Jag har i dagarna följt en diskussion på Facebook om varför i hela friden det tog så lång tid för H&M att ta bort de hatiska kommentarer som förekommit på deras Facebooksida. Mikael Zackrisson hade en tänkvärd kommentar:
”I min värld påminner det (bristande resurser, mandat etc) om livet på webbredaktionerna på många tidningar. För att ÖHT få göra något digitalt är det många som – tror jag – väljer att tona ned behovet av resurser.
Sådana som jag och andra nätentusiaster ”säljer in” det digitala lite för enkelt, ”det är bara att … ”. För tidningarna har det lett till att cheferna tror att digital journalistik är billigare än tryckt. För företagen som håller på med sociala medier leder till – faktiskt ständigt – till sådana här blundrar.
Det enda vi som sm-förespråkare kan göra är att inte falla till föga för att få göra satsningar med alldeles för lite resurser, utan verkligen kräva att det finns ordentliga policies, ordentlig bemanning, resurser, etc.”
Jag har nog fallit i samma fälla själv några gånger. Tryckt lite för hårt på att satsningar på webben eller i sociala medier inte kostar så mycket. Argument som lätt kan komma tillbaka och bita en hårt i rumpan.
Att vi byggde första versionen av accentmagasin.se helt själva, utan en enda konsulttimma, och att vi fyllde den med innehåll med samma bemanning som tidigare, var nog både bra och dåligt.
Bra för att vi fick upp sajten och kunde visa att den fungerade i praktiken, att den fyllde en funktion och var efterfrågad. Dåligt eftersom det blir lite svårare att argumentera för extra resurser till sajten när det faktiskt behövs.
Att webben och sociala medier är viktiga plattformar håller alla med om idag. Då är det nog också dags att sluta sälja in dem som lågbudgetlösningar.
När det gäller H&M borde de förstås ha reagerat tidigare oavsett resurser. Låt oss hoppas att de – och andra som finns i sociala medier och på webben – har lärt sig läxan och inte ställer upp som plattformar för hat i framtiden.
(#17 av #blogg100)