Almedalen har utvecklats från en politikervecka med partiledartal till något som är betydligt mer svårfångat. I själva verket är det inte en vecka längre – utan flera parallella.
Förra året hade jag elva arrangemang i min Almedalskalender med någon slags anknytning till Accents bevakningsområde, det vill säga IOGT-NTO, alkohol eller narkotika. I år hade jag 39. Alla innehöll förstås inte nyheter eller annat vi rapporterar om, men ändå. Jag har haft fullt upp med sprit- och knarkgrejor här i Almedalen.
Följden blir att jag vid sidan av dessa i princip inte har hunnit gå på något annat. Det finns ett par undantag, jag prioriterade bort IOGT-NTO:s grillkväll för att gå på TEDxAlmedalen (fantastisk kväll, se video här) och jag var med på ett seminarium om avdragsrätt för gåvor (som visserligen har en tydlig IOGT-NTO-koppling). Och så hann jag med ett seminarium med titeln ”Hur påverkar det nya medielandskapet Almedalen?” idag. Intressant, och en minst sagt tung panel.
Jag är inte ensam om min upplevelse. Under veckan har jag hört flera säga samma sak – Almedalsveckan har blivit flera parallella veckor, en slags parallella branschmässor. En för alkohol- och narkotikafrågor. En för miljö, en för säkerhetspolitik, en för mediafrågor. Utbudet blir allt större, och på många sätt är det förstås positivt.
Men. I mina ögon är det korsbefruktningen mellan olika ämnen och sektorer som gör Almedalsveckan så speciell. Nu riskerar den att försvinna, om den inte redan har gjort det. Trist.
Kanske är det jag som måste prioritera hårdare. Eller ta hit en reporter till så att vi kan dela på rapporteringen. Eller så borde IOGT-NTO och övriga nykterhetsrörelsen och andra aktörer inom samma fält tänka om. Göra något färre grejor. Utnyttja veckan mer till att gå runt och följa andras seminarier, skjuta in frågor om alkohol- och narkotika där det är relevant och bygga relationer. De nyheter och rapporter man har att presentera får sannolikt bättre genomslag en torsdag i slutet av oktober ändå.