I helgen var jag med om något som känns lite historiskt: Knytkonferensen Sobratankar gick av stapeln i Halmstad.
En knytkonferens är helt enkelt en konferens som deltagarna själva fyller med innehåll. Christian Dahlqvist har skrivit lite om konceptet här. (På engelska brukar man för övrigt prata om unconference.) Arrangörerna inleder med att fixa ett tomt schema, och så är det fritt fram för deltagarna att boka in pass kring just det ämne man vill prata om.
Trots att det bara kom tjugo personer till Sobratankar – arrangörerna hade hoppats på det dubbla – så blev det en riktigt bra konferens. Jag gillade innehållet, jag gillade konceptet och jag gillade stämningen.
Det fanns egentligen inget förutbestämt tema, men många pass kom att beröra IOGT-NTO eller dess verksamhet på något sätt. Själv höll jag i två pass, ett om hur vi journalister tänker och ett om den amerikanska nykterhetsrörelsens historia (och om vad vi eventuellt kan lära av den). Sen fick jag förmånen att lära mig räkna på danska (under ett 20-minuters pass) och att lyssna på Erik, 90 år, som berättade om hur det var i SGU på 1940-talet. Bland mycket annat.
(Den äldste deltagaren var 90, den yngste var 19. Båda höll i egna pass. Bara en sån sak.)
Konceptet då. Att samlas och lära av varandra är ju inget nytt. I själva verket är det ju grunderna i den traditionella svenska folkbildningstanken som går igen! Oscar Olsson hade älskat knytkonferenser.
En annan fin grej i upplägget var 40-minuterspassen med 20 minuters ställtid innan nästa grej startade. Dels gjorde det att inget pass blev för långt och dels fick vi tid att fortsätta diskussionerna i pauserna. Tiden utanför passen gav nästan lika mycket som själva innehållet.
Det är lite svårt att sätta fingret på vad som gjorde det, men på kvällen efter konferensen var jag riktigt… upprymd. Efter ganska många år inom den här organisationen händer inte det efter varje arrangemang kan jag väl säga.
Det som är coolast i hela historien är kanske att hela helgen började som ett initiativ av en enskild medlem. Christian åkte själv på Webcoast i våras och tänkte direkt att det var ett koncept som skulle passa IOGT-NTO. Sen körde han bara på. Jag gillar attityden.
***
Här hittar du länkar till de pass som webbsändes och spelades in, liksom länkar till annat som är skrivet om Sobratankar.