Idag publicerade jag en notis i Accent om att blåögda löper större risk att bli alkoholberoende än brunögda. Det är resultatet av en studie gjord på amerikaner med europeisk bakgrund. Undersökningen bekräftar en tidigare studie som visar att ljusögda dricker mer alkohol än andra. Vilket förstås är en förutsättning för att de ska bli beroende.
Enligt forskarna påverkar generna för ögonfärg generna för beroende. Så kan det förstås vara, att de gener som gör så många nordbor blåögda också gör oss lättare beroende. Eller att vår dåliga förmåga hålla oss till måttliga mängder alkohol gör våra ögon blå. Det må vara hur det vill med den saken, men mina varningsklockor ringer. Att fenomen hänger ihop behöver inte betyda att de är orsak och verkan. Forskarna som gjort studien påpekar också att det inte behöver vara så, utan att det kan finnas någon kulturell skillnad som givit resultaten.
Och kulturell skillnad finns det. Ögonfärg är ingen egenskap som dyker upp slumpvis. Den går i arv enligt genetikens lagar. Det är därför rimligt att anta att de ljusögda amerikanerna har rötter från norra Europa medan de brunögda härstammar från södra delen. Är det något som finns väl belagt så är det att dryckeskulturerna mellan de båda regionerna varierar högst påtagligt – även om skillnaderna är mindre nu än tidigare.
Vi i den norra delen har visserligen inte druckit mest, men på ett mer riskfyllt sätt än invånarna i den södra delen. När vårt sätt att dricka kombineras med god tillgång, en syn på alkohol som något som hör hemma i vardagen och låga priser kan det bli förödande.
Det är inte heller otänkbart att vår långa tradition med hejdlöst drickande vid särskilda tillfällen har påverkat våra gener, liksom våra sydligare grannars kan ha påverkat deras och gjort oss olika känsliga för beroende. Men man ska vara försiktig med att göra förhastade antaganden om orsak och verkan.
Samband är en sak, orsakssamband en annan. Även utan att den ena orsakar den andra är de intressanta, till exempel som hjälp att hitta den verkliga orsaken.
Med tanke på genomslaget för alkoholens påstått positiva hälsoeffekter finns det all anledning att påpeka att det inte är säkert att saker och ting hänger ihop så enkelt som det först förefaller. En smula skepsis skadar aldrig – till och med mot det du läser i Accent.