Ett löfte värt att fira
Foto: Eric McGregor/flickr-CC By 2.0.

Ett löfte värt att fira

Av: Ulrica Ambjörn

Medlemslöftet i IOGT-NTO är en viktig del av identiteten i medlemskapet och stödet för medlemslöftet är starkt. Som medlem lovar man arbeta för ett bättre samhälle utifrån IOGT-NTO-rörelsens grundsatser. Det innebär bland annat att leva helnyktert och inte använda narkotika eller andra gifter med berusande effekt, eller drycker med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent.

 

Nu är medlemslöftet under utredning, efter ett kongressbeslut 2015. I fokus står procentsatsen som ifrågasattes i två motioner till kongressen, och där motionärerna vill se en sänkning. Enligt en undersökning som Accent låtit göra tycker 25 procent av medlemmarna att det ska vara nolltolerans, 17 procent tycker att procentsatsen ska vara lägre än dagens 2,25 procent, medan 43 procent tycker att dagens nivå ska behållas. 5 procent tycker att medlemslöftet ska tas bort helt och 9 procent har valt svarsalternativet ”vet ej.”

 

I argumentation för de olika alternativen är det lätt hänt att tappa bort sig i frågorna kring teknikaliteter och praktiska konsekvenser. De måste förstås utredas, värderas och diskuteras grundligt, men för egen del påminns jag först och främst om hur viktigt – och högtidligt – det kändes att avlägga nykterhetslöftet.

 

Hur glad jag är över det viktiga vägvalet och den påverkan det har i mitt liv. Ett beslut värt att fira.  Och ändå var det jag rent formellt gjorde att klicka i en box på IOGT-NTO:s hemsida. Men bakom det tangenttrycket fanns många erfarenheter, tankar och känslor. Det slutgiltiga löftet till mig själv var produkten av en längre process. Vägen in i medlemskapet ser förstås olika ut för olika människor, några har aldrig smakat alkohol och ser ingen anledning till att någonsin göra det. Några har tagit sig ur ett beroende eller har nära anhöriga eller vänner som kämpar för att hålla sig drogfria en dag i taget och vill visa sin solidaritet. Medan andra valt IOGT-NTO för att ge legitimitet och kraft bakom nykterhetsrörelsens politiska krav. Ja, vägarna ser olika ut och var och en har sin bevekelsegrund.

 

Tidigare i nykterhetsrörelsens historia har avläggandet av medlemslöftet haft en mer framträdande roll – och vem minns inte när Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga och hans Grisekno avlade löftet i Godtemplarorden efter att ha druckit sig berusade på restprodukterna av fru Petrells fruktvin? Jag funderar på om det kanske är dags att lyfta fram löftet ännu mer, och göra formerna mer högtidliga? Jag talar inte om en återgång till forna tiders ritualer, utan snarare om en högtid i samma anda som de namngivnings-ceremonier som förekommer i stället för kyrkodop; några personliga ord i en mindre krets, något gott att äta och dricka, kanske lite musik. Det skulle kunna bli kul.

Dela artikeln:
0
Jag hoppas få fira Accents nedläggning
Collage: Danielle Dahlström

Jag hoppas få fira Accents nedläggning

Av: Ulrica Ambjörn

Det kan ju låta märkligt, men är faktiskt sant. För när nykterhetsnormen vuxit sig så stark att vi lever i en värld där alkohol och andra droger inte längre hindrar människor från att leva ett fritt och rikt liv (IOGT-NTO:s vision) – då behövs ju inte Accent längre. Men det är tyvärr en bit kvar dit – även om fler medier börjat uppmärksamma frågan, nyligen publicerade till exempel SvD en serie om nykterhetstrenden bland unga.

Journalister dricker mer än medelsvensson. En relevant fråga är hur det påverkar innehållet i medierna.

Journalister dricker mer än medelsvensson enligt svensk forskning. Det orsakar problem både för den enskilda journalisten och hens omgivning. Men en annan relevant fråga är hur innehållet i medierna påverkas.

Låt mig ge tre exempel:

  1. Public service vintips i SvT:s Gomorron Sverige och alkoholpimplandet i Mästarnas mästare – extra pinsamt då programmet handlar om idrott.
  2. Aftonbladets löpsedel måndagen den 27 mars – som av en händelse i anslutning till löningshelgen – om hur nyttigt det är att dricka alkohol dagligen: ”Så bra är öl för kärlen och ditt hjärta. Grafik: Så ska du dricka för bästa effekten.” Artikeln lutar sig mot forskning där sambanden (återigen) tolkas felaktigt.
  3. Svenska Dagbladets livsstilsmagasin Perfect guide, där läsaren under vinjetten Min helg varje vecka kan ta del av ”en intressant stockholmares” alkoholvanor. Bland annat lyckas en musiker i ingressen och på de 15 första raderna nämna alkohol i olika former fyra gånger och så här skriver han om sitt liv som pappa till en liten bebis: ”Vi tar en whiskey sour../.. För att få krogvibben som förälder till en åtta månaders bebis gäller det att vara ute tidigt.” Sedan fortsätter kvällen och natten ”som ett klyschigt rödvinsmöte på 70-talet”.

Det redaktionella innehållet är helt enkelt dränkt i alkoholförhärligande. Av de här medieproducenterna väntar jag mig mer, mycket mer, av källkritik och kritiskt förhållningssätt.

För att få krogvibben som förälder till en åtta månaders bebis gäller det att vara ute tidigt.

Det dyker för övrigt upp allt fler artiklar, oftast i kultur-, nöjes- och personporträtts-sammanhang, där den intervjuande reportern beskriver hur hen tillsammans med den som intervjuas sitter och sippar på ett glas rödvin eller tar en öl. Senast i dagens DN finns följande citat – som ju i sig är ett undantag, då den andas en ton av insikt: ”Mellan oss på bordet finns min öl, som ser dum ut efter att han beställer alkoholfritt, och våra telefoner.” (Ur Matilda Gustavssons intervju med Johar Bendjelloul den 19 maj).

Mellan oss på bordet finns min öl, som ser dum ut eftersom han beställer alkoholfritt.

22 maj inleds Folknykterhetens vecka, i år med alkoholreklamen i fokus. Ett tips är att titta närmare på hur redaktionellt innehåll, sponsring och reklam går hand i hand – och att utkräva en ansvarig hållning av mediebranschen.

Ulrica Ambjörn, chefredaktör Accent, som själv bidragit till alkoholnormen och skålat i alkohol på arbetstid tidigare i yrkeslivet, men som tänkt om och bestämt sig för ett nyktert liv. 

Dela artikeln:
0
0
Dagen efter dådet som skakade Sverige
Stockholm. Foto: Hector Melo A./Flickr-CC By 2.0

Dagen efter dådet som skakade Sverige

Av: Ulrica Ambjörn

Samma soliga vårdag som en man i en stulen lastbil mejade ner människor längs Drottninggatan i Stockholm, klev min vän Anne-Lie Vainik ut från Linnéuniversitetet i Växjö som nybakad doktor i socialt arbete. Glädjen efter att efter flera års hårt arbete ha klarat disputationen med glans, förbyttes i ett slag i sorg och oro när nyheten om terrordådet som kostade fyra människor livet nådde fram.

 

Kvällen därpå var det förberett för doktorsfest – i en lokal på just Drottninggatan. Den första tanken var att det var omöjligt att bjuda till fest denna sorgens dag. Men efter ett tag växte sig i stället förvissningen stark att terrorister inte ska styra hur vi lever våra liv; det är ju precis det de vill. Och deras metod är våld och skräck. Så det blev fest – en hejdundrande fest, där vi tillsammans gjorde vårt bästa för att återerövra Drottninggatan. Med samtal, skratt, allvar, musik och dans. Gemenskapen och värmen kändes värdefullare än någonsin.

 

Två av gästerna var Staffan Hübinette och Olle Rockström från IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare. Under middagen höll de tillsammans ett tal till festföremålet. Det var nämligen hos dem på Tollare som Anne-Lie utbildade sig till socialpedagog. Talarna öste lovord över sin forna elev, och hennes respons till dem berörde mig extra starkt just den här dagen:

”Jag började min karriär med att skolka mig igenom högstadiet, men så kom jag till Olle och Staffan på Tollare folkhögskola. Ni fick mig att tro på att jag kunde skriva, att jag hade något att säga. Det var fantastiskt. Det ÄR fantastiskt.”

 

För min övertygelse är att det är just ett sådant samhället vi vill ha, ett samhälle som vi tillsammans ska göra allt för att förbättra och värna. Där människor kan lära, växa och utvecklas – i frihet, öppenhet och gemenskap.

Dela artikeln:
0
0
Det svider i hjärtat
Foto: Thomas Rousing/Flickr-CC By 2.0

Det svider i hjärtat

Av: Ulrica Ambjörn

Att arbeta med jämställdhet är som att skala lök; för varje nytt lager som skalas av så finns där ett nytt. Dessutom svider det ibland rejält, och tårarna kan börja rinna. Av sorg eller ilska – för att det ser ut som det gör, för att jämställdhet fortfarande inte är en självklarhet – och för att det tar så lång tid att förändra.  Och då ligger Sverige ändå i täten internationellt.

 

I IOGT-NTO är det si och så med jämställdheten. Även om det i det stora hela ser ut att vara en hygglig balans mellan män och kvinnor när antalet ledamöter räknas, så visar en närmare granskning som Accent gjort något annat – både i distrikts- och i föreningsstyrelser har jämställdheten gått bakåt sedan den undersökning som gjordes 2012. Detta trots kongressbeslut om att arbeta för en jämn könsfördelning – det vill säga balans mellan kvinnor och män. En majoritet kvinnor i styrelsen är inte heller att betrakta som jämställt.

 

En majoritet kvinnor i styrelsen är inte heller att betrakta som jämställt.

 

Det handlar ju inte heller enbart om att räkna huvuden, utan om vilka som gör vad, vilka som tar störst utrymme – och om vilka som har tolkningsföreträdet och den faktiska makten. I arbetet för jämställdhet hänger ord och handling samman. I föreningen Stockholm straight edge jobbar medlemmarna målmedvetet med frågan, och har bland annat infört den fasta punkten SEP på dagordningen. SEP står för separatism-punkt, och den innebär att under den punkten står kvinnor och transpersoner i centrum. Avsikten är att bryta strukturella normer säger de till Accent; och här är ordvalet viktigt, de kan inkludera eller exkludera.

 

För utan medvetna regler tar männen lätt över tal- och handlingsutrymmet. Det visar tydligt den mätning av taltid som gjordes vid IOGT-NTO:s senaste kongress. Männen pratade mer och oftare än kvinnorna, men publiken uppfattade att talartiden var mer jämnt fördelad än den i verkligheten var. Vår verklighetsbild är skev eftersom vi är fostrade i en kultur där mannen är norm.

 

Vår verklighetsbild är skev eftersom vi är fostrade i en kultur där mannen är norm.

 

Även Jönköpings distrikt har haft jämställdheten för ögonen, och har i dag en jämställd styrelse. Att en av ledamötena i valberedningen tidigare jobbat med jämställdhetsfrågor har säkert bidragit. Det handlar om orden, om medvetenheten, om att tydliggöra fakta om hur verkligheten ser ut, att diskutera, ifrågasätta och formulera mål och handlingsplan. Och att sedan gå till handling, våga testa, våga göra annorlunda.

 

I hög grad handlar det om viljan att förändra – trots alla möjliga och omöjliga hinder och ursäkter som naturligtvis dyker upp på vägen, i vardagen.

 

Mitt uppe i pressläggningen av Accent räknar jag hur många kvinnor respektive män som är på bild i tidningen. Resultatet för nummer 2 är 43 kvinnor och 28 män (då har en och samma person räknats för varje gång hen är på bild – så är det en kvinna som djupintervjuas så blir det många kvinnobilder, etcetera). I nr 1 var det 23 kvinnor och 26 män, och i nr 9–10 i fjol 55 kvinnor och 50 män. Är det bra eller dåligt?

 

Hur framställs kvinnor respektive män, vilka uttalar sig som experter, vilka har maktpositioner – och vilka har det inte?

Vid en snabb anblick låter det rätt okej med tanke på att 55 procent av medlemmarna i IOGT-NTO är kvinnor, och Accent är en medlemstidning. Men följdfrågan är som sagt: Hur framställs kvinnor respektive män, vilka uttalar sig som experter, vilka har maktpositioner – och vilka har det inte? Det måste vi fortsätta att analysera, diskutera och dra slutsatser av. Tills löken är skalad. Det får helt enkelt svida lite tills det är klart.

Dela artikeln:
0
0
Sinnesro har sin tid – och ”sinnesoro” har sin
Något beskuren. Foto: Renate Dodell/Flickr/CC BY 2.0

Sinnesro har sin tid – och ”sinnesoro” har sin

Av: Ulrica Ambjörn

 Du har troligtvis hört den förr:

 

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan, 

och förstånd att inse skillnaden.

 

Sinnesrobönen är en riktig överlevare. Den dyker upp i alla möjliga sammanhang, på anslagstavlor på behandlingshem och i väntrum, på arbetsplatser och fäst med kylskåpsmagnet i människors hem.

De enkla och livskloka orden pekar vänligt men bestämt på det uppenbara, och verkar ha förmåga att samtidigt ge såväl självinsikt, som styrka och just sinnesro. Den erbjuder det som brukar kallas en cooping-strategi, och det är väl förklaringen till att sinnesrobönen överlever generation efter generation.

 

Jag uppskattar sinnesrobönen och använder den själv som en påminnelse om livets realiteter i stunder då det annars varit lätt att fastna i frustration och i värsta fall bitterhet.

Men i vissa lägen har jag tänkt att den kanske är lite väl passiv. Det sker ju faktiskt en hel del saker i världen som inte står i min makt att förändra, men som jag har svårt att acceptera och förlikas med. Men det var innan jag upptäckt att bönen har en fortsättning – dock betydligt mindre känd och citerad. Den lyder:

 

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. 

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. 

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. 

Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

 

Det finns en tid för sinnesro och en för uppror, eller ska jag kalla det sinnesoro? Saker som det är rätt att bli upprörd över och protestera mot, även då utsikterna att förändra är små. Det kan handla om det lilla; en vän eller arbetskamrat som blir illa behandlad, eller det stora; människor som flyr för sina liv. Det kan handla om barns rätt till en drogfri uppväxt och nyktra vuxna – i Sverige såväl som i Kambodja och Kenya.

 

Det handlar om vanligt hyfs, medmänsklighet och anständighet, och samtidigt om de stora orden – rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om att bryta mot traditioner och normer som begränsar och försämrar människors liv.

Vissa saker bara ska man protestera och göra uppror mot. Eller som den mycket mänskliga författaren Astrid Lindgren formulerade saken i boken Bröderna Lejonhjärta:

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

 

Fotnot: Sinnesrobönen är en kristen bön som skrevs av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926.

 

Dela artikeln:
0
0
Fördelen med att bryta mot alkoholnormen
Sommarkväll i Visby. Foto: Ulrica Ambjörn.

Fördelen med att bryta mot alkoholnormen

Av: Ulrica Ambjörn

Det finns förstås flera fördelar, men en ser du här på bilden. Den är tagen en alldeles underbar ljummen sommarkväll i Visby, vid tiotiden på kvällen.

 

Mitt sällskap vandrade Visby runt efter ytterligare en dag fylld av seminarier och mingel, på jakt efter någon trevlig uteservering där vi kunde vila våra trötta fötter. Överallt var det knökfullt, inte en chans att klämma sig in. Nära att ge upp nådde vi Stora torget, och plötsligt låg den där framför oss – serveringen med gott om plats och utsikt från första parkett över torget, och med inbjudande ljuslyktor på borden.

 

Vad var ”felet”? Jo, de serverade inte alkohol.  Där satt vi kvar till framåt midnatt, samtalade om livet (dessutom utan att behöva skrika för att försöka överrösta andra gäster – som du säkert vet försämrar alkohol hörseln, vilket höjer talvolymen). Det finns förstås många andra skäl att avstå från alkohol och bryta mot den alkoholnorm som har ett så starkt grepp i vår kultur – detta var ytterligare ett i raden.

 

Nu tar Accents redaktion semester några veckor, och jag vill därför passa på att  önska alla läsare en skön sommar!

 

PS. Ett tack också till LO med flera som bjöd på alkoholfria mingel under Almedalsveckan!

Dela artikeln:
0
0
Så rider Lloyds och Eurofloristen på alkoholnormen
Rodeo. Foto: Emil Kepko/Flickr-CC BY 2.0

Så rider Lloyds och Eurofloristen på alkoholnormen

Av: Ulrica Ambjörn

”Helan går, sjung hopp fallerallan leaj aj aj aj. Ibland behöver du receptbelagda mediciner när du inte riktigt har tid att hämta dem./. Snapsvisor? De hittar du på nätet.”

Så marknadsför apoteket Lloyds sin digitala försäljning inför sommaren. Apoteket erbjuder oss undersökning, diagnosticering och receptförskrivning online – garanterat beröringsfritt, och kan man tänka, med minimal risk för besvärande frågor.

 

Ett annat företag som rider på den starka svenska alkoholnormen där alkohol förutsätts vara en självklar del av varje social sammankomst är Eurofloristen. De marknadsförde inför midsommarhelgen blomsterbuketten ”Helan går” – och en snapsvisa ingick i köpet.

 

Att receptbelagda mediciner och läkarbesök marknadsförs med hjälp av spritanspelningar och nubbevisor är direkt osmakligt, cyniskt och klart oseriöst. Inte minst med tanke på vad alkohol ställer till med i form av olyckor och våld under midsommar- och semesterfirande. Att sälja blommor med töntigt namn tillsammans med en snapsvisa tyder mer på omedvetenhet och dålig fantasi.

 

Att rida på alkoholnormen kan i förstone tyckas som ett snabbt och lätt sätt att nå sitt mål, men kan i slutändan mer likna rodeo – lätt att hamna snett och i stället skada varumärket.

Dela artikeln:
0
0
Fajten för folkhälsan fortsätter
Foto: Nathalie C. Andersson

Fajten för folkhälsan fortsätter

Av: Ulrica Ambjörn

Sverige, Finland, Norge, Island och Färöarna har alla alkoholmonopol, och stödet för detta är starkt hos medborgarna. Men det betyder inte att hälsan tiger still. Monopolen är ständigt under attack, i vissa fall från partipolitiskt håll, och på andra håll av privata aktörer som utmanar alkoholmonopolet av vinstintresse. Ofta sammanfaller de politiska och kommersiella intressena för monopolets avskaffande. Så är fallet på Island dit Accent åkte för att ta reda på vad som händer.

 

Isländska Självständighetspartiet, vars företrädare tyvärr inte låtit sig intervjuas av Accent, har lagt ett förslag i det isländska parlamentet Alltinget om att vanliga butiker ska få sälja alkohol. Samtidigt har den amerikanska butikskedjan Costco köpt mark på Island och planerar att öppna varuhus där i höst. Costco bidrog till att alkoholmonopolet i delstaten Washington avskaffades och där kontrollerar butikskedjan i dag tio procent av alkoholmarknaden. Undrar just vad de planerar att sälja på Island?

 

Rafn Jónsson, tjänsteman på det isländska hälsodepartementet, är en av de som i Accents reportage uttrycker oro för folkhälsan. Och enligt en undersökning som gjordes i höstas stödjer en majoritet av islänningarna monopolet. Men ungefär hälften av politikerna i parlamentet, och de större butikskedjorna, är för ett avskaffande. Nu riskerar frågan att hamna i skuggan av den så kallade Panama-skandalen, där det avslöjats att den isländska statsministern gömt undan tillgångar.

 

I Norge tillåts nu gårdsförsäljning av cider, mjöd och fruktvin, och i Finland har regeringspartierna enats om ett förslag som ska tillåta starkölsförsäljning i livs- medelsbutiker. Forskning och erfarenhet visar tydligt på riskerna med ökad tillgäng- lighet, men det hindrar inte de kommersiella krafterna i alkoholindustrin. Fajten för folkhälsan kan inte vinnas en gång för alla. Fajten måste tas varenda gång.

 

Dela artikeln:
0
0
Lär av Emil och Griseknoen, Skansen!
Skärmdump.

Lär av Emil och Griseknoen, Skansen!

Av: Ulrica Ambjörn

Skansen är världens äldsta friluftsmuseum, ett kärt utflyktsmål för barnfamiljer i flera generationer. Grundaren hette Artur Hazelius och enligt Skansens hemsida var hans motto ”Känn dig själv” – han menade att vi bara genom att känna vår historia verkligen kan känna oss själva. På Skansen ska människor oavsett ålder och bakgrund ges goda förutsättningar att mötas, lyder budskapet.

Skansen är en stiftelse som med pengar från kulturdepartementet har i uppdrag att bedriva folkbildning om svenska seder, hantverk, traditioner och om det som kallas tyst kunskap.  Med detta i åtanke gäller det att vara mycket medveten när man väljer vilka traditioner man väljer att bevara och vårda – för alla är inte av godo.

 

Därför är det förvånande och ledsamt att Skansen med start i år väljer att satsa på en tre dagar lång ölprovning – Bryggeridagarna – ett event som ska bli årligen återkommande. Det är ett samarbete med Stockholm beer and whiskyfestival och så här marknadsförs evenemanget: ”Under tre sköna eftermiddagar och sommarkvällar förvandlas Bollnästorget på Skansen till Öl-landstorget”, och det utlovas ”ett utbud som kommer att uppskattas av både erfarna ölentusiaster och nyfikna nybörjare i ölens förtrollande värld.”

Maria Torén, kommunikationschef på Skansen, ser inga problem med arrangemanget, trots att Skansen till stor del riktar sig till barnfamiljer.

– Vi har ett uppdrag att få Skansen att utvecklas på sikt och behöver nå nya målgrupper. Under bryggeridagarna låg inte fokus på öldrickande utan på öl som kulturbärare i ett kulturhistoriskt perspektiv, säger hon till Accent.

Att alkoholöl är en kulturbärare må vara sant, men det är för den skull inte sagt att den ska fortsätta att vara det. Uttalandet visar hur stark alkoholnormen är, och att Skansen tar till sin uppgift att bära alkoholölkulturen vidare är beklagligt. Tänk om ett annat barnparadis – låt säga Junibacken, som är granne till Skansen – skulle börja framställa och sälja hembränt med hänvisning till att det tillhör den svenska kulturen?

 

Inte långt från Bollnästorget, förlåt, ”Öl-landstorget”, ligger ordenshuset Brofästet som byggdes av IOGT i Tierp 1895 och som har flyttats till Skansen. Historiskt har alkoholkonsumtionen varit mycket stor i Sverige, vilket lett till stora folkhälsoproblem och misär. Svenska folket höll helt enkelt på att supa ihjäl sig. Det hotet lade grunden till nykterhetsrörelsen.

Alkoholbryggande och drickande hör definitivt inte till de traditioner som är värda att omhulda. Tvärtom. Alkohol är fortfarande ett stort problem, både för individen och samhället. Fråga alla de anhöriga, inte minst alla barn, som besitter alltför mycket ”tyst kunskap” om alkoholens skadeverkningar.

 

En annan person som lyft frågan är författaren Astrid Lindgren. På sitt humoristiska och ömsinta sätt berättar hon hur det gick till när Emil och Griseknoen blev fulla efter att ha ätit de jästa körsbär som blivit över när mamma Alma bryggt vin åt fru Petrell. Alma blir förkrossad och ger ett heligt löfte att aldrig mer ägna sig åt alkoholframställning, och Emil och Griseknoen traskar – som väl de flesta av oss känner till – iväg till nykterhetslogen och avlägger nykterhetslöfte för all framtid.

 

Så snälla Skansen, tänk om och tänk rätt. Skippa alkoholen och satsa på ett nyktert Skansen med trygga möten över generationsgränserna.

Dela artikeln:
0
0