Snart ska vi i redaktionen börja planera för Accents arbete under nästa år. Nu vill vi ha hjälp av dig. Gör en redaktör lycklig och svara på några frågor! (Gärna i kommentarsfältet nedan, men det går förstås bra att mejla pierre.andersson@iogt.se också.)
1. Vad skulle du vilja se MER av i Accent?
2. Vad skulle du vilja se MINDRE av i Accent?
3. Hur skulle vi kunna bli bättre på webben?
4. Vilka ämnen eller frågor är det viktigt att vi bevakar extra noga framöver?
Tack för hjälpen!
/Pierre
Alkoholindustrin i Sverige driver sedan ett antal år ett program som heter Prata om alkohol. I huvudsak går det ut på att producera undervisningsmaterial om alkohol för lärare. Att industrins material används i svenska skolor är anmärkningsvärt i sig – men det blir också allt tydligare att Prata om alkohol används som en plattform för påverkansarbete – och vilseledande propaganda.
I går presenterade Prata om alkohol en undersökning som påstås visa att att “8 av 10 ungdomar inte har några som helst problem att få tag på alkohol”. I pressmeddelandet riktar man främst in sig på den smugglade alkoholen, vilket knappast är en slump. Alkoholindustrin med Sveriges Bryggerier i spetsen har länge hävdat att smugglingen är betydligt större än vad den officiella statistiken visar och använder det som sitt främsta argument för en skattesänkning på alkohol.
Till att börja med är siffran ”åtta av tio” omöjlig att härleda ur de tabeller som Prata om alkohol redovisar. Bland de som dricker alkohol är det 67 procent som säger att det ganska eller mycket lätt att få tag på alkohol. Tittar vi enbart på 15-åringar är det 64 procent.
Av CAN:s undersökningar vet vi att drickandet bland unga minskar – bara 54 procent i åldersgruppen dricker alkohol överhuvudtaget. Tar vi med detta i beräkningen så visar undersökningen från Prata om alkohol att det snarare är totalt runt 35 procent av 15-åringarna som tycker att det är ganska eller mycket lätt att få tag på alkohol och som dessutom dricker.
(Jo, jag vet att man inte kan jämföra den här statistiken rakt av, men beräkningen visar på orimligheten i det pressmeddelande man skickat ut.)
Tittar man vidare på just CAN:s undersökningar så visar de att 30 procent av pojkarna och 37 procent av flickorna i årskurs nio anger att de druckit smugglad alkohol.
Och om man väljer att lägga ihop all illegal alkohol – smugglad och hembränd – så ser man faktiskt en ganska rejäl minskning de senaste åren. Andelen pojkar i årskurs nio som sade sig ha druckit hembränt eller smugglad alkohol 2007 var 55,4 procent. Förra året var motsvarande siffra 38 procent.
Så kort sagt: Det är självklart ett problem att unga får tag på alkohol. Men det löser vi inte genom en skattesänkning, och det kommer inte överdrivna siffror från industrin att ändra på.
”Volontärer till kongresserna sökes” är rubriken på en efterlysning från Älvsborgsdistriktet som arrangerar sommarens kongresser för IOGT-NTO-rörelsen.
Även om det i sig är en ganska liten grej så är det ett exempel på en allt tydligare glidning i språkbruket som jag tycker är olycklig. Det handlar om hur vi i IOGT-NTO-rörelsen använder ordet ”volontär”.
Begreppet kommer från den anglosaxiska världen där den ideella sektorn oftast är helt annorlunda organiserad än föreningslivet i de nordiska länderna. Inte sällan handlar det om stiftelser eller andra typer av organisationer med en liten elit som styr och där de som ställer upp och gör insatser inte är medlemmar eller har medlemsinflytande.
En volontär har små möjligheter att påverka en organisations inriktning. En volontär har aldrig rösträtt.
Jag säger inte att det anglosaxiska sättet att organisera sig på nödvändigtvis är fel – det verkar bli allt vanligare även i Sverige – men jag tror mer på folkrörelsemodellen och medlemskapet. Det finns en enorm kraft i att organisera människor på lika villkor.
Det kan vara värt att hålla fast vid – även i vårt sätt att prata om saker.
Jag sitter just nu och jobbar med en sammanställning av de viktigaste frågorna inför IOGT-NTO:s kongress i Borås i sommar. Noterar att något har förändrats de senaste två åren – även om en ny öppenhetstrend kunde skönjas redan inför kongressen 2011 så har den slagit ut i blom på riktigt nu.
Förslag på nya stadgar och på den nya mål- och verksamhetsinriktningen har lagts ut allt eftersom, synpunkter har samlats in via webben, rådslag och andra sammanhang. Synpunkterna har resulterat i omarbetade förslag. Motionerna började läggas ut i den takt de kom in, och det dröjde inte lång tid efter förbundsstyrelsens maj-sammanträde innan styrelsens svar också låg ut. Jag gillar.
(Kolla in kongresshandlingarna här.)
Men åter till texten jag skriver. Jag skulle behöva din hjälp: Vilken eller vilka frågor tycker du är viktigast inför kongressen?
Eller bäva och bäva. Men senare idag kan jag nog köra igång en liten minigranskning av IOGT-NTO:s förbundsstyrelses twittrande. Vem är flitigast? Vem får flest retweets? Vilka kommunicerar de med? Vad skriver de om?
Nej, det blir ingen Twittercensus direkt. Men man måste ju börja nånstans.
Det är alltid kul när andra medier plockar upp det vi skriver om. I det här fallet är det Susanna Birgersson som läst Eva Ekeroths artikel om Hans Olav Faelkjær och tvivlet kring de eventuella positiva effekter som alkoholen har.
På tåget hem från Göteborg idag skrev jag på Facebook om hur jag i dagarna försökt lära mig programmera i Ruby. Detta som ett resultat av ett seminarie med Jens Finnäs på Gräv13 – det finns helt enkelt en vits med programmerande journalister.
Hur som helst, mitt inlägg på Facebook gav upphov till en diskussion och ganska snart en idé: Borde vi inte ordna en helg för människor inom IOGT-NTO-rörelsen som är intresserade av sånt här? Tjugofyra timmar av kreativitet, lärande och förhoppningsvis skapandet av några smarta tekniska lösningar som kan användas i nykterhetsarbetet.
Sagt och gjort. Inom loppet av en timma var en liten grupp igång att planera via Facebook. En budget och ett idédokument sattes upp på Google Docs, lokaler och lägen spånades, lokalinnehavare blandades in i diskussionen och en logotyp fixades till.
För ett par timmar sedan var en Facebooksida klar och vi har börjat sprida informationen till alla som är intresserade.
Från det att Emil Österlund först kläckte idén i min Facebooktråd tills att inbjudan var ute gick mindre än tio timmar. Och då har vi i planeringsgruppen gjort en del annat under tiden. Själv har jag som sagt åkt tåg, men också hängt med familjen efter fyra dagar borta, byggt lego med dottern och bjudit mina föräldrar på fika. Att planera och dra igång arrangemang behöver inte vara krångligt eller särskilt tidsödande.
Tycker du att idén verkar bra? Gå in och gilla #soberhack 2013 på Facebook här. Håll utkik efter sajten som kommer vilken dag som helst. (Uppdatering: Sajten – med möjlighet till intresseanmälan – är uppe!) Och boka in datumen 25-26 maj.
Formellt blir det troligen IOGT-NTO-föreningarna i Bjurs och i Sollentuna som arrangerar. I arrangörsgruppen finns just nu Andreas Ericsson, Emil Österlund, Erik Wagner, Christian Dahlqvist och undertecknad. Hör av dig om du har några frågor!
Uppdatering. Här är den viktigaste informationen, finns också på Facebooksidan:
Deltog i dag i Nocturums framtidsspanande seminarium ”Alkoholen 2022”, främst i form av paneldeltagare i den del av diskussionen som handlade om hur svensk narkotikapolitik ser ut om tio år.
Att sia om framtiden med någon exakthet är förstås omöjligt, men det gör ju också att man kan ta sig vissa friheter. Hann dock inte igenom ens hälften av grejorna jag tänkt ta upp från början, och känner dessutom att jag blev otydlig på någon eller ett par punkter, så här kommer det jag försökte säga i skriven form.
Diskussionen utgick ifrån en tankekarta som Oskar Jalkevik satt ihop inför seminariet där han försöker identifiera faktorer som kommer att dra politiken i mer liberal eller restriktiv riktning. I panelen fyllde vi på med några ytterligare, och det här är mina spaningar.
• Även om enigheten kring en restriktiv narkotikapolitik är stor bland riksdagspartierna så hörs allt oftare krav på liberalisering i debatten. Här har det svängt mycket de senaste åren och inget tyder på att debatten kommer att tystna.
• En drivande kraft i svängningen är globaliseringen och den globala informationsspridningen via internet. Diskussioner och debatter i andra världsdelar plockas upp även här. Exempel som avkriminaliseringen i Portugal sprids och förs fram som en tänkbar lösning även här.
• Individualiseringen av samhället fortsätter. Vi ser också att nyliberala idéer får ett allt starkare genomslag i debatten. Detta ökar fokus på individuella lösningar snarare än kollektiva.
• En ökad medikalisering av narkotikaproblemen. Narkotikaforskning idag handlar mer om det som händer i hjärnan än om sociala faktorer och lösningarna som förs fram är medicinska. Detta kan ytterligare försvaga stödet för breda satsningar på samhällsnivå.
• Balansen i svensk narkotikapolitik har skiftat. Tidigare vägdes de repressiva inslagen i politiken upp av en god tillgång till vård. 1990-talskrisen slog hårt mot beroendevården och inget talar för att resurserna kommer att öka i framtiden. Eftervården, som i utvärderingar visat sig vara en viktig nyckel till framgång, finns i dag knappast alls. Detta öppnar för kritik.
• Även om svensk narkotikapolitik måste sägas vara framgångsrik på flera sätt (det är få som knarkar här jämfört med i många andra länder) så verkar inte den förda politiken lyckas särskilt väl med att hjälpa de verkligt problematiska missbrukarna. Den gruppen har legat på runt 30 000 individer länge.
• Dödligheten i narkotika är hög i Sverige. Om den är högre än i andra länder är svårt att säga med säkerhet – det är mycket svårt att få fram jämförbara siffror – men i vilket fall måste man se detta som ett misslyckande.
• Ungdomar använder mer cannabis. Om detta följer med upp i vuxenåren är förstås oklart, men det är helt klart en faktor som kan spela roll.
• Liberaliseringsförespråkarna har andra argument än de som hördes mest på 1980- och 1990-talen. Då var Christian Gergils och Frihetsfronten tongivande – utifrån perspektivet att var och en ska få göra vad fan den vill. (Då som nu fanns förstås haschälskarna som helt enkelt inte ville skiljas från sin drog.) Idag handlar debatten mycket mer om att göra livet bättre för missbrukarna – och får därför också bättre fäste.
• Vi lär av erfarenheterna från alkoholpolitiken. Vi vet att en restriktiv politik (skatter, begränsad tillgänglighet) är det som fungerar bäst. Men: Den lagliga, hårt reglerade drogen alkohol orsakar TROTS detta betydligt större skador i Sverige än exempelvis cannabis – just för att den är laglig , accepterad och brukas så mycket mer.
• Det finns helt enkelt ingenting som tyder på att en legalisering – ens om den skulle vara väl reglerad i form av höga skatter och cannabis enbart på systembolagen – skulle göra problemen mindre. Tvärtom skulle den drastiskt ökade tillgängligheten göra problemen mycket större.
• Det finns andra faktorer än den förda politiken som kan förklara de höga dödstal vi har bland svenska narkotikamissbrukare: Gruppen av ”tunga” eller problematiska missbrukare i Sverige är helt enkelt äldre än i många andra länder.
• Individualiseringen kan möjligen svänga tillbaka till förmån för mer kollektiva lösningar. Troligen inte inom tio år dock, här snackar vi snarare cykler på 50-60 år. Minst. Men trenden måste nog sägas ha pågått åtminstone sedan början av 1990-talet, kanske längre.
• Det folkliga stödet för en restriktiv narkotikapolitik är fortsatt stort. När SOM-institutet 2010 frågade svenskarna om man skulle kunna tänka sig att avkriminalisera cannabis svarade 89 procent nej.
• Gruppen som vill legalisera är ännu liten (men lyckas höras ganska bra ändå).
• Erfarenheterna från Portugal kommer troligen att omvärderas. De positiva effekter man sett sedan avkriminaliseringen kan troligen till stor del bero på den massiva satsning på vård man genomförde samtidigt. Nu befinner sig landet sig i en djup ekonomisk kris och vårdsatsningarna får stryka på foten. Mycket talar för att de positiva effekterna förvinner med dem.
Ja, det vet ju ingen. Men om jag gissar:
• Nej, vi har varken legaliserat narkotika eller avkriminaliserat personligt bruk.
• Debatten fortsätter dock, inte minst när det gäller just kriminaliseringen av eget bruk. Möjligen har vi sänkt straffvärdet för just eget bruk, vilket i så fall skulle ta bort polisens möjligheter till vissa tvångsåtgärder mot missbrukare.
• IOGT-NTO och den övriga nykterhetsrörelsen kommer in i matchen. I dag deltar inte IOGT-NTO särskilt mycket i debatten, vilket är olyckligt. Mycket för att man medvetet satt fokus på att verka för en restriktiv alkoholpolitik förstås, men min upplevelse är att vi kommit för långt ifrån frågan och till stora delar saknar både kunskap och självförtroende. Men: Tecken finns på att det håller på att förändras!
Som avslutning kan det vara värt att komma med en eller annan reservation. Jag är MYCKET bättre på alkoholpolitik än på narkotikapolitik. Jag kan ha missförstått saker eller tolkat fel och är öppen för diskussion på många punkter. Kommentera nedan eller på Facebook eller Twitter!
Det är också lite viktigt att komma ihåg att det här är en spaning, inte en önskan. Sakerna som kan påverka i liberal riktning behöver inte nödvändigtvis vara dåliga i sig, och tvärtom. Ni fattar.
Det mest centrala i den här långa texten lär ni dock inte kunna rucka mig ifrån i första taget: Det finns inget som talar för att problemen med narkotikan skulle minska med en legalisering. Inget.
När planerna på Systembolagets hemleveranser presenterades för 18 månader sedan skrev jag här i bloggen att det kommer att bli en marginell företeelse. Även om det kanske är lite tidigt att dra några säkra slutsatser så ser det ut som att jag kommer att få rätt.
Sitter precis och lägger sista handen vid Accent 2/13, den ska vara på tryckeriet senast klockan 8 i morgon bitti. Annonserna skickas till layouten, liksom manus för innehållssidan och en del korr.
Nyfiken på vad den innehåller? Här är några bilder från layoutbyrån i fredags:
Galet snygga illustrationer av Jens Magnusson i det här numret. Och mycket läsvärt om jag får säga det själv. Nummer 2/13 är ute den 1 mars.
Fascinerande detalj ur den utmärkta rapporten Happy hour i paradiset som kom för ett par år sedan:
Det riktiga startskottet för svenskars internationella semesterresande kom med chartern under 1950‐talet. Chartern som företeelse sägs dock ha introducerats av engelsmannen Thomas Cook, som redan 1841 anordnade en tågresa för en grupp medlemmar i Godtemplarorden, med nykterhetsmöte som slutmål. Cook insåg att han kunde tjäna pengar på sina arrangemang och erbjöd paketlösningar med resa, logi och underhållning – och chartern var född.”
Läs gärna hela rapporten – den är intressant.
Vi har skrivit om det tidigare i Accent – bland annat i det här bildreportaget från Guinea Bissau. Om hur narkotikahandeln funnit en ny rutt till marknaden i Europa och om hur den sakta men säkert har tagit över och brutit ned hela stater.
UNODC uppskattar att 25-30 ton kokain passerar Västafrika årligen. 500 miljoner dollar av vinsten stannar kvar i regionen. En siffra som ska jämföras exempelvis med omsättningen i Guinea Bissaus statsbudget: 237 miljoner dollar.
Narkotikapengarna påverkar inte bara små stater som Guinea Bissau – hela regionen, inklusive Sahara och Nordafrika, riskerar att sakta ätas upp av kartellerna och deras samarbetspartners.
En färsk artikel från Le Monde Diplomatique beskriver hur också situationen i Mali förvärrats allvarligt tack vare narkotikapengarna:
The regime attempted to quell Tuareg rebellions by giving generous funding from drug money to groups opposed to the Tuaregs of the N’Fughas mountains. This backfired. The resultant influx of arms from Libya and of Islamist fighters accelerated the partition of Mali. The part that drug money has played in the destabilisation of the whole sub-region should not be underestimated.”
Artikeln ger också en fascinerande inblick i värdekedjan:
Cocaine is a high value-added product: it sells for $2,700-4,000 per kilo in its production zones, over $13,000 on the Atlantic coast, $16,000 in the capitals of the Sahel, $24,000-27,000 in the cities of North Africa, and between $40,000 and $60,000 in Europe, according to the anonymous expert quoted above. These are wholesale prices for a product whose purity diminishes along the supply chain.”
(#21 av #blogg100)
Läser om Gazza. Sjuk, utblottad, återfall i missbruk. Fint dock att gamla fotbollskompisar som Gary Lineker hjälper till att betala för behandlingen.
Paul Gascoigne var nog som bäst i början på 1990-talet. Under VM 1990 fanns han med i det engelska lag som tog sig till semifinal mot Västtyskland. Det blir förlängning. I 99:e minuten åker han på en varning som innebär att han inte kommer att få spela finalen om laget tar sig dit. Bilden på en storgråtande Gazza är klassisk och bidrog säkert till hans massiva popularitet.
Hoppas att du mår bättre snart – #getwellgazza
(#20 av #blogg100)
Nu har webbyrån skruvat lite under huven. Storleken på våra fasta bilder har minimerats och javascripten har också fått sig en omgång – sammantaget har en vanlig sida här på sajten minskat med någon megabyte i storlek. Ordningen i vilken saker laddas på sajten har också justerats – allt för att laddningstiden ska bli så kort som möjligt.
Nej, skillnaden är kanske inte enorm, men det är viktigt att hålla ordning även bakom kulisserna.
(#19 av #blogg100 – några timmar försent men bakpublicerat så att det hamnar på rätt dygn…)
Jag skulle vilja att vi gjorde mer video på accentmagasin.se – både livesändningar och inspelat. Det finns tillfällen då formatet helt enkelt är överlägset. Just nu funderar vi som bäst över vår bevakning av kongressen i sommar, och även om det inte är Accent som sköter livesändningarna av förhandlingarna i år så törs jag lova att vi kommer att göra mycket video.
Tekniken måste vara enkel, lätt att ta med och hyfsat billig. Jag sneglar konstant på vad gänget borta på Falkevik&Danehav sysslar mer – de är klart bäst i Sverige på det här – och är mycket tacksam för att de bloggar. Senare i februari kommer de dessutom till IOGT-NTO:s kansli för en utbildning, kul!
I går snubblade jag också över Mobile Reporting Field Guide, skapad under en journalistkurs på Berkley. Den är grym! De har testat massor av appar, mikrofoner, stativ och hållare som underlättar användandet av telefonen som videoreportageverktyg.
En del av det där har vi redan och det som saknas är inte allt för dyrt att köpa in. Den stora utmaningen vi alla på redaktionen måste lära oss att hantera prylarna för bästa resultat med minsta möjliga strul. Vi får väl träna på varandra helt enkelt.
(#18 av #blogg100)
