Därför tror jag att du har fel om knarket, sir Richard Branson

Plötsligt står han där i hotellkorridoren. Sir Richard Branson, hyllad affärsman, superentreprenör och investerare. Och ledamot i något som kallas Global Commission on Drugs (GCD) – en samling expresidenter och andra höjdare som tycker att kriget mot narkotikan är misslyckat och att vi måste testa något annat.

Han är i Sverige på en turné som syftar till en ny narkotikapolitik. Seminariet arrangeras av Svenska Brukareföreningen, en organisation som stöder narkotikaanvändare. Innan Branson ska upp på scenen är tid avsatt till media och det visar sig till min förvåning att jag tillsammans med SVT:s Uppdrag Granskning blir erbjuden en intervju. Jag får åtta minuter. Helt oplanerat, min plan var att sitta i publiken och lyssna. Men så här gick det:

Hej, berätta varför du är här.

– Som du vet sitter jag med i Global Commission on Drugs. Vi har studerat kriget mot narkotikan och menar att det är ett stort misslyckande. Om ett av mina företag hade misslyckats så hade jag stängt ner det omedelbart. Vi försöker få regeringar att ändra angreppssätt och behandla narkotika som ett hälsoproblem och inte ett kriminellt problem. Det här är nog inte det bäst valda tillfället att lobba mot politiker i Sverige, men vi kan inte välja, säger han och skrattar till.

Betyder det att ni vill se en legalisering av narkotika?

– GCD ber regeringar att experimentera med olika åtgärder. Vi välkomnar stater som dekriminaliserar, som inför medicinsk marijuana, som slutar straffa narkomaner och hjälper dem istället, som inför sprutbyte. Alla de här experimenten gör att vi till slut kan hitta de bästa lösningarna. Jag tror att de flesta i kommissionen tycker att en reglering av narkotikan snarare än att låta den undre världen sälja den är ett bättre alternativ än dagens situation.

Du säger reglering, det betyder att legalisera narkotika ungefär som alkoholen är nu?

– Ja, alltså så länge du reglerar … Jag menar titta på cigaretter, där kommer lagstiftarna nu fram med alla möjliga sätt att få folk att röka mindre.

Men då måste jag fråga, väldigt mycket av regleringen av tobak handlar ju om att minska tillgången till den. Att gå från förbud av narkotika till en reglerad marknad skulle ju snarare öka tillgången massivt?

– Nej. Om någon vill ha tag på narkotika idag kan de få det. Låt mig bara ge dig ett exempel, Portugal dekriminaliserade all narkotika 13 år sedan. Inte en människa i fängelse. För 13 år sedan dog hundratals i Portugal av heroin, förra året var det 10. I Sverige är siffrorna betydligt högre och ökar hela tiden. Genom sprutbyten, genom att hjälpa folk med heroinberoende har de i stort sett fått bort problemen med heroin. Staten förser nu också folk med metadon vilket gör att den illegala marknaden för heroin har försvunnit. Folk behöver inte göra inbrott längre för att få ihop pengar till droger.

Men de har också satsat mycket större resurser på vård och behandling?

– Jo, men det kostar dem betydligt mindre än fängelse. Det är bara en tredjedel av priset. Och de sparar pengar på minskad brottslighet.

Okej, dekriminalisering är en sak. Men du har ju nyss också uttalat dig positivt kring legalisering?

– Jag tror att när det gäller marijuana… Vi får se hur det går i Colorado och Washington och sen kan vi bedöma. Låt oss testa vad som helst utom den nuvarande politiken.

Sedan är vår tid slut. På scenen, i en diskussion där motståndet mot legalisering utgjordes av Ali Reunanen, vice ordförande i Kriminellas Revansch i Samhället och en ganska dåligt förberedd David Lega, kommunalråd i Göteborg och andre vice ordförande i Kristdemokraterna, fortsätter Richard Branson att föra fram exemplet Portugal:

– Fakta är väldigt tydliga. Dödstalen har minskat dramatiskt liksom antalen människor som använder heroin. Jag kan inte förstå varför någon vill säga nej till något som faktiskt fungerar.

Problemet är att fakta från Portugal inte bara pekar i en riktning. Det finns två jämförbara undersökningar när det gäller narkotika i Portugal, en gjord i samband med avkriminaliseringen 2001 och en 2007. (En tredje gjordes 2012 men har av någon anledning inte gjorts tillgänglig ännu).

Mellan 2001 och 2007 ökade andelen människor som använt narkotika från 7,8 procent till 12 procent. Cannabis stod för den stora delen, men även när det gäller heroin ses en ökning (från 0,7 till 1,1 procent av befolkningen). Det verkar med andra ord inte vara sant att Portugal ”i stort sett fått bort problemen med heroin”. (Källa: EMCDDA)

Tittar man på skolundersökningar har andelen 15-åringar som testat cannabis fördubblats i Portugal mellan 1999 och 2011 – från åtta till sexton procent. I Sverige låg motsvarande siffra 2011 på nio procent och har minskat sedan dess.

Men Portugal rapporterar ju en minskning när det gäller narkotikarelaterade dödsfall? Att jämföra siffror mellan länder är för det första vanskligt – skillnaderna i rapportsystem är alldeles för stora för att det ska vara meningsfullt – men det kan ändå vara vettigt att jämföra trender. Och då är Portugal på väg ner och Sverige på väg upp. Eller?

Nja. Det finns två källor till de här siffrorna i Portugal, en som bygger på narkotikatester vid obduktioner (INML) och en som bygger på vad läkarna skriver i dödsattesten (INE). Som du ser nedan visar den ena en kraftig minskning från knappt 80 fall 2001 till omkring 20 sju år senare. Tittar man däremot på den andra ser vi en ökning från omkring 310 fall till 340.

Skärmklipp 2014-12-04 20.21.59

Men säg för argumentationens skull att INE-kurvan är mest sann. Är detta då ett bevis för att avkriminalisering fungerar? Nja igen. Richard Bransons argument verkar främst vara tagna från Glenn Greenwalds rapport (utgiven av Cato Institute, 2009). Frågar man mannen bakom Portugals politik, João Goulão, så köper han inte Greewalds slutsatser:

– De goda resultaten beror på hela paketet med utökad vård och prevention. Det finns inget orsakssamband mellan avkriminalisering och minskade problem, sade João Goulão i en intervju med tidningen Narkotikafrågan, också publicerad i Accent 2011.

Alex Stevens, kriminolog och expert på narkotikapolitik kom för ett par år sedan fram till samma sak:

”Det är svårt att etablera en kausal länk mellan avkriminaliseringen 2001 och de här resultaten. Ändringen av politiken innebar inte bara en kriminalisering av narkotikainnehav under tio dagsdoser, den innehöll också en stor utbyggnad av behandling, inklusive metadonbehandling. Detta hände dessutom parallellt med att den portugisiska välfärdsstaten, med bland annat garanterad minimiinkomst, byggdes ut.”

En annan som inte alls köper Greenwalds och Bransons slutsatser om Portugal är portugisen Pinto Coelho. Läs gärna hans analys här.

Inte mycket stöd i Richard Bransons paradexempel Portugal för just avkriminalisering med andra ord. Än mindre för legalisering. Däremot för en massivt ökad tillgång till vård och behandling och ett fungerande välfärdssamhälle.

En sak till: Det här med att tillgängligheten inte skulle öka i och med en legalisering. Richard Branson verkar mena att det inte skulle bli någon skillnad på hur det är idag ”för alla kan få tag på narkotika om de vill”.

En legalisering av narkotika – även i dess mest reglerade form med höga skatter, försäljning på Systembolaget och reklamförbud etc – skulle innebära en grundläggande förändring: Att köpa knark skulle inte längre vara konstigare än att gå på Ica eller den där flaskan vin till fredagskvällen. Tröskeln sänks drastiskt. Plötsligt finns välkända – och socialt accepterade – inköpsställen i varje hörn av landet. Om det inte är att öka tillgängligheten vet jag inte vad som är det.

Sade jag förresten att Richard Branson själv gärna skulle investera i den framväxande marijuanaindustrin?

Mer från Accent