Kan inte män dricka som kvinnor?

Av: Eva Ekeroth

Alkohol är ett mansproblem. Män dricker jättemycket mer än kvinnor och skadar sig själva och omgivningen. Kvinnorna börjar ta efter männen, även om vägen till jämställdhet, i det här fallet lyckligtvis, är lång.

Vid ett seminarium anordnat av SoRAD, Stockholms universitet, och CERA, Göteborgs universitet, diskuterades bland annat hur massmedia skildrar kvinnors respektive mäns alkoholkonsumtion. Alexandra Bogren, docent på SoRAD, visade klipp där kvinnors drickande beskrivs utifrån att de är just kvinnor, med mycket fokus på graviditet. Männens drickande beskrevs mer i allmänna termer: ”Ungdomar dricker mindre” och ”Alkohol utlöser våld”, utan att specifikt påpeka att det handlar om män.

Enligt Josefin Bernhardsson, nybliven doktor vid SoRAD och även hon föreläsare på konferensen, konserverar alkohol genusnormer. Flickor håller igen för att de är rädda, medan pojkar dricker ohämmat.

Hon beskriver också hur flickor blir varnade för att dricka för mycket för att de då riskerar att bli våldtagna. Medan pojkar inte varnas för att bli misshandlade trots att den risken är större.

Inte skuldbelägga offret

Tidigare i veckan skrev Accent om en debatt som uppstått efter att ett nytt nagellack lanserats. Det fiffiga med det var att det kunde användas för att upptäcka om någon hällt droger i din drink. En krönikör i The Guardian var upprörd eftersom tillverkare av sådana produkter har ett intresse av att sprida myter och skrämma upp tjejer för en företeelse som är ganska sällsynt. Han reagerade också på att sådana produkter lägger ansvaret på offren och inte på förövaren.

Så hur ska vi förmedla information utan att sprida förutfattade meningar om könsroller och könsmaktsordning, eller ännu värre – skuldbelägga offren.

Ett enkelt sätt är att alltid i fantasin låta alla byta kön. Känns det bakvänt så är det nog värt att fundera en vända till hur man ska formulera sig. Att lägga fokus på alkoholkonsumtionen och ifrågasätta vad den gör med oss, som krönikören i The Guardian föreslog, är klokt.

Å andra sidan var det bara några år sedan förövare gick fria om den våldtagna var för berusad för att försvara sig. Fortfarande kan man ana att kvinnors berusningsgrad påverkar utfallet i rättegångar. Något som är ovanligt med rån- eller misshandelsoffer. Ska vi inte berätta det för flickorna? Vi uppmanas att installera bättre lås för att skydda oss från inbrott och att undvika att gå på dåligt upplysta gångvägar sent på nätterna. Är det också att lägga ansvaret på offren? Inte vet jag.

Jag vill verkligen inte bidra till att förtrycka flickor, men på just det här området skulle jag föredra om jämställdheten uppnåddes genom att män tog efter kvinnor och inte tvärtom. Eller varför inte strunta i alkoholen helt och hållet?

Dela artikeln:
0
Den farliga tystnaden
Foto: Kelsey/Flickr_CC_BY_2.0

Den farliga tystnaden

Av: Eva Ekeroth

I efterdyningarna av Me too-kampanjen har Martin Timell polisanmälts för den numera berömda händelsen i badtunnan. Det är förstås bra, men det hade varit bättre om det skett när det hände. Alla vi som ser och ändå håller tyst är en del av brottet.

Jag fråntar inte Martin Timell ansvaret. Vuxna människor har fullt ansvar för sina handlingar, men ingen skulle komma på tanken att våldta en kollega inför sina arbetskamrater om han inte trodde sig komma undan med det. Ingen går heller från att alltid ha varit jämställd, och behandlat sina kollegor med respekt, till att plötsligt köra handen innanför trosorna på en av dem. Inte ens om han var full.

 

Gränsöverskridande beteende börjar med mindre förseelser som råa skämt och kommentarer. Om ingen markerar utan skrattar med, går undan eller håller tyst är det en uppmuntran. Så småningom blir skämten grövre och går över i kommentarer om utseendet och tafsande. Sannolikt sker det utan närvarande vittnen till en början, men tystnaden blir en bekräftelse på att beteendet är okej. När det sedan sker inför andra är det främst en maktdemonstration: ”Så här kan jag göra – och komma undan med det. Det kan inte ni.”

 

Tillfället gör tjuven. Alla blir inte tjuvar för att de har tillfälle, men långsam tillvänjning, hos både tjuv och omgivning, kan leda till större brott än om reaktionen hade varit en annan från början. Det tar inte ansvaret från tjuven, men om någon sagt ifrån kunde det kanske ha lett till att ett och annat framtida offer sluppit bli utsatt.

Ingen borde behöva brottas med frågan hur de ska tackla sina arbetskamraters oacceptabla, eller till och med olagliga, beteende. Det är inte åskådarna som försatt sig i situationen, och det är obehagligt och kan vara förenat med risker att agera. Ändå måste vi våga. Hur ska vi annars få stopp på övergreppen? Att hålla tyst är inte olagligt, men det är omoraliskt.

 

Läs gärna: Ulrica Ambjörns blogg, som bekräftar att övergrepp på kvinnor sker överallt, hela tiden och drabbar oss alla, och förbundsordförandens krönika ”Män måste våga prata med varandra”. #metoo

Dela artikeln:
0
0
Låt narkotikadebatten bli saklig
Foto: Brent Newhall/Flickr CC BY 2.0

Låt narkotikadebatten bli saklig

Av: Eva Ekeroth

För en tid sedan krävde elva personer i ett upprop att alla som riskerar att bli vittne till en överdos ska få tillgång till Naloxon; en medicin som kan rädda livet på den som tagit en överdos.

Uppropet i sig är inte sensationellt, alla vill rädda liv, det märkvärdiga är vilka som undertecknat det. Där finns personer från organisationer som traditionellt anses stå på motsatta sidor i narkotikadebatten. I den här frågan är man eniga och då gör man gemensam sak. Det är ett utmärkt initiativ – men är det inte så det alltid borde vara?

 

Alla som är engagerade i narkotikapolitik vill undvika att människor fastnar i beroende, blir sjuka eller dör av droger. Däremot finns det många olika åsikter om hur vi ska nå dit.

Några få sätter individens frihet så högt att de tycker att alla ska få använda vad de vill, i vilken utsträckning de vill. Den andra ytterligheten är de som vill spärra in, eller till och med döda (Duterte på Filippinerna) människor som använder narkotika.

 

Ingen av dessa ståndpunkter förekommer i den seriösa narkotikapolitiska debatten i Sverige. Trots det bidrar många, kanske de flesta av oss, till att försöka peta in ”motståndarna” i ett av de två extrema hörnen.

Hur vore det om vi kunde sluta med det och dessutom sluta låsa oss fast i ideologiska övertygelser, så att vi i stället kan ta till oss nya rön och kanske till och med byta ståndpunkt?

I dag är den narkotikapolitiska debatten så starkt färgad av ideologi att det är svårt att lita på något man läser eller hör – inte ens forskningen går fri. Det är olyckligt och för inte utvecklingen framåt.

Dela artikeln:
0
0
Mathem visar vägen
Foto: Pressbild

Mathem visar vägen

Av: Eva Ekeroth

Pengar är ett starkt incitament för kreativitet. Möjligheten att tjäna pengar gör uppfinningsrikedomen stor när det gäller att hitta kryphål i lagstiftningen som syftar till att hålla vinstintressen borta från alkoholförsäljningen. Nu har Mathem och Winefinder hittat ett nytt sätt att runda monopolet. Och det lär inte vara det sista. Görs inget ordentligt åt lagstiftningen kommer många fler att följa.

I den nya tjänsten erbjuderMathem att köra hem vin som kunderna köper från internetvinhandeln Winefinder. På så sätt kan kunderna få hem vin tillsammans med matkassen. Då det inte är Mathem utan Winefinder som säljer vinet, medan Mathem bara är transportör, är upplägget helt lagligt. Det är inte Winefinder som anlitar Mathems tjänster, tvärtom är det Mathem som transportör som kopplar sina kunder till Winefinder.

 

Det förslag som regeringens utredare har lagt fram kommer inte att försvåra internetförsäljningen. Det visar Mathems upplägg tydligt. Även om lagen ändras i enlighet med utredarens förslag så kommer upplägget fortfarande att vara lagligt.

 

I Norge är inte internethandel någon stor fråga. Även i Norge kan kunder beställa alkohol från länder, men där är det förbjudet att marknadsföra alkoholförsäljningen. Dessutom måste transportföretagen godkännas för att få köra ut alkohol.

Det är svårt att förstå varför inte Sverige skulle kunna kopiera Norges fungerande koncept rakt av, och helt obegripligt att utredningen inte föreslår ett främjandeförbud. IOGT-NTO:s förbundsjurist Annika Myhre säger till Accent att ”det känns som om det fattas en sida i förslaget”.

I samma artikel säger Lina Glans, sakkunnig hos folkhälsominister Gabriel Wikström att utredningen bara gäller själva transporten och att ett främjandeförbud kommer att hanteras i ett senare skede. Det är bara att hoppas att hon har rätt. Annars behöver faktiskt inte regeringen lägga någon möda på att ändra lagen alls. Den kommer ändå inte att ha någon effekt.

Dela artikeln:
0
0
Täpp till kryphålen!
Foto: Barta IV/Flickr/CC BY 2.0

Täpp till kryphålen!

Av: Eva Ekeroth

En ny uppstickare har retat upp Nätvinhandlarna, folkhälsoministern och IOGT-NTO. Via en webbplats säljer ett danskregistrerat företag (som dock ägs av en svensk) alkohol och erbjuder leverans hem till dörren hos Malmöbor. Leveransen sker inom ett par timmar efter beställning på fredags- och lördagskvällar. Alkoholen forslas från Köpenhamn.

Nu har Nätvinhandlarnas branschorganisation valt att polisanmäla företaget vars verksamhet de bedömer vara både ”oseriös och olaglig”. Det sistnämnda grundar de på att företaget transporterar alkoholen med egen bil, medan lagen säger att transport ska ske av oberoende mellanhand – vad det nu innebär.

 

Folkhälsoministern uppges ”rasa” i Aftonbladet. Men ministern borde vara särskilt förvånad. Är lagstiftningen otydlig kommer det alltid att finnas de som försöker hitta kryphål för att kunna tjäna en hacka – och i alkoholbranschen finns massor av pengar att tjäna.

Folkhälsoministern sätter stor tilltro ett nytt lagförslag som är ute på remiss. En ny lag behövs. IOGT-NTO:s polisanmälan av tio nätvinhandlare 2011 visade hur svårtolkad lagen är. Efter flera års väntan ledde polisanmälan till att en företagare blev fälld och nio friade. Även för jurister krävdes mycket utredande för att avgöra om verksamheterna var lagliga eller olagliga. För en lekman är det fullständigt obegripligt.

 

Det är bra att vinhandlarna polisanmäler och att IOGT-NTO protesterar, men att moralisera över den som utnyttjar kryphålen i lagen leder ingenstans. Grundproblemet är den otydliga lagstiftningen.

Och hur mycket Gabriel Wikström än hoppas så kommer den nya lagen inte att lösa problemet. Lagen kommer visserligen att stoppa den aktuella verksamheten i sin nuvarande form, eftersom förslaget kräver att köparen anlitar transportör och företaget alltså inte kan köra alkoholen i egna bilar.

Det kommer att öka leveranstiderna och göra det svårare att ringa efter en flaska till när de första är urdruckna. Men bortsett från det blir det ingen större skillnad. Om alkoholen kommer med företagets bil eller Bring eller Schenker har knappast någon betydelse för kunden. Redan i dag finns nätvinhandlare som inte har avtal med en speciell transportör utan i stället länkar till en rad transportföretag och kunden väljer själv vilket man ska anlita.

 

Monopolet är sannolikt det viktigaste instrumentet vi har för att hålla alkoholskadorna nere. Då måste alla former av utmaningar mot monopolet stoppas. Det är pinsamt att rättsväsendet ska behöva ägna sig åt hårklyverier för att lista ut om ett brott begåtts. Och särskilt rättssäkert är det inte för aktörer att inte vara helt säkra på att deras verksamhet är laglig.  Nu är det dags för politiken att ta ansvar och hög tid att täppa till kryphålen med en tydlig lagstiftning!

Dela artikeln:
0
0
Skrämmande övertro på självreglering
Foto: bowenmurphy/Flickr CC BY-ND 2.0

Skrämmande övertro på självreglering

Av: Eva Ekeroth

Antingen är svenska politiker mer än lovligt naiva eller så tycker de inte att det är särskilt viktigt med spelpolitik. Men om samhället ska ta hand om dem som fastnar i spelberoende borde politikerna ha intresse av att hålla de värsta avarterna borta och marknadsföringen nere. Det ansvaret verkar man dock beredd att överlåta på marknaden.

 

I Sverige har vi monopol på spel. Endast staten och ideella organisationer har rätt att bedriva spel. Privata vinstintressen är uteslutna. Överskottet ska tillfalla allmännyttiga eller ideella intressen.

Att det ändå inte är så spelmarknaden ser ut längre har knappast undgått någon. Alla möjliga vadslagnings-, poker- och casinospel bjuds ut av utländska bolag via internet. Här erbjuds spelaren bonusar på tusentals kronor och gratisspel. Aktörerna gör allt för att locka kunderna till just deras sida. Och här handlar det inte om att vinsten går till allmännytta eller ideella organisationer. I stället går den rätt ner i fickorna på ägarna till företag registrerade på exempelvis Malta där de betalar sex procent i skatt.

 

För att få en möjlighet att återta kontrollen över marknaden, och kanske få in en eller annan skattekrona till Sverige, har regeringen beslutat utreda möjligheten att licensiera spelföretag som då skulle betala en avgift för sin licens och följa de regler som riksdagen sätter upp.

I fredags anordnade Dagens industri en utfrågning av politiker och intressenter, bland andra IOGT-NTO, om hur de ser på saken.

Det var en intressant tillställning av flera skäl. Dels var församlingen nästan enkönad. Förutom politikerna, som fördelade sig helt jämt mellan könen (fyra–fyra), så bestod övriga församlingen nästan uteslutande av män.

Men det var inte det som upprörde mig. Det gjorde däremot den naiva tilltron på självreglering som politikerna gav uttryck för. Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas representanter var emot hela tanken på ett licensieringssystem och ville hellre försöka stoppa de utländska bolagen. Övriga partirepresentanter var överens om att ett licenssystem nog skulle vara en god idé. Och det kanske det är, men det som är en mindre god idé är att företagen genom självreglering ansågs kunna hålla diverse avarter av både spelformer och marknadsföring borta, så att folk inte ska lockas att spela mer än de vill och har råd med.

 

Av företag som drivs med vinstintresse kan man inte begära att de ska hålla sina bästa kunder borta. Det måste vara statens skyldighet att se till att det finns regler som alla ska hålla sig till, och beivra dem som inte följer reglerna. Ska reglerna följas frivilligt finns det alltid företag som struntar i det och andra som tänjer på gränserna så mycket de kan. Det ger orättvisa konkurrensfördelar gentemot de skötsamma företagen och uppmuntrar inte andra att göra detsamma.

Ska spelmarknaden släppas fri måste staten ta sitt ansvar och sätta tydliga regler med konsekvenser för dem som inte följer reglerna. Allt annat är oansvarigt.

Dela artikeln:
0
0
Någon måste säga stopp

Någon måste säga stopp

Av: Eva Ekeroth

Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att komma runt lagstiftningen för att tjäna pengar. Isglassen som innehåller alkohol syns nu på stora affischtavlor lite varstans i landet. Med namn som Mojito, Piña Colada och Margarita är det svårt att se glassreklamen som annat än alkoholreklam. Det har fått människor att reagera och Accent har skrivit om hur både Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket har tagit emot anmälningar från arga personer som inte kan förstå hur det kan vara tillåtet.

Konsumentverket ska utöva tillsyn över alkoholreklam, men eftersom Folkhälsomyndigheten bestämt att glassen inte är detsamma som en alkoholdryck, utan istället är att betrakta som ett alkoholhaltigt preparat, gäller inte alkoholreklamförbudet.

Isglass_halvsmält

 

 

 

 

 

 

Man kan dock ifrågasätta Folkhälsomyndighetens bedömning eftersom det faktiskt bara är att tina upp glassen –  och vips så har man en dryck.

Blogg_Isglass_Dryck1

Isglass_dryck

 

 

 

 

 

 

Accent har tidigare skrivit om gräddglass som smaksatts med alkohol och namngivits efter alkoholdrycker. Det är i sig ett problem att alkohol alltid är närvarande i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Dessutom är glassen indirekt reklam för alkohol, men en isglass spetsar ändå till problemet lite mer. Här är det samma produkt, bara olika aggregationsform.

 

Själv har jag provat att tillverka ölglass. Jag funderar på om det kan vara något att sälja till ungdomar som inte uppnått en ålder då det kan köpa drycken flytande. Säljer man den i bägare så har de ju ett glas på köpet. Bara att vänta tills den smälter.

Ölglass_blogg

Trodde att jag var först med den uppfinningen, men så visar det sig att Carlsberg ska lansera en ölglass i Almedalen. Deras är visserligen alkoholfri. Det är inte min. Den är gjord på lättöl.

Jag får komma på något nytt. Kanske alkoholånga kan bli en säljsuccé? Om inte lagen gäller för alkohol i fast form så lär den inte gälla för gasform heller. Så då är det väl fritt fram???

Om ingen täpper till hålen i lagen förstås …

Dela artikeln:
0
0

Restriktiv ska man vara med mycket

Av: Eva Ekeroth

FN:s narkotikapolitik ska ha fokus på mänskliga rättigheter och folkhälsa. Det är bra. Global narkotikapolitik har haft allt för stort fokus på kriminalitet och bestraffning.

I ansträngningen att visa vem som är mest mänsklig och har störst fokus på folkhälsa har ordet restriktiv blivit ett skällsord i narkotikadebatten. Det som i alkoholpolitiken är ett honnörsord vill ingen längre förknippas med när man talar om narkotika.

Enligt Dag Endal, internationell programkoordinator på norska FORUT och den ende skandinav som fick tala på FN:s narkotikakonferens, är den internationella narkotikakampen nu till stor del en kamp om ord. Använder man fel ord så är det ingen som lyssnar.

 

Ordet restriktiv blandas ihop med repressiv och leder tankarna till fängelse och dödsstraff i stället för till förebyggande insatser.

Det är synd. Restriktiv ska man vara med mycket. Speciellt sådant som inte är bra för hälsan: glass, godis, chips, stillasittande, solande och stress för att nämna några exempel.

Särskilt restriktiv ska man vara med sådant som kan vara riktigt farligt, som alkohol, narkotika, tobak, antibiotika och bekämpningsmedel. I de fallen räcker det inte med att upplysa människor om att de ska använda medlen med försiktighet. Det behövs regleringar i form av lagar och regler. Det ska vara lite krångligt att få tag i farliga medel. Det är förebyggande. Att begränsa tillgång är effektivt. Med vård, behandling och förebyggande insatser ska vi inte vara restriktiva – utan tvärtom generösa.

Tillgångsbegränsning kan krocka med generositet med behandling. Läkemedelsassisterad behandling mot narkotikaberoende kan vara livräddande. Därför bör insatserna användas till dem som behöver. Men man måste ha koll på förskrivningen. Att en person dör av en medicin som skrivits ut på recept av en läkare är oacceptabelt. Likaså om någons första narkotikaerfarenhet är av en tablett som läckt från behandling. Därför är det viktigt med kontroll.

 

Vi måste alla hjälpas åt för att inte fler ska fastna i beroende, och för att stötta dem som redan är där. I det ingår omaket att bege sig till Systembolaget för den som vill handla alkohol, eller att finna sig i extra kontroller om man får narkotiska preparat på recept. Så fram för en narkotikapolitik som sätter mänskliga rättigheter och folkhälsa i fokus – och samtidigt är restriktiv.

Fotnot: Restriktiv är synonymt med inskränkande; återhållsam; måttfull; sparsam; förbehållsam; begränsande medan repressiv är synonymt med hämmande; förtryckande; undertryckande.

 

Dela artikeln:
0
0

Manliga alkoholnormer idealet

Av: Eva Ekeroth

Den senaste tiden har det dykt upp en rad blogginlägg och debattartiklar skrivna av kvinnor som är upprörda över att omgivningen har åsikter om att de dricker alkohol när de ammar.

Kvinnor dricker betydligt mindre än män. Att kvinnor dricker alls är en ganska ny företeelse; i många länder är det fortfarande bara män som dricker. Att det varit tabu för kvinnor att dricka är säkert en bidragande orsak. Tabut har varit ett skydd för de ofödda barnen, som man kanske inte ens visste var på gång, och eftersom även de födda barnen var kvinnans ansvar blev det ett skydd även för dem. En nykter hustru som kan ta hand om en berusad man är också bekvämt för den packade mannen i fråga, som alltså har all anledning att bidra till att upprätthålla det.

 

För en otålig person, som jag, tycks framstegen för jämställdheten gå i snigelfart. På vissa områden verkar det stå helt still, eller till och med gå bakåt. Ett exempel är sexismen i samhället som hela tiden ökar utan att några ramaskrin hörs. Själv blir jag galen när jag på gymmet matas med musikvideor med halvnakna kvinnor som plutar med munnen och är bihang åt påklädda machomän, även när kvinnan ifråga är artisten och huvudperson. Eller när jag går in i en barnklädesaffär och ser den tydliga uppdelningen mellan pojk- och flickkläder. Vet ni förresten att flickjeans i storlek 80 är mindre än pojkjeans i samma storlek? Antar att det är för att pojkar i ettårsåldern behöver kunna röra sig mer än flickor – eller?

Att små flickor ska lära sig veta sin plats redan som bebisar, eller att unga kvinnor självklart ska ta rollen som sexobjekt i videor för att deras låtar ska slå, det är tydligen okej. Men när det kommer till rätten att dricka alkohol när man är bebisförälder – då blir man upprörd.

I Aftonbladet läste jag en indignerad artikel om en ammande mamma som nekats ett andra glas vin i en bar. Om serveringspersonalen vet att de har en ammande mamma framför sig beror det antagligen på att barnet är med i baren. Att neka servering av ett andra glas till en förälder med ansvar för ett spädbarn är inte upprörande. Upprörande är det om föräldrar, oavsett kön, med medhavda barn tillåts dricka mer.

Alkohol hör inte ihop med barn. Även små mängder alkohol gör att den som dricker blir lite annorlunda: pratar mer, pratar högre, inte är lika lyhörd och reagerar långsammare. Det är inga bra förutsättningar för att ta hand om en bebis, och heller inget som går bebisen förbi.

 

Etik och moral är inte per definition något dåligt. De oskrivna regler vi har i samhället har ofta tillkommit av en logisk orsak. I Sverige var det länge tabu att dricka alkohol på vardagar, vilket höll alkoholskadorna nere. Vi kvinnor har faktiskt också skyddats av de tabun som omgärdar kvinnors drickande, även om det också slår åt andra hållet för dem som bryter tabut. Att moralen dömer kvinnor och män olika är dåligt, men det som stör mig är att inte ens strävan efter jämställdhet är jämställd. Män är idealet. Kvinnor ska ha rätt att dricka som män. Kan vi inte i stället kämpa för att småbarn inte ska vårdas av någon som är påverkad av alkohol, vare sig det är mamma, pappa eller barnvakten?

 

 

Dela artikeln:
0
0