Den senaste tiden har det dykt upp en rad blogginlägg och debattartiklar skrivna av kvinnor som är upprörda över att omgivningen har åsikter om att de dricker alkohol när de ammar.
Kvinnor dricker betydligt mindre än män. Att kvinnor dricker alls är en ganska ny företeelse; i många länder är det fortfarande bara män som dricker. Att det varit tabu för kvinnor att dricka är säkert en bidragande orsak. Tabut har varit ett skydd för de ofödda barnen, som man kanske inte ens visste var på gång, och eftersom även de födda barnen var kvinnans ansvar blev det ett skydd även för dem. En nykter hustru som kan ta hand om en berusad man är också bekvämt för den packade mannen i fråga, som alltså har all anledning att bidra till att upprätthålla det.
För en otålig person, som jag, tycks framstegen för jämställdheten gå i snigelfart. På vissa områden verkar det stå helt still, eller till och med gå bakåt. Ett exempel är sexismen i samhället som hela tiden ökar utan att några ramaskrin hörs. Själv blir jag galen när jag på gymmet matas med musikvideor med halvnakna kvinnor som plutar med munnen och är bihang åt påklädda machomän, även när kvinnan ifråga är artisten och huvudperson. Eller när jag går in i en barnklädesaffär och ser den tydliga uppdelningen mellan pojk- och flickkläder. Vet ni förresten att flickjeans i storlek 80 är mindre än pojkjeans i samma storlek? Antar att det är för att pojkar i ettårsåldern behöver kunna röra sig mer än flickor – eller?
Att små flickor ska lära sig veta sin plats redan som bebisar, eller att unga kvinnor självklart ska ta rollen som sexobjekt i videor för att deras låtar ska slå, det är tydligen okej. Men när det kommer till rätten att dricka alkohol när man är bebisförälder – då blir man upprörd.
I Aftonbladet läste jag en indignerad artikel om en ammande mamma som nekats ett andra glas vin i en bar. Om serveringspersonalen vet att de har en ammande mamma framför sig beror det antagligen på att barnet är med i baren. Att neka servering av ett andra glas till en förälder med ansvar för ett spädbarn är inte upprörande. Upprörande är det om föräldrar, oavsett kön, med medhavda barn tillåts dricka mer.
Alkohol hör inte ihop med barn. Även små mängder alkohol gör att den som dricker blir lite annorlunda: pratar mer, pratar högre, inte är lika lyhörd och reagerar långsammare. Det är inga bra förutsättningar för att ta hand om en bebis, och heller inget som går bebisen förbi.
Etik och moral är inte per definition något dåligt. De oskrivna regler vi har i samhället har ofta tillkommit av en logisk orsak. I Sverige var det länge tabu att dricka alkohol på vardagar, vilket höll alkoholskadorna nere. Vi kvinnor har faktiskt också skyddats av de tabun som omgärdar kvinnors drickande, även om det också slår åt andra hållet för dem som bryter tabut. Att moralen dömer kvinnor och män olika är dåligt, men det som stör mig är att inte ens strävan efter jämställdhet är jämställd. Män är idealet. Kvinnor ska ha rätt att dricka som män. Kan vi inte i stället kämpa för att småbarn inte ska vårdas av någon som är påverkad av alkohol, vare sig det är mamma, pappa eller barnvakten?