Narkotikapolitik: Portugals avkriminalisering är inte svaret

Vi har skrivit om det tidigare i Accent – bland annat i det här bildreportaget från Guinea Bissau. Om hur narkotikahandeln funnit en ny rutt till marknaden i Europa och om hur den sakta men säkert har tagit över och brutit ned hela stater.

UNODC uppskattar att 25-30 ton kokain passerar Västafrika årligen. 500 miljoner dollar av vinsten stannar kvar i regionen. En siffra som ska jämföras exempelvis med omsättningen i Guinea Bissaus statsbudget: 237 miljoner dollar.

Narkotikapengarna påverkar inte bara små stater som Guinea Bissau – hela  regionen, inklusive Sahara och Nordafrika, riskerar att sakta ätas upp av kartellerna och deras samarbetspartners.

En färsk artikel från Le Monde Diplomatique beskriver hur också situationen i Mali förvärrats allvarligt tack vare narkotikapengarna:

The regime attempted to quell Tuareg rebellions by giving generous funding from drug money to groups opposed to the Tuaregs of the N’Fughas mountains. This backfired. The resultant influx of arms from Libya and of Islamist fighters accelerated the partition of Mali. The part that drug money has played in the destabilisation of the whole sub-region should not be underestimated.”

Artikeln ger också en fascinerande inblick i värdekedjan:

Cocaine is a high value-added product: it sells for $2,700-4,000 per kilo in its production zones, over $13,000 on the Atlantic coast, $16,000 in the capitals of the Sahel, $24,000-27,000 in the cities of North Africa, and between $40,000 and $60,000 in Europe, according to the anonymous expert quoted above. These are wholesale prices for a product whose purity diminishes along the supply chain.”

Läs hela artikeln här.

(#21 av #blogg100)

Läser om Gazza. Sjuk, utblottad, återfall i missbruk. Fint dock att gamla fotbollskompisar som Gary Lineker hjälper till att betala för behandlingen.

Paul Gascoigne var nog som bäst i början på 1990-talet. Under VM 1990 fanns han med i det engelska lag som tog sig till semifinal mot Västtyskland. Det blir förlängning. I 99:e minuten åker han på en varning som innebär att han inte kommer att få spela finalen om laget tar sig dit. Bilden på en storgråtande Gazza är klassisk och bidrog säkert till hans massiva popularitet.

Hoppas att du mår bättre snart –  #getwellgazza

 (#20 av #blogg100)

Jag skulle vilja att vi gjorde mer video på accentmagasin.se  – både livesändningar och inspelat. Det finns tillfällen då formatet helt enkelt är överlägset. Just nu funderar vi som bäst över vår bevakning av kongressen i sommar, och även om det inte är Accent som sköter livesändningarna av förhandlingarna i år så törs jag lova att vi kommer att göra mycket video.

Tekniken måste vara enkel, lätt att ta med och hyfsat billig. Jag sneglar konstant på vad gänget borta på Falkevik&Danehav sysslar mer – de är klart bäst i Sverige på det här – och är mycket tacksam för att de bloggar. Senare i februari kommer de dessutom till IOGT-NTO:s kansli för en utbildning, kul!

I går snubblade jag också över Mobile Reporting Field Guide, skapad under en journalistkurs på Berkley. Den är grym! De har testat massor av appar, mikrofoner, stativ och hållare som underlättar användandet av telefonen som videoreportageverktyg.

En del av det där har vi redan och det som saknas är inte allt för dyrt att köpa in. Den stora utmaningen vi alla på redaktionen måste lära oss att hantera prylarna för bästa resultat med minsta möjliga strul. Vi får väl träna på varandra helt enkelt.

(#18 av #blogg100)

Jag har i dagarna följt en diskussion på Facebook om varför i hela friden det tog så lång tid för H&M att ta bort de hatiska kommentarer som förekommit på deras Facebooksida. Mikael Zackrisson hade en tänkvärd kommentar:

”I min värld påminner det (bristande resurser, mandat etc) om livet på webbredaktionerna på många tidningar. För att ÖHT få göra något digitalt är det många som – tror jag – väljer att tona ned behovet av resurser.

Sådana som jag och andra nätentusiaster ”säljer in” det digitala lite för enkelt, ”det är bara att … ”. För tidningarna har det lett till att cheferna tror att digital journalistik är billigare än tryckt. För företagen som håller på med sociala medier leder till – faktiskt ständigt – till sådana här blundrar.

Det enda vi som sm-förespråkare kan göra är att inte falla till föga för att få göra satsningar med alldeles för lite resurser, utan verkligen kräva att det finns ordentliga policies, ordentlig bemanning, resurser, etc.”

Jag har nog fallit i samma fälla själv några gånger. Tryckt lite för hårt på att satsningar på webben eller i sociala medier inte kostar så mycket. Argument som lätt kan komma tillbaka och bita en hårt i rumpan.

Att vi byggde första versionen av accentmagasin.se helt själva, utan en enda konsulttimma, och att vi fyllde den med innehåll med samma bemanning som tidigare, var nog både bra och dåligt.

Bra för att vi fick upp sajten och kunde visa att den fungerade i praktiken, att den fyllde en funktion och var efterfrågad. Dåligt eftersom det blir lite svårare att argumentera för extra resurser till sajten när det faktiskt behövs.

Att webben och sociala medier är viktiga plattformar håller alla med om idag. Då är det nog också dags att sluta sälja in dem som lågbudgetlösningar.

När det gäller H&M borde de förstås ha reagerat tidigare oavsett resurser. Låt oss hoppas att de – och andra som finns i sociala medier och på webben – har lärt sig läxan och inte ställer upp som plattformar för hat i framtiden.

(#17 av #blogg100)

Kort inlägg i dag – kom just hem och är ganska manglad efter att ha varit i farten sedan sex i morse.

Tillbringade dagen på Ledarskapsarenan, en mötesplats där forskare och praktiker inom ideell sektor ska mötas. Det brukar bli intressanta tillställningar, så också idag.

En snabb reflektion dock: Att ta in den samhällsvetenskapliga forskning som finns om civilsamhället i organisationernas egna strategiska diskussioner är utmärkt. Men vi bör inte göra det oreflekterat.

Det finns sådana tendenser. Att forskarnas teorier om civilsamhället och dess utveckling tas för både facit och kompass. Forskningen riskerar helt enkelt att bli normerande.

Forskningen bör istället vara grunden för en diskussion. Och som Åke Marcusson, NBV:s förbundsrektor, sade i ett panelsamtal idag, det måste få mogna och ta lite tid. Men i slutändan är det ingen annan än organisationerna och dess medlemmar som kan peka ut riktningen för framtiden.

(#16 av #blogg100)

Föreningslivets spelbolag Folkspel delar varje år ut ett antal utmärkelser på Eldsjälsgalan. Årets nomineringar är minst sagt uppseendeväckande – av 15 nominerade är det bara två som inte kommer från idrottsrörelsen.

Rebecca Allen Lamptey är en av dom som har reagerat. I ett blogginlägg listar hon medlemmarna (bland många andra IOGT-NTO) i Folkspel och konstaterar att där finns en helt annan bredd och mångfald än den som visas upp i nomineringarna:

En mångfald av föreningar inom vars verksamheter jag kan nämna många eldsjälar. Hur kan det då komma sig att Årets Eldsjäl 2013 inte representerar den mångfald som finns bland föreningslivet? Orsakerna kan vara många, marknadsföring som gått snett, nomineringar som bara inkommit från idrottsföreningar osv.”

Oavsett orsakerna så är resultatet bedrövligt. Inte för att ta någon ära från idrottsrörelsen – de gör ett fantastiskt jobb. Men de är långt ifrån ensamma.

(Dag 15 i #blogg100)