Nu tackar jag för mig

För lite mer än sex år sedan fick jag frågan om jag ville bli chefredaktör för Accent. Om sanningen ska fram så tvekade jag. Det företag jag drev som frilansande journalist gick bra och jag gillade verkligen friheten det innebär att jobba för sig själv.

Jag tog jobbet. Och jag har inte ångrat mig en sekund. Vilken resa!

Journalistiken är satt under press världen över. I det läget är det en ynnest att få jobba för en tidning vars utgivare (och i förlängningen ni medlemmar) står för en trygg grundfinansiering och som dessutom förstår värdet av en egen tidning.

En tidning som folkbildar. Som är en plattform för debatt. Som har tillräcklig frihet från organisationsledningen för att ibland kunna ställa de jobbiga frågorna. En tidning som har medlemmarnas perspektiv.

Min efterträdare Ulrica Ambjörn – en mycket meriterad tidskriftsredaktör – kommer att märka att Accent är medlemmarnas tidning i ordets rätta bemärkelse. Ni hör av er med uppslag. Ni berömmer när det är befogat och skäller när vi gjort något dumt. Precis som det ska vara.

Nu går jag över i en helt annan roll: Jag kommer att arbeta med frågan om alkohol som utvecklingshinder inom IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet. Ytterligare en resa att se fram emot.

Mer från Accent