlingshem och i väntrum, på arbetsplatser och fäst med kylskåpsmagnet i människors hem.

De enkla och livskloka orden pekar vänligt men bestämt på det uppenbara, och verkar ha förmåga att samtidigt ge såväl självinsikt, som styrka och just sinnesro. Den erbjuder det som brukar kallas en cooping-strategi, och det är väl förklaringen till att sinnesrobönen överlever generation efter generation.

 

Jag uppskattar sinnesrobönen och använder den själv som en påminnelse om livets realiteter i stunder då det annars varit lätt att fastna i frustration och i värsta fall bitterhet.

Men i vissa lägen har jag tänkt att den kanske är lite väl passiv. Det sker ju faktiskt en hel del saker i världen som inte står i min makt att förändra, men som jag har svårt att acceptera och förlikas med. Men det var innan jag upptäckt att bönen har en fortsättning – dock betydligt mindre känd och citerad. Den lyder:

 

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. 

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. 

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. 

Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

 

Det finns en tid för sinnesro och en för uppror, eller ska jag kalla det sinnesoro? Saker som det är rätt att bli upprörd över och protestera mot, även då utsikterna att förändra är små. Det kan handla om det lilla; en vän eller arbetskamrat som blir illa behandlad, eller det stora; människor som flyr för sina liv. Det kan handla om barns rätt till en drogfri uppväxt och nyktra vuxna – i Sverige såväl som i Kambodja och Kenya.

 

Det handlar om vanligt hyfs, medmänsklighet och anständighet, och samtidigt om de stora orden – rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om att bryta mot traditioner och normer som begränsar och försämrar människors liv.

Vissa saker bara ska man protestera och göra uppror mot. Eller som den mycket mänskliga författaren Astrid Lindgren formulerade saken i boken Bröderna Lejonhjärta:

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

 

Fotnot: Sinnesrobönen är en kristen bön som skrevs av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926.

 

Dela artikeln:
0
På väg mot en modern folkrörelse fri från sexism
Foto Ms. Phoenix/Flickr/CC BY 2.0

På väg mot en modern folkrörelse fri från sexism

Av: Ulrica Ambjörn

I dag är det exakt två månader sedan jag bloggade under rubriken Låt #metoo bli #nomore även i nykterhetsrörelsen. Det var den 20 oktober. Sedan dess har en hel del hänt.

#metoo har genererat ett antal upprop från olika branscher. Upprop där deltagarna vittnat om allt från vardagssexism i form av nedvärderande jargong och skämt, till tafsande och rena våldtäkter.

Nykterhetsrörelsen är långt ifrån förskonad från sexism och sexuella övergrepp. Det vittnar rörelsens egen grupp #nykterfrizon om. Accent har rapporterat om gruppens tillkomst, publicerat gruppens öppna brev, samt ett urval av vittnesmålen, som tydligt visar allvaret.

 

#nykterfrizon startades som en sluten facebookgrupp för knappt en månad sedan, och har i dag en bra bit över 500 medlemmar. Där diskuteras nu hur arbetet för en jämställd IOGT-NTO-rörelse, fri från sexism och trakasserier, ska utformas.

I december startades männens svar på #nykterfrizon – #inteiminfolkrörelse; en grupp för män och ickebinära inom IOGT-NTO-rörelsen som diskuterar sexism, sexuella trakasserier, övergrepp och mansrollen. Även där diskuteras vad som är nästa steg. Gruppen har i dagsläget drygt 300 medlemmar.

 

IOGT-NTO:s förbundsordförande Johnny Mostacero har i krönikor i Accent lyft frågan och uppmanat männen att prata med varandra om hur den skeva kvinnosyn som genomsyrar vår kultur kan förändras.

Accent har också tagit upp hur övriga förbund i IOGT-NTO-rörelsen hanterar #metoo, IOGT-NTO:s ledning har intervjuats, och vi har även rapporterat om att en ledamot i förbundsstyrelsen avsagt sig sina förtroendeuppdrag och påbörjat terapeutisk behandling med anledning av #metoo. Vi kommer förstås fortsätta att bevaka utvecklingen.

Metoo-uppropen har haft stort genomslag i samhället. 7 av 10 svenskar uppger att de har pratat om sexuella trakasserier med vänner eller familj de senaste veckorna, visar en färsk undersökning som Ipsos genomfört på uppdrag av Dagens Nyheter.

 

#metoo har också fått till följd att många i omvärlden, i vittnesmål i de olika uppropen samt i intervjuer och krönikor, pekat på kopplingen mellan alkohol och andra droger och sexissm och övergrepp. Några exempel från hösten:

Ingrid Dahlberg, före detta Dramatenchef, i Svenska Dagbladet: ”Ska teater- och filmbranschen förändras måste man först ta itu med manliga skådespelares missbruk av knark och alkohol.”

Göran Persson, före detta statsminister, i Dagens Nyheter: ”När väl spriten kommer in i sammanhanget då tycks människor tappa omdömet fullständigt.”

Jennifer Wegerup, sportjournalist, i Resumé: ”Drickandet, så fullkomligt förödande och ändå alltför accepterat.”

Julia Skott, journalist och debattör, i Accent: ”Alkoholnormen korsbefruktas med snubbighets-kulturen och bidrar till gränslöshet och sexism.”

 

Nykterhet är ingen garant för jämställdhet eller skydd mot sexuella trakasserier, även om det är en bra början och en inte oväsentlig pusselbit. IOGT-NTO-rörelsen måste nu göra sin del av jobbet för att leva upp till löftet att vara en demokratisk och modern folkrörelse.

Med detta önskar jag en Vit jul & ett Gott nytt alkoholfritt år!

Dela artikeln:
0
0
Vägen är sällan spikrak: Tack till er som vågar berätta!
Foto: János Csongor Kerekes/Flickr/CC BY 2.0

Vägen är sällan spikrak: Tack till er som vågar berätta!

Av: Ulrica Ambjörn

Jag tänker på dem ibland, alla människor som öppnat sina hjärtan, och delat med sig av sina erfarenheter, känslor och tankar i Accent genom åren. Inte sällan om svåra saker; om sitt eget beroende eller medberoende, om misslyckanden, svek och hopplöshet. Men också om insikter, kamp och kärlek. Om vägen till botten – och om vägen tillbaka till livet.

 

Alla berättelser handlar förstås inte om missbruk och död. De kan rymma andra dilemman och utmaningar, avgörande insikter och livsval, med mindre yttre dramatik, men ändå av omvälvande inre karaktär.

 

Gemensamt för dem alla är att de valt att våga dela med sig till oss andra av viktiga skeenden i sina liv, inte alltid så smickrande, men naket och ärligt. Öden som gett oss som tar del kunskap, förståelse, nya perspektiv, inspiration och mod att tänka om, och kanske själva förändras. Som ibland provocerar och utmanar vår egen tankevärld, och får oss att reflektera över egna ställningstaganden och livsval.

 

Sara Korkut, Per Holknekt och Johanna Johansson, är tre av dem som vi under hösten återvänt till för att ta reda på hur de lever i dag.

Har du någon människa som du vill läsa om i Accent? Mejla ditt tips till accent@iogt.se och berätta om vem och varför.

Dela artikeln:
0
0
Veckans mest feltajmade nyhet?
Foto: Leonardo Shinagawa/Flickr-CC by 2.0

Veckans mest feltajmade nyhet?

Av: Ulrica Ambjörn

Verkligheten överträffar återigen dikten. Börjar tycka att det snarare är regel än undantag. Så, här kommer ett halsbrytande exempel på katastrofalt dålig tajming:

Svenska Dagbladets helgbilaga  Perfect Guide– mediet för wannabees till stadens pseudokändisar  –publicerar i dag en artikel med rubriken Alkoholen som gör att du känner dig sexig med det ängsliga tillägget enligt forskare. (Det är ju viktigt det där med evidensen nuförtiden.)

 

”Många har upplevt det: två glas vin på kvällen, ögonkontakt är inte längre skrämmande, kroppen vill röra sig till musiken, vad som helst kan hända.” Så lyder meningen som inleder artikeln. Just det – vad som helst kan hända – och gör det. Vissa tappar nämligen all impulskontroll och gör det som de i nyktert tillstånd bara fantiserat om. Senaste månaden har medierna varit fyllda av upprop och vittnesmål i #metoos spår. Kvinnor berättar om sexuella trakasserier och övergrepp, huvudena rullar och man efter man tvingas lämna sin uppsatta position efter att ha avslöjats (med byxorna nere).

 

En gemensam nämnare för många vittnesmål är att alkohol ofta förekommit i samband med övergreppen, mönstret som framträder visar vilken roll vår alkoholindränkta kultur spelar i sammanhanget. Det spanade exempelvis journalisten Julia Skott om i Accent häromdagen, i samband med journalisternas upprop #deadline. Och många fler har vittnat om hur sunkig sexism går hand i hand med sunkig alkoholkultur. (Visst, nyktra sammanhang, som IOGT-NTO-rörelsen, går inte heller fria från sexism och trakasserier. Om detta har jag också skrivit.) Men alkohol verkar helt klart förvärra.

 

Så låt oss en gång för alla slå fast: Att känna sig sexig, och att vara det, är två helt skilda saker. Berusade människor är inte sexiga. De är i allmänhet tjatiga, påträngande, gränslösa, illaluktande, gråtmilda, halvdöva, lättstötta, gapiga, och oftast omöjliga att föra ett vettigt sammanhängande samtal med. Helt enkelt allmänt ocharmiga. I värsta fall direkt hotfulla och skrämmande. Utifrån detta ett gott råd: Försök aldrig framkalla sexighet med hjälp av kemiska substanser – det funkar inte, och kan dessutom gå riktigt illa.

Dela artikeln:
0
0
Låt #Metoo bli #Nomore även i nykterhetsrörelsen
Foto: Martin Fisch/Flickr CC-by 2.0

Låt #Metoo bli #Nomore även i nykterhetsrörelsen

Av: Ulrica Ambjörn

Den senaste tiden har berättelserna om sexuella trakasserier och övergrepp sköljt över världen och Sverige som en flodvåg under hashtagen Metoo. Bokstavligt talat har korken dragits ur flaskan med en rejäl knall, en vredesexplosion, vars eko förhoppningsvis kommer att ljuda länge. Alkoholens roll finns med i många av berättelserna, bland annat vittnar Dagens Nyheters Maria Schottenius i krönikan När kvinnorna på Aftonbladet fick nog av tafsandet om den alkoholkultur som rådde på tidningen när hon arbetade där. Och den sexism som frodades parallellt.

 

Som många andra känner jag igen mig i de berättelser som nu väller fram.

 

Som många andra känner jag igen mig i de berättelser som nu väller fram: äckliga sexistiska kommentarer, tafsande, hotfulla situationer, ja, det handlar inte om undantag, utan om flickors och kvinnors vardag – privat och på jobbet. För att inte tala om fester och andra sammanhang där det dricks alkohol, för då brister fördämningarna totalt för vissa. Och förövarna (och alltför ofta människor i deras omgivning) har mage att skylla på att det var fulla. Världens sämsta ursäkt. Ta ansvar för dina handlingar, sluta drick om konsekvensen blir att du blir så mycket av dig själv att du ger dig på andra, verbalt och/eller fysiskt.

 

Sunkig sexistisk kultur lever tyvärr kvar också i nyktra miljöer.

 

Att alkoholnormen och sunkig sexistisk kultur går hand i hand är uppenbart. Men sunkig sexistisk kultur lever tyvärr kvar också i nyktra miljöer. Jag har stött på den i olika former också i nykterhetsrörelsen. Senast under en middag för ett tag sedan då en man med inflytande (och uppenbarligen sorgligt inadekvat självbild) försökte ta sig friheter och komma innanför min fysiska komfortzon. Jag tvingades bli mycket tydlig med att göra  klart att det var högst ovälkommet.

 

Jag har svårt att tro att hans beteende var ett undantag just vid det tillfället. Nej, man kan nog utgå ifrån att det är så han utövar makt. Det handlar inte om utseende och ålder, eller om att inte kunna behärska sina lustar. Nej, det handlar om att sätta på plats och att demonstrera sin suveränitet och självpåtagna rätt att utöva makt – inte bara gentemot den som utsätts, utan i hög grad inför omgivningen – och för att bekräfta sig själv. Men ju mer makt man har desto större är ansvaret som förebild, och därmed blir fallet för offentliga personer tyngre.

 

Jag undrar i mitt stilla sinne hur den här personen betett sig om han dessutom varit berusad. Jag är tacksam över att jag inte tvingades uppleva det. Men – sexistisk kultur är inte heller förbehållen män – jag möter den även hos kvinnor. Också pojkar och män blir utsatta – av andra män – och av kvinnor. Även kvinnor är sorgligt nog marinerade i den rådande normen. Men eftersom män oftast har makten är det de som oftast spelar ut sexismkortet.

 

Jag undrar i mitt stilla sinne hur han betett sig om han dessutom varit berusad.

 

Efter ett långt yrkesliv (och ett ännu längre flick- och kvinnoliv) har jag alltför många exempel, men jag tänker inte namnge någon här. Var sak har sin plats – och ni vet (nog) vilka ni är. Jag säger bara: #Metoo kom inte en enda sekund för tidigt. Nu är det #Nomore som gäller. Också i nykterhetsrörelsen.

 

Läs gärna Eva Ekeroths blogg om den farliga tystnaden som sanktionerar gränsöverträdelser och normaliserar allt värre övergrepp, och förbundsordförandens krönika ”Män måste våga prata med varandra”.

Dela artikeln:
0
0
Svårsmält yogamissbruk
Morgonyoga. Foto: Ulrica Ambjörn

Svårsmält yogamissbruk

Av: Ulrica Ambjörn

Jag kom i kontakt med yoga för drygt tio år sedan. Jag hade skadat mig och kunde inte utöva någon av mina vanliga aktiviteter, knappt gå i ärlighetens namn. Först var jag lite skeptisk till de ovana övningarna och till att det gick så lååångsamt; var det inte lite skumt med den där speciella andningen och positioner namngivna efter djur och natur… kobran, hunden, kamelen, trädet och bergets position? Jag upptäckte in på skinnet hur otålig jag var och hur tankarna hoppade från det ena till det andra, som apor i ett träd.

 

Först efter ett tag upptäckte jag fördelarna – inte minst med den medvetna andningen. Jag fick lättare att fokusera och upptäckte att jag hade mer plats för syre i lungorna än jag trott. Det visade sig också att jag hade en oanad naturlig fallenhet för positionen ”savasana”, ibland även kallad ”död mans ställning” – en övning i djupavslappning där man ligger på rygg och blundar, och låter armar och ben falla ut åt sidorna.

 

I Accent berättar Kristina Kumlin om vad yogan betyder för henne, och hur övningarna blev en väg ut ur ett drogberoende. I dag hjälper hon andra att hitta sig själva och sitt lugn genom yogan. Vi intervjuar också fyra experter om hur, och varför, yoga fungerar.

 

Yoga är i dag en etablerad tränings- och behandlingsform, som går hand i hand med en hälsosam livsstil. Därför blir jag så trött när jag ser hur alkohol-näringen gör sitt bästa för att tjäna på trenden genom att lansera öl-yoga, och gör om den klassiska yin-yogan till ”gin-yoga” – vilket innebär att yoga utövas på ett destilleri där man efter klassen dricker gin. Det är riktigt dumt – ja, det är faktiskt yogamissbruk.

Dela artikeln:
0
0
Netflix satsar på cannabis
Kathy Baker i Netflix-serien Disjointed.

Netflix satsar på cannabis

Av: Ulrica Ambjörn

I slutet av augusti hade Disjointed premiär på Netflix. Serien spelas in inför publik och huvudkaraktären – drogaktivisten Ruth Whitefeather Feldman, som slagits för legalisering av cannabis hela sitt flummiga liv och som nu öppnat cannabisapotek – uppmuntrar ” sina trogna patienter att chilla och njuta av ruset”.

Det är uselt på alla sätt och vis.

 

Uselt 1. Det är usel underhållning – typ: ”Jag minns ingenting för jag har rökt på, hö, hö”, ”Min påtända brorsa kom hem till thanksgiving och stal både kalkonen och min bil, hö, hö”. Den kreativa ambitionen i Disjointed ligger på nivån att det är jättekul att folk använder cannabis i bild, att de säger ordet stup i kvarten, och att de tappar minnet. Det är på kiss- och bajshumornivå, typ sketchen där Gösta Ekman frossar i att säga ”pitt”. Tittarkommentarer på seriens hemsida förstärker intrycket av att det är en fördel att den intellektuella skärpan inte är på topp: ”Det är jättekul att titta på programmet när jag är hög.”

 

Kathy Baker i Netflix-serien Disjointed.

Uselt 2. Disjointed bygger målmedvetet och cyniskt cannabisnormen genom att erbjuda identifiering för etablerade cannabisbrukare: kolla, här har du en egen tv-serie som bankar in budskapet att det är chill, coolt och kul att röka på. Med skådespelare och studiopublik som bekräftar din hobby.

 

Uselt 3. Netflix bidrar till normalisering av cannabis i världen, och satsar på att bygga en cannabisnorm i klass med alkoholnormen i det västerländska samhället. Jag undrar så över hur snacket gick inför den här satsningen, och hur finansieringen ser ut.

 

Disjointed trampar för övrigt på i väl beprövade fotspår. På 1980-talet gick sitcomen Cheers (Skål), som utspelades i en bar och där det ständigt dracks ur skummande ölglas. Även det en uppvisning i hur man etablerar och stärker normer. Normer som får ödesdigra konsekvenser för många – och som många andra tjänar väldigt mycket pengar på.

Dela artikeln:
0
0
Alkoholindustrin består av människor
Illustration: Sissela Jenssen

Alkoholindustrin består av människor

Av: Ulrica Ambjörn

Jag har börjat gå ut med hunden. Visserligen har jag ingen hund, men jag låter inte den lilla detaljen hindra mig. Att börja dagen med en promenad är inte så dumt. Kroppen och knoppen väcks till liv, och hjärnan rastas inför arbetsdagen. Jag går i min egen takt och låter tankarna vandra fritt. (Dessutom slipper jag, till skillnad från de riktiga hundägarna, de svarta plastpåsarna.)

 

Den senaste tiden är det allt oftare alkoholindustrin som tagit plats i mitt medvetande. Den globala jätteindustri som årligen säljer alkohol för 1 200 000 000 000 amerikanska dollar (enligt P&S Market Researchs beräkning) – jajamän, du läser rätt – ofattbara 1 200 000 000 000 amerikanska dollar!

 

De sex största alkoholproducenterna på den globala arenan hade förra året intäkter på 960 miljarder svenska kronor.

 

De sex största alkoholproducenterna på den globala arenan hade förra året intäkter på 960 miljarder svenska kronor. Det allra största företaget, ABInBev hade 2016 intäkter på 414 miljarder kronor. Som jämförelse var klädkedjan H&M:s intäkter samma år 192,3 miljarder kronor, och Volvos 302 miljarder kronor.

 

”Alkoholindustrin” låter anonymt, men den består av människor som du och jag, individer som bygger sina förmögenheter på att sälja en vara som orsakar ofattbart mycket sjukdom, död och lidande. Och de sex giganterna är ständigt på jakt efter nya marknader, efter att växa och dra in ännu mer pengar till sina ägare.

 

Vi har kartlagt alkoholindustrins sex största företag. Vi kommer att fortsätta granska alkoholindustrin och deras metoder under hösten.

Dela artikeln:
0
0
Demokratiarbete på alla fronter – från Karlstad till Almedalen
Foto: Nathalie C. Andersson

Demokratiarbete på alla fronter – från Karlstad till Almedalen

Av: Ulrica Ambjörn

Först på väg från IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Karlstad – efter fyra dygn i den hektiska kongressbubblan, en alldeles egen värld som riskerar att bli ganska introvert – får jag tid att smälta vad jag upplevt. Nämligen demokratins infrastruktur:

 

Motioner, föredragningslistor, talarlistor, debatter, stadgar, försöksvoteringar, ajourneringar, förslagsrätt, acklamation, jämkningar, kontrapropositionsvoteringar, fyllnadsval, repliker, protokoll, och ordningsfrågor. Ja, så håller det på, hela dagarna, och vid behov med kvällsöverläggningar och nattmanglingar.

 

Motioner, föredragningslistor, talarlistor, debatter, stadgar, försöksvoteringar, ajourneringar – många föreningsmänniskor älskar detta, och kastar sig in med liv och lust. Det gör inte jag.

 

Många föreningsmänniskor älskar detta, och kastar sig in med liv och lust. Det gör inte jag. Men jag imponeras av, och är tacksam för, att det finns andra som gör det. För på deras axlar vilar demokratin, den solida grund av formalia (ibland tålamodsprövande om man hör till dem som snabbt vill gå till handling) vars strävan är beslut som bygger på delaktighet, eftertanke, rättvisa, och möjlighet till både ansvarstagande och ansvarsutkrävande.

 

Det är också imponerande att se deltagare som talar för sin övertygelse så långt vägen bär. Men efter att ha sett sitt förslag nedröstat accepterar faktum och tar sikte på att förverkliga det beslut kongressen tog. Som omfamnar demokratins spelregler och förmår sätta eventuell prestige och besvikelse åt sidan.

 

En kongress är en mötesplats, i förhandlingssalen, men allra mest i mellanrummen; vid fikat och middagarna, kring utställningar och på kongresscaféet, på utflykter och kulturarrangemang. En nyhet på årets kongress var Kongressbollen, en fotbollsturnering som öppnade för nya möten, och gjorde det möjligt för människor som både är nya i nykterhetsrörelsen och i Sverige, att delta på kongressen.

 

Det finns en rad skäl att vara skeptisk till den politikens Kiviks marknad som arrangemanget utvecklats till. Men, det kan inte hjälpas, väl på plats så låter jag mig förföras.

 

Nu är jag på väg från den ena mötesplatsen till den andra; politikerveckan i Almedalen. Det finns en rad skäl att vara skeptisk till den politikens Kiviks marknad som arrangemanget utvecklats till. Men, det kan inte hjälpas, väl på plats så låter jag mig – i alla fall delvis –förföras. Träffar gamla vänner jag inte sett på långa tider, gör nya bekantskaper, lyssnar på föreläsare, diskuterar och lär nytt.

 

Att organiserade nazister kommer att delta i år är förstås helt galet, vilket många har påpekat före mig. Och att deras närvaro tvingat andra organisationer att dra tillbaka sitt deltagande – eftersom deras medlemmar inte känner sig trygga – är inget annat än en skandal. Just nu önskar jag därför att fredagens mångfaldsparad blir en kraftfull och värdig manifestation för demokrati och mänskliga rättigheter, och mot våldsbejakande extremism i alla former.

 

Efter den här veckan gör accentmagasin.se ett uppehåll, för att komma tillbaka den 14 augusti. Till dess önskar jag er en riktigt skön sommar!

Accents rapportering från Mångfaldsparaden i Visby hittar du här!

Dela artikeln:
0
0