Dag två på GAPC var mycket bra. Jag har haft olika känslor: jag var upprörd över industrin, glad att det finns många nykterhetsorganisationer, imponerad av arbetet som görs ute i världen, peppad på hur många duktiga personer engagerar sig i frågan, upprörd över industrin (ja igen) och stolt över IOGT-NTO rörelsens partner organisationer och deras alkoholpolitiska arbete.
Dagen började med Thomas Babor. Hans sammanfattning av alkoholindustrins globala svaren till WHO strategin drog mig ut ur jetlaggen och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag bestämde mig för den tredje vägen: twittra. För människor måste veta att alkoholindustrin bryr sig inte ett dugg om hur folk mår och att internationella avtal, globala strategier och konventioner är bara ett stort skämt för industrin.
Inte mindre än 45% av de aktiviteter som industrin anser som deras bidrag till WHOs Globala strategin passar inte in alls. Ett exempel som industrin deklarerar som deras bidrag till minskade alkoholskador är industrins 60-års jubileum firandet. (Ja kanske om alla lobbyister är på festen så politiker slipper industrins närvaro för en dag eller två). Men hur förklarar industrin sitt ifrågasättande av domstolens beslut om att förbjuda alcopops som bidrag till strategin kan jag inte förstå oavsett hur mycket jag försöker tänka utanför boxen.
Bara sju procent av alla alkoholindustrins aktiviteter bidrar till strategin. Det handlar mest om industrins insatser mot rattfylleri.
Om 45% av alla aktiviteter inte passade inom ramar av Globala strategin, 50% av alla aktiviteter passar lätt under ”utgör risk för ungdomar”. Genom sitt ständiga uppmuntrande av unga människor att undvika binge drinking och använda alkohol på ett ansvarsfullt sätt istället boostar industrin sin positiva självbild och lockar nya (framtida och trogna) kunder. Så här kunde jag fortsätta med många andra exempel från Babors presentation men jag hoppas att ovan nämnda exempel var tillräckligt motiverande för att klicka här och se hela hans presentation (kommer inom kort).
Följande två presentationer visade på regeringens och beslutsfattarnas roll. Vi fick höra om hur hela ”minimum unit pricing” processen gick i Skottland och England och jag fortsatt twittra. Den här gången twittrade jag med tanke att inte bara industrins handlingar ska avslöjas oftare men också regeringars praktiker behöver att blottas. Tolv EU länder gick med på alkoholindustrins argument och började motverka Skottlands arbete i EU. Bland annat Polen där regeringen kopierade industrins förslag och lämnade in det som sin egen rekommendation. Vi behöver inte gå så långt som till afrikanska länder som får sina alkohol policys formulerade av industrin. EU länder tillåter samma situation.
Humöret steg upp efter eller redan under presentationerna på tema ”Påverkansarbete”. Vi fick höra Dag Endal från FORUT Norge prata om Malawis story om att få effektiv alkohol policy på plats. Ett land med bara 260 läkare för befolkningen av 12 millioner, ligger bland de fattigaste länderna och ändå lyckas få igång och klara av processen med effektiv nationell alkoholpolicy. När jag lyssnade på Dags ödmjuk berättelse om processen och personer bakom framgången, då kände jag mig glad och stolt över vilka engagerade duktiga personer vi har i den globala rörelsen. Dag har nämnt flera gånger att förutom den långsiktiga planerande, och ordentligt genomförda steg behövs det mänskliga resurser med rätt inställning till arbetet som bär med sig många utmaningar. Malawi hade de rätta personer och kan nu glädja sig åt både förankrat effektiv alkoholpolicy och civilsamhället som ser till att den implementeras
Mycket bra dag! Och mycket mer att dela med sig. Det kommer.
