Dela artikeln:
0
  • http://www.iogt.se Henry Ohlsson

    Men helt klar är den först vecka 9 då anmälningsformuläret är på plats:) Men tjuvkika gärna!

Barns rättigheter går inte ihop med alkoholreklam – dags för global alkoholkonvention
Foto: Pierre Andersson

Barns rättigheter går inte ihop med alkoholreklam – dags för global alkoholkonvention

Av: Pierre Andersson

Det är numera klarlagt att barn både utsätts för och påverkas av alkoholreklam. Studier visar att ju mer reklam unga människor ser desto tidigare börjar de dricka och desto mer dricker de. Andra studier visar dessutom att de tenderar att välja just de varumärken de ser mest reklam för.

I en kommande artikel i tidskriften Addiction undersöker Audrey Chapman från University of Connecticut om FN:s konvention om barnets rättigheter och andra liknande dokument skulle kunna användas för att begränsa eller få bort alkoholreklam. Svaret är entydigt ja.

Hon har framförallt tittat på ett antal länder i Latinamerika, men slutsatserna är mycket användbara också för övriga världen.

Chapman menar att barnkonventionen i högsta grad är relevant när det gäller att begränsa alkoholreklamen. Hon menar också att andra dokument antagna av FN:s barnrättskommitté bekräftar den bilden: Även företag har en plikt att under barnkonventionen respektera och skydda barns rätt till hälsa.

Intressant nog landar Chapman – precis som IOGT-NTO-rörelsen gör – i att det här bör lösas på internationell nivå. Erfarenheten, inte minst i Sverige, visar att globaliseringen och nya medier gör det svårt att reglera alkoholreklam på nationell nivå. Hon skriver bland annat:

”Human rights norms and law can be used to regulate or eliminate alcohol beverage marketing and promotional activities in the Latin American region. The paper recommends developing a human rights based Framework Convention on Alcohol Control to provide guidance.”

På tobaksområdet finns redan en bindande ramkonvention. WHO Framework Convention on Tobacco Control antogs av världshälsomötet 2003 och trädde i kraft i februari 2005. Konventionen är idag juridiskt bindande i 180 länder och innehåller en rad olika kraftfulla och bevisat effektiva åtgärder mot tobaksbruk – bland annat förbud mot tobaksreklam.

Alkohol är den femte största riskfaktorn bakom ohälsa och för tidig död i världen. I vissa områden och i vissa åldersgrupper (exempelvis bland män i sin mest produktiva ålder) är alkohol idag den främsta riskfaktorn – före tobak, farliga matvanor etc. Varje år dör 3,3 miljoner människor på grund av alkohol, miljoner barn växer upp med föräldrar som dricker för mycket och människor hålls kvar i fattigdom.

Nu är det dags för en bindande konvention även på alkoholområdet, baserad på den mycket goda evidens som finns. Världen har väntat länge nog.

Dela artikeln:
0
0
Grunden för en ny och bättre narkotikapolitik är inte legalisering
Foto: Pierre Andersson

Grunden för en ny och bättre narkotikapolitik är inte legalisering

Av: Pierre Andersson

Läktaren ovanför salen där FN:s generalförsamling samlas är snart fylld med företrädare för civilsamhället och andra inbjudna. Nere på golvet börjar delegaterna samlas, om några minuter minuter startar UNGASS 2016.

UN General Special Session on drugs arrangeras för första gången sedan 1998. Att generalförsamlingen samlas för att tala bara om narkotikapolitik hör alltså inte till vanligheterna. Inför mötet har legaliseringsrörelsen mobiliserat för allt vad tygen håller – uppbackade av George Soros och andra dollarmiljonärer. Retoriken går ut på att ”kriget mot knarket” har misslyckats och att vi måste legalisera.

Världens länder håller inte med. Inför UNGASS har ett förslag till slutdokument förhandlats fram i Wien. I dokumentet finns en total enighet om att narkotikakonventionerna fortsatt är grunden för politiken, men man pekar också ut en lång rad insatser som är bevisat effektiva för att minska problemen. Dokumentet har också ett betydligt större fokus på folkhälsa än tidigare och pekar bland annat på vikten av tillgång till god behandling, uppmuntrar delstaterna att testa alternativa straff för mindre narkotikabrott och betonar vikten av att mänskliga rättigheter respekteras.

Om bara en bråkdel av alla dessa insatser skulle genomföras av världens länder skulle mycket vara vunnet. Vi har verktygen – grundproblemet är att de används för dåligt.

IOGT-NTO är på plats tillsammans med representanter för bland andra IOGT International, Active och Forut. I går arrangerades Civil Society Forum särskilt för civilsamhällets representanter på plats. Under själva UNGASS bevakar vi förhandlingarna och deltar på de många sidoevent som arrangeras här i FN-byggnaden.

Den globala narkotikapolitiken kan verkligen inte beskrivas som perfekt. Det finns länder förlitar sig på en ensidig, repressiv politik som måste förändras. Mänskliga rättigheter måste respekteras. Tillgången till god vård måste bli bättre – något som också gäller i Sverige. Och så måste vi på allvar börja satsa på evidensbaserad prevention – där finns väldigt mycket mer kunskap än för bara tio år sedan.

Jag har skrivit mer om UNGASS här, och om legalisering här.

Dela artikeln:
0
0

Vad händer på UNGASS nästa vecka?

Av: Pierre Andersson

I mitten av nästa vecka – den 19 till 21 april – samlas FN:s medlemsländer till ett högnivåmöte om narkotika. Det hör inte till vanligheterna – senast ett liknande möte hölls var 1998.

Mötet är UNGASS – United Nations General Assembly Special Session on Drugs. Förberedelserna har pågått sedan 2012 och civilsamhället har hela tiden funnits med som en part i samtalen.

Jag och Johnny Mostacero kommer att vara på plats för IOGT-NTO:s räkning för att följa diskussionerna, delta i sidoevent och prata med andra deltagare.

Dag Endal, anställd på vår norska systerorganisation Forut, kommer också att vara på plats. På narkotikapolitikk.no har han skrivit en utmärkt sammanfattning av läget inför UNGASS, läs den gärna.

Några huvudpunkter (med inspiration från Dags sammanfattning):

  • I Wien kom man för ett par veckor sedan överens om ett förslag till slutdokument från UNGASS, som kommer att behandlas under veckan. Ändringar kan komma under veckan, men troligen blir det inga större förändringar.
  • Ett par länder har signalerat om att de hellre skulle se att UNGASS inte lyckas komma överens om ett slutdokument alls – för att visa att det nuvarande systemet inte är kapabelt att hantera problemen. Beslut i FN:s generalförsamling kräver enighet så det räcker att ett land säger nej för att förslaget ska falla.
  • Slutdokumentet är omfattande och skrivet på typiskt FN-språk, men beskriver en stor mängd insatser som kan eller bör göras för att minska narkotikamissbruk och lidande på grund av narkotika. Om bara en bråkdel av det som faktiskt beskrivs i dokumentet också skulle bli verklighet skulle det göra stor skillnad och bidra till en väsentlig minskning av narkotikaskadorna.
  • Grundlinjen är att det inte finns någon enkel universallösning. Politiken måste vara brett sammansatt och balanserad, och insatserna baserade på evidens.
  • Nu är det handling som krävs. Nu har vi ägnat flera år åt att förhandla om formuleringar i ett dokument. De kommande åren – nästa UNGASS är redan 2019 – bör ägnas åt att implementera och verkställa det som står i slutdokumentet.
  • Narkotikakonventionerna är även fortsatt grunden för den internationella narkotikapolitiken. De är inte perfekta, men alternativen är sämre, och en mycket stor majoritet av världens länder står bakom dem. Dessutom har den här processen klargjort att medlemsländerna har stort handlingsutrymme inom konventionerna för att prova olika lösningar.
  • UNGASS-dokumentet bekräftar att narkotikapolitiken har förändrats mot att bli mer effektiv och kunskapsbaserad. Mycket kunskap finns idag kring vad som faktiskt fungerar – men mycket återstår när det gäller att faktiskt genomföra det också. Klart är också att vissa länder har ett betydligt större behov av att reformera sin narkotikapolitik än andra.
  • Hälsoperspektivet i politiken är också tydligare. I Sverige och övriga Europa har vi länge haft ett tydligt hälsofokus (även om tillgången till behandling kan bli betydligt bättre även hos oss). I andra länder finns hälsoperspektivet inte alls – vilket är ett jätteproblem.
  • Användningen av alternativa reaktioner på mindre narkotikabrott är också något som kommer in i dokumentet. Framför allt handlar det om olika typer av behandling.

När det gäller civilsamhällets medverkan i processen så har de organisationer som vill basera politiken på harm reduction (och som i många fall också kräver legalisering av narkotika) haft ett övertag när det gäller möjligheten att vara närvarande på möten, ta fram rapporter etc. De är helt klart välfinansierade.

På plats i New York kommer den här obalansen att vara än mer synlig – de flesta av de centrala grupperna på den sidan är baserade på USA:s östkust. Tonläget inför veckan är högt – de som vill legalisera försöker nu sälja in hela UNGASS-processen som ett misslyckande.

Förslaget till slutdokument är ganska bra. Visst kunde man ha önskat att det innehöll formuleringar om att ta bort dödsstraff till exempel – men som alltid i FN-sammanhang är det ett antal länder som blockerar. Men som sagt – om vi nu klarar av att genomföra det som finns med i dokumentet är mycket vunnet. Nu är det dags för handling.

Dela artikeln:
0
0
Dela artikeln:
0
0
”Science fiction bakom medicinsk marijuana”
Foto: Pierre Andersson

”Science fiction bakom medicinsk marijuana”

Av: Pierre Andersson

BLOGG: Bertha Madras är en av världens främsta experter på cannabis. Hon är minst sagt kritisk till så kallad ”medicinsk marijuana” som nu införts i en majoritet av staterna i USA. Många av dem efter folkomröstningar. I helgen talade hon bland annat om detta på WFAD i Wien.

– Till att börja med, vilka andra mediciner röstar vi om? Hela förfarandet är galet.

Ännu har inte en enda medicinsk sammanslutning (läkare, psykiatriker etc) ställt sig bakom så kallad medicinsk marijuana. De som förespråkar medicinsk användning av rökt marijuana hänvisar till en rad studier som visar positiva effekter för olika sjukdomar. I vissa stater är användningen av medicinsk marijuana godkänt för närmare 50 diagnoser.

– När man tittar närmare på de här studierna så är många av dem ett skämt, det är science fiction. Titta på den så kallade evidensen bakom medicinsk marijuana för att behandla Parkinson eller Huntingtons sjukdom. Det är studier som är gjorda på sex, sju personer under kort tid. Det duger inte som underlag, säger Bertha Madras.

 

Alla länder har rutiner för hur läkemedel ska godkännas. Generellt börjar man med mindre studier, för att successivt öka och till slut kontrollera för effekt och bieffekter på hundratals eller tusentals deltagare.

För att kunna visa evidens på hög nivå behövs randomiserade kontrollstudier. En sådan studie funkar så att gruppen man vill studera slumpas in i två grupper – där den ena utsätts för det man vill kontrollera och den andra inte utsätts för det.

När det gäller medicinsk marijuana finns bara ett tiotal randomiserade kontrollstudier, och då främst när det gäller smärtlindring. Studierna visar att användande av cannabis (utöver de opioider som de svårt sjuka opioiderna redan använder) minskade smärtan något.

Bertha Madras noterar dock att 90 procent av respondenterna i de här studierna var vana cannabisanvändare. När forskarna tar med människor som aldrig tidigare använt cannabis i studierna blir avhoppen väldigt stora – de tycker att problemen blir så stora att de inte längre vill vara med i studien. Så stora avhopp är normalt ett starkt argument för att inte godkänna något som läkemedel.

När det gäller andra diagnoser som idag är godkända för medicinsk marijuana saknas randomiserade kontrollstudier i princip helt och hållet.

 

Att cannabisplantan har vissa medicinska användningsområden råder det ingen tvekan om. Redan idag finns godkända läkemedel baserade på cannabis – precis som det finns läkemedel baserade på opium.

Ett av dessa läkemedel är Marinol. Till skillnad från rökt marijuana ger det inget rus. I seriösa studier där man jämfört effekten Marinol har jämfört med rökt marijuana när det gäller att förbättra aptiten hos svårt sjuka cancerpatienter fungerar Marinol objektivt precis lika bra.

I en artikel i tidskriften Global Drug Policy räknar Bertha Madras upp de främsta argumenten mot så kallad medicinsk marijuana. Några av dem är:

  • Rökning är ett undermåligt sätt att leverera medicin.
  • Den vetenskapliga evidensen bakom medicinsk marijuana är undermålig – och existerar inte alls i vissa fall. Dessutom redovisas inte de negativa bieffekterna.
  • En mycket stor majoritet av de som idag har tillstånd att köpa och använda medicinsk marijuana har INTE allvarliga, livshotande sjukdomar som cancer eller hiv/aids. Snarare handlar det i stor utsträckning om unga män som beskriver vara smärtsymptom. Statistiken visar också att ”medicineringen” ökar kraftigt under veckosluten.
  • Vem tar ansvar? I USA kontrollerar FDA läkemedelsbolagen noga och dömer ut dryga böter (10 miljarder dollar de senaste tre åren) när deras läkemedel inte har de effekter de utges ha. Vem tar ansvar i de fall marijuana medför negativa biverkningar?
  • Att godkänna marijuana för medicinsk användning genom folkomröstningar kringgår de utförliga och väl beprövade rutiner som redan finns för hur läkemedel ska kontrolleras och godkännas.

 

Trots att fakta och vetenskap talar sitt tydliga språk är det förespråkarna för medicinska marijuana som har medvind. De visar upp svårt sjuka patienter som blivit hjälpta och vädjar till våra hjärtan.

Bakom ligger starka ekonomiska intressen. Tveklöst används medicinsk marijuana som en murbräcka för legalisering av cannabis (och i förlängningen av andra droger) – för alla vet ju att något som är medicin inte kan vara farligt?

Not. Se också den här minst sagt rejäla genomgången av den evidens som finns (eller snarare inte finns) bakom medicinsk marijuana. Också den gjord av Bertha Madras.

Dela artikeln:
0
11
På plats i Wien
Sven-Olov Carlsson öppnar WFAD. Foto: Pierre Andersson

På plats i Wien

Av: Pierre Andersson

På måndag samlas representanter för FN:s medlemsstater i Wien för årets möte med CND, Commission on Narcotic Drugs. I fokus står såklart UNGASS, det toppmöte om narkotika som ordnas i FN:s generalförsamling nästa månad.

Det ser ut att bli en intensiv vecka för delegaterna. Förslaget till det slutdokument som är tänkt att antas under UNGASS skulle enligt ursprungsplanerna ha varit klart för tre veckor sedan, men förhandlas fortfarande.

Den stora frågan just nu är om man kommer att komma överens överhuvudtaget – beslut i generalförsamlingen kräver enighet och det räcker att ett enda land inte är med på tåget för att hela processen ska haverera.

Redan idag startade konferensen World Forum Against Drugs. Tidigare har den arrangerats i Stockholm, den här gången valde man Wien just på grund av CND.

Omkring 75 deltagare från hela världen är samlade. Kevin Sabet från SAM presenterar om legaliseringen som pågår i vissa delstater i USA. Bertha Madras, en av världens ledande cannabisforskare, likaså. Galet intressant, mer kommer på bloggen.

PS. Trots att jag slutade på Accent i oktober förra året har jag nu – i min nya roll som policyrådgivare inom IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet – fått förmånen att fortsätta blogga här. Ska bli kul!

Dela artikeln:
0
0

Nu tackar jag för mig

Av: Pierre Andersson

För lite mer än sex år sedan fick jag frågan om jag ville bli chefredaktör för Accent. Om sanningen ska fram så tvekade jag. Det företag jag drev som frilansande journalist gick bra och jag gillade verkligen friheten det innebär att jobba för sig själv.

Jag tog jobbet. Och jag har inte ångrat mig en sekund. Vilken resa!

Journalistiken är satt under press världen över. I det läget är det en ynnest att få jobba för en tidning vars utgivare (och i förlängningen ni medlemmar) står för en trygg grundfinansiering och som dessutom förstår värdet av en egen tidning.

En tidning som folkbildar. Som är en plattform för debatt. Som har tillräcklig frihet från organisationsledningen för att ibland kunna ställa de jobbiga frågorna. En tidning som har medlemmarnas perspektiv.

Min efterträdare Ulrica Ambjörn – en mycket meriterad tidskriftsredaktör – kommer att märka att Accent är medlemmarnas tidning i ordets rätta bemärkelse. Ni hör av er med uppslag. Ni berömmer när det är befogat och skäller när vi gjort något dumt. Precis som det ska vara.

Nu går jag över i en helt annan roll: Jag kommer att arbeta med frågan om alkohol som utvecklingshinder inom IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet. Ytterligare en resa att se fram emot.

Dela artikeln:
0
0
Kom igen ombuden – låt inte förbundsstyrelsen komma undan så lätt
Foto: Pierre Andersson

Kom igen ombuden – låt inte förbundsstyrelsen komma undan så lätt

Av: Pierre Andersson

Hörrni, ombuden på IOGT-NTO:s kongress: Kom igen nu. Det är viktiga grejor ni håller på med. Principiellt viktiga ställningstaganden som kommer att påverka både IOGT-NTO och den här organisationens avtryck i samhällsdebatten.

Och visst debatterar ni. Men ärligt talat, diskussionerna handlar mest om ordval och detaljer. En ändrad rubrik, något litet tillägg och så röstar ni med förbundsstyrelsen.

Är ni verkligen så överens i alla frågor? Gör lite motstånd, ge oss lite spänstig idédebatt! Det är frågorna värda.

Dela artikeln:
0
0