Narkotikadöden: Vi måste få ordning på det här

1987 hade vi 175 fall av narkotikarelaterade dödsfall i Sverige. 2013 var motsvarande siffra 589.

Det här är det tydligaste exemplet på att något är galet – och det är också det vanligaste argumentet bland dem som vill förändra narkotikapolitiken i en mer liberal riktning.

Att jämföra mellan olika länder är mycket vanskligt, praxis för vad som räknas som narkotikarelaterad död verkar skilja sig mycket mellan länder, trots EMCDDA:s försök att standardisera i sin årliga rapport. Men: Trenden i Sverige är nog besvärande.

Dekriminalisering (av eget bruk och innehav för eget bruk) är lösningen, säger en del. Legalisering är vägen att gå menar andra. De är ännu ganska få, men de blir allt mer röststarka. Och de får energi från den internationella debatten på området.

Men låt oss fundera på det här ett ögonblick. Narkotika har varit förbjudet mycket längre tillbaka än 1987, och straffen för narkotikabrott har dessutom lindrats rejält de senaste åren. Det måste rimligen vara något annat som ligger bakom ökningen:

  • Kan det handla om ändrad praxis bland läkarna? Socialstyrelsens Daniel Svensson skrev i en lägesrapport förra året så här: ”Den sammantagna bilden är att de dödsfall som räknas in i den officiella statistiken har en avsevärd variationsbredd när det gäller kopplingen till preparaten i fråga. I ena änden av spektrumet kan det finnas fall där kopplingen är mycket direkt i form av överdoser, medan det i den andra änden kan handla om förekomsten av ett narkotiskt läkemedel för till exempel smärtbehandling.”
  • Ökningen som inleds i slutet av 1980-talet sammanfaller i tid med kriminaliseringen av eget bruk. Jag har svårt att se att detta skulle spela in – det är ingen i Sverige som hotas med straff för att denne söker vård. Men kanske bör det undersökas närmare?
  • (Man bör också titta närmare på vad som låg bakom minskningen av narkotikadöden mellan 2000 och 2006.)
  • Ökningen efter 2007 sammanfaller i tid med en ökad användning av substitutionsbehandling. Samtidigt ser vi i Toxreg att de som dör med metadon och buprenorfin i kroppen nu är fler än de som har heroin i blodet vid dödstillfället. Inte heller här behöver det finnas ett orsakssamband, men det måste undersökas.
  • I början på nittiotalet gick svensk ekonomi igenom ett stålbad med massiva besparingar som följd, inte minst på kommunal nivå. Detta gjorde det svårare att få vård. Berättelser från såväl vårdsökande som uppgivna och förbannade socialsekreterare talar för att det inte är bättre idag. Hur stor roll har detta spelat?

Folkhälsominister Gabriel Wikström har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga narkotikadöden närmare. Bra så. Dessvärre dröjer det till slutet av februari 2016 innan kartläggningen är klar.

En annan fråga som Wikström borde be Socialstyrelsen att titta på: Naloxon. En nässpray som kan häva nedsatt andningsförmåga vid överdos och kan därmed rädda liv. Vad jag vet kan Naloxon inte missbrukas och det verkar inte vara farligt. I Norge och Danmark används läkemedlet och distribueras i missbrukar kretsar – men här är det inte godkänt.

Mer från Accent