Demokratiarbete på alla fronter – från Karlstad till Almedalen

Först på väg från IOGT-NTO-rörelsens kongresser i Karlstad – efter fyra dygn i den hektiska kongressbubblan, en alldeles egen värld som riskerar att bli ganska introvert – får jag tid att smälta vad jag upplevt. Nämligen demokratins infrastruktur:

Motioner, föredragningslistor, talarlistor, debatter, stadgar, försöksvoteringar, ajourneringar, förslagsrätt, acklamation, jämkningar, kontrapropositionsvoteringar, fyllnadsval, repliker, protokoll, och ordningsfrågor. Ja, så håller det på, hela dagarna, och vid behov med kvällsöverläggningar och nattmanglingar.

Motioner, föredragningslistor, talarlistor, debatter, stadgar, försöksvoteringar, ajourneringar – många föreningsmänniskor älskar detta, och kastar sig in med liv och lust. Det gör inte jag.

Många föreningsmänniskor älskar detta, och kastar sig in med liv och lust. Det gör inte jag. Men jag imponeras av, och är tacksam för, att det finns andra som gör det. För på deras axlar vilar demokratin, den solida grund av formalia (ibland tålamodsprövande om man hör till dem som snabbt vill gå till handling) vars strävan är beslut som bygger på delaktighet, eftertanke, rättvisa, och möjlighet till både ansvarstagande och ansvarsutkrävande.

Det är också imponerande att se deltagare som talar för sin övertygelse så långt vägen bär. Men efter att ha sett sitt förslag nedröstat accepterar faktum och tar sikte på att förverkliga det beslut kongressen tog. Som omfamnar demokratins spelregler och förmår sätta eventuell prestige och besvikelse åt sidan.

En kongress är en mötesplats, i förhandlingssalen, men allra mest i mellanrummen; vid fikat och middagarna, kring utställningar och på kongresscaféet, på utflykter och kulturarrangemang. En nyhet på årets kongress var Kongressbollen, en fotbollsturnering som öppnade för nya möten, och gjorde det möjligt för människor som både är nya i nykterhetsrörelsen och i Sverige, att delta på kongressen.

Det finns en rad skäl att vara skeptisk till den politikens Kiviks marknad som arrangemanget utvecklats till. Men, det kan inte hjälpas, väl på plats så låter jag mig förföras.

Nu är jag på väg från den ena mötesplatsen till den andra; politikerveckan i Almedalen. Det finns en rad skäl att vara skeptisk till den politikens Kiviks marknad som arrangemanget utvecklats till. Men, det kan inte hjälpas, väl på plats så låter jag mig – i alla fall delvis –förföras. Träffar gamla vänner jag inte sett på långa tider, gör nya bekantskaper, lyssnar på föreläsare, diskuterar och lär nytt.

Att organiserade nazister kommer att delta i år är förstås helt galet, vilket många har påpekat före mig. Och att deras närvaro tvingat andra organisationer att dra tillbaka sitt deltagande – eftersom deras medlemmar inte känner sig trygga – är inget annat än en skandal. Just nu önskar jag därför att fredagens mångfaldsparad blir en kraftfull och värdig manifestation för demokrati och mänskliga rättigheter, och mot våldsbejakande extremism i alla former.

Efter den här veckan gör accentmagasin.se ett uppehåll, för att komma tillbaka den 14 augusti. Till dess önskar jag er en riktigt skön sommar!

Accents rapportering från Mångfaldsparaden i Visby hittar du här!

Mer från Accent