Som Gubben i lådan poppar förslaget om ”gårdsförsäljning” upp igen. Det är i sanning ett omhuldat förslag. Knappt har en utredning konstaterat att förslaget inte går att realisera förrän regeringen tillsätter en ny, i förhoppning att den nya utredaren ska komma fram till en annan slutsats. Det gjorde hon i och för sig också.
Medan den första utredaren, Anita Werner, konstaterade att gårdsförsäljning inte är förenligt med Systembolagets försäljningsmonopol så hävdade Lotty Nordling att det var möjligt.
Det krävdes dock några små detaljjusteringar: som att gårdarna även måste sälja andra producenters produkter, att inte bara svenska producenter fick sälja och att det måste vara kopplat till någon form av upplevelse.
Med andra ord: fritt fram för alla tillverkare att öppna butiker bara man hittar på någon form av aktivitet i anslutning till försäljningen.
Hur det kan lösas har jag tidigare beskrivit i en krönika på Alkoholpolitiskt forums tidigare webbsida. Då den inte finns kvar har jag publicerat krönikan igen.
Eftersom Eskil Erlandsson varken förefaller korkad eller vara analfabet så är det sannolikt som Anna Carlstedt misstänker: valfiske. Men det är ohederligt att förespegla människor att det skulle vara ett alternativ att låta de få svenska gårdar som producerar vin sälja sina produkter till besökare.
De alternativ som finns i praktiken är att behålla försäljningsmonopolet eller att låta alla producenter öppna butiker och sälja sina, och andras, produkter. Och det lär knappast vara på landsbygden de flesta försäljningsställena kommer att öppna.