Dagen efter dådet som skakade Sverige
Stockholm. Foto: Hector Melo A./Flickr-CC By 2.0

Dagen efter dådet som skakade Sverige

Av: Ulrica Ambjörn

Samma soliga vårdag som en man i en stulen lastbil mejade ner människor längs Drottninggatan i Stockholm, klev min vän Anne-Lie Vainik ut från Linnéuniversitetet i Växjö som nybakad doktor i socialt arbete. Glädjen efter att efter flera års hårt arbete ha klarat disputationen med glans, förbyttes i ett slag i sorg och oro när nyheten om terrordådet som kostade fyra människor livet nådde fram.

 

Kvällen därpå var det förberett för doktorsfest – i en lokal på just Drottninggatan. Den första tanken var att det var omöjligt att bjuda till fest denna sorgens dag. Men efter ett tag växte sig i stället förvissningen stark att terrorister inte ska styra hur vi lever våra liv; det är ju precis det de vill. Och deras metod är våld och skräck. Så det blev fest – en hejdundrande fest, där vi tillsammans gjorde vårt bästa för att återerövra Drottninggatan. Med samtal, skratt, allvar, musik och dans. Gemenskapen och värmen kändes värdefullare än någonsin.

 

Två av gästerna var Staffan Hübinette och Olle Rockström från IOGT-NTO:s folkhögskola Tollare. Under middagen höll de tillsammans ett tal till festföremålet. Det var nämligen hos dem på Tollare som Anne-Lie utbildade sig till socialpedagog. Talarna öste lovord över sin forna elev, och hennes respons till dem berörde mig extra starkt just den här dagen:

”Jag började min karriär med att skolka mig igenom högstadiet, men så kom jag till Olle och Staffan på Tollare folkhögskola. Ni fick mig att tro på att jag kunde skriva, att jag hade något att säga. Det var fantastiskt. Det ÄR fantastiskt.”

 

För min övertygelse är att det är just ett sådant samhället vi vill ha, ett samhälle som vi tillsammans ska göra allt för att förbättra och värna. Där människor kan lära, växa och utvecklas – i frihet, öppenhet och gemenskap.

Dela artikeln:
0
IOGT-NTO – ett pussel med många bitar
Illustration: Saga Bergebo

IOGT-NTO – ett pussel med många bitar

Av: Ulrica Ambjörn

Meningen med föreningen är oftast inte en enda, utan flera. Och meningen skiftar från person till person. Även så i IOGT-NTO. För någon är skälet till att vara medlem att många tillsammans blir en maktfaktor i alkohol- och narkotikapolitiken. För andra är skälet att tillhöra en nykter gemenskap, och att kunna erbjuda nyktra och demokratiska mötesplatser åt fler. För en tredje är drivkraften att få, och ge andra, stöd att hålla sig drogfri, efter ett tidigare beroende. Uppräkningen kan fortsätta, men jag tror du fattat poängen. Varje medlem har tagit sitt beslut att vara nykter och att organisera sig i just IOGT-NTO-rörelsen. Av ett eller flera skäl.

 

För mig var det till en början ett speciellt skäl som vägde tyngst. Med tiden har skälen blivit fler, och jag tror att jag idag delar mening med ganska många. För ju mer jag lärt i sakfrågorna, om industrin och politiken både i Sverige och globalt, och ju mer jag ser av verksamheten, av alla aktiviteter som pågår och vilken betydelse den har för så många (också långt utanför medlemsleden) – desto fler skäl har jag att vara organiserad.

 

IOGT-NTO är ett pussel med många bitar. Här ryms människor i alla åldrar, av olika kön, bosatta från norr till söder, med olika politiska åsikter och livsåskådning, och med skiftande bakgrund och erfarenheter. Olikheter som kan leda till konflikter och försvåra förståelse och kommunikation. Men som också kan skapa nytänkande, bredd och styrka. Mycket beroende på hur vi lyssnar, talar och bemöter varandra.

I artikeln IOGT-NTO-pusslet: Nykterhetens betydelse kommer sex medlemmar från olika delar av rörelsen till tals om sin syn på nykterhet, sitt medlemskap i IOGT-NTO och om framtiden.

Dela artikeln:
0
0
Nyktra strategier behövs
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Nyktra strategier behövs

Av: Ulrica Ambjörn

Allt fler väljer att offentligt berätta om sina alkoholvanor och dess negativa konsekvenser. Inte minst människor från lite glamourösa, kändistäta branscher. Senast i raden är skåde­spelerskan Ellen Bergström (En intervju med henne finns på accentmagasin.se). Hon berättar om stöd och uppmuntran, men också om människor som ifrågasätter att hon verkligen har alkoholproblem.

Det föranleder en stilla undran: Hur svårt kan det vara? För det borde väl vara väldigt enkelt att förstå, och alldeles självklart, att den person som upplever sitt drickande som problematiskt faktiskt har problem? För många innebär det en lång och plågsam process att nå den insikten. Så grattis till Ellen Bergström, och till alla andra som ser sanningen i vitögat och tar itu med sina problem.

 

De flesta som inte dricker alkohol råkar förr eller senare ut för omgivningens nyfikna (och inte sällan rätt okänsliga) frågor, fördomar och ifrågasättanden. Det kan kännas både ovälkommet, påträngande, tjatigt och tröttsamt. Jag tycker inte att man som nykter vare sig ska behöva förklara eller försvara sig, jag vill bli ­respekterad för mitt val – vilket ibland ändå kräver att jag kan ge svar på tal.

Av andra nykterister och IOGT-NTO-­rörelsens facebookgrupper har jag förstått att jag inte är ensam om det. Accent har därför tagit hjälp av Ingela Hjulfors Berg, Alkoless, och Anders Hammarberg, beroendemottagningen Riddargatan 1, för att diskutera några vanliga situationer och hur de kan hanteras. Vi kommer att publicera fler nyktra strategier på accentmagasin.se. Hör gärna av dig till accent@iogt.se och berätta om dina!

Dela artikeln:
0
0
Sjuka exploateras av cannabisindustrin
Marijuanaodling i Colorado. Foto: Pierre Andersson

Sjuka exploateras av cannabisindustrin

Av: Ulrica Ambjörn

I reportaget Cannabis på danskt recept berättar Accents Jens Wingren om en bussresa från Göteborg till Köpenhamn. Det är inte vilken turistresa som helst. Ombord på ”Gröna bussen” befinner sig människor vars mål är att besöka en klinik i Köpenhamn och få medicinsk cannabis utskrivet. Resan organiserades genom en facebookgrupp av Angela de Cabo, som har cancer. Eftersom hon inte får cannabis utskriven av läkare i Sverige reser hon varje månad till Köpenhamn och sin danska läkare. Många på bussen reste med i förhoppning att få cannabis för smärtlindring, men de finns även de som tror att cannabis kan bota deras cancer – något som det saknas vetenskapliga belägg för.

 

Det är lätt att känna empati för medmänniskor som lever med svåra smärtor, och att önska dem den bästa smärtlindring de kan få. Ingen ska behöva ha ont i onödan. Men det vi samtidigt ska kräva är att den medicin som erbjuds, och som subventioneras med skattemedel, ska uppfylla de villkor och den evidens som gäller för all annan medicin i Sverige. Främst för patientens skull. Men också för att vinningslystna och samvetslösa krafter inte ska tjäna pengar på andras olycka.

Att den som är sjuk och har ont griper efter halmstrån är förståeligt. Det som inte är förståeligt är hur andra (i missriktad välvilja, av okunskap, eller bäggedera) kan uppmuntra det.

 

Bakom cannabisindustrin står starka krafter med ett bottenlöst vinstintresse. Släpper vi in medicinsk marijuana i stugvärmen utan samma rigorösa krav på evidens och kontroll som gäller för andra läkemedel är vi illa ute. För bakom knuten väntar legaliseringsivrarna på sin tur.

Dela artikeln:
0
0
Gör din röst hörd på kongressen
Expedition 50 debatterades flitigt vid kongressen 2017. Foto: Nathalie C. Andersson

Gör din röst hörd på kongressen

Av: Ulrica Ambjörn

Valåret 2018 firade demokratin i form av den allmänna rösträtten 100-årsjubileum i Sverige. Detta samtidigt som vi ironiskt nog genomgick en utdragen parlamentarisk kris, som först i år landat i att Sverige fått en ny regering. Visserligen en skör sådan, men dock, en demokratiskt vald regering. Det är lätt att kritisera och raljera över situationen, många tyckare har gormat och gjort sig lustiga över politikernas ”sandlådenivå”. Och visst kan (och bör) man ifrågasätta vissa utspel och formuleringar. Men sanningen är att valresultatet, och därmed det uppdrag vi väljare gav det demo­kratiska systemet, var minst sagt tufft.

 

Folkrörelsen IOGT-NTO har en lång tradition av demokrati. Många är de som vittnat om den skolning de fått i nykterhetsrörelsen, nu senast Farida al-Abani, nyvald partiledare i Feministiskt initiativ (Här hittar du en intervju Accent gjorde med henne inför partiledarvalet). Att vara folkvald politiker, eller för den delen förtroendevald i IOGT-NTO, innebär hårt arbete, förmåga att lyssna, lära, nå ut, argumentera, och omsätta ideologi i handling. Ofta handlar det om att hitta godtagbara kompromisser för att förflytta sig åt det håll man vill och nå resultat. I juni är det kongress i IOGT-NTO. Viktiga frågor ska avhandlas, några av dem är redan välkända.

 

För dig som medlem, och/eller förtroendevald, finns möjligheten att framföra din åsikt om de frågor som är på agendan, men också att lyfta nya. Varje medlem kan fram till den 16 april lämna in motioner (förslag) till förbunds­styrelsen. Passa på att göra din röst hörd.

Dela artikeln:
0
0
NPV:s resa: Från kuddar på golvet till flott konferens
Foto: Anna Simonsson

NPV:s resa: Från kuddar på golvet till flott konferens

Av: Ulrica Ambjörn

För ett par år sedan satt jag på en kudde på golvet i en vindslokal i Nacka tillsammans med ett 50-tal människor i skiftande åldrar. Jag var på ett seminarium anordnat av det nybildade Nätverket för psykedelisk vetenskap, NPV. Unga forskare i vardande talade sig varma för psykedeliska droger (som några av dem också lät förstå att de själva prövat). Sveriges restriktiva politik beskrevs av dem som hopplöst efterblivet. 

 

NPV har sedan dess vuxit betydligt, har idag cirka 500 medlemmar och är aktiva på sociala medier där de bjuder in till seminarier och föreläsningar, och sprider artiklar och annan information. Nätverkets primära syfte är att få igång forskning om så kallade psykedeliska substanser i tron att med dem kunna bota och lindra posttraumatisk stress, depression, beroende, och flera andra psykiska sjukdomar. I oktober arrangerade de Sveriges första konferens om psykedelisk forskning. Accents Jens Wingren var på plats och intervjuade både internationella forskare, psykologer och sponsorer, deltagare samt företrädare för NPV.

 

En av förespråkarna är grevinnan Amanda Fielding, som 1998 grundade den brittiska tankesmedjan Beckley foundation, och sponsor av konferensen i Nacka. Denna aristokratiska dam skulle närmast kunna beskrivas som den psykedeliska forskningens grand old lady. Hon har hängivet drivit frågan sedan 1960-talet och svävar inte på målet:

– Jag gör mitt bästa för att göra de här substanserna till licenserade mediciner. Men jag anser att de bör göras tillgängliga för den som vill. Det blir nästa steg, först måste vi göra dem medicinskt tillgängliga för de som behöver dem, säger Amanda Fielding som ansett sig tvungen att trots att det inte roar henne nämnvärt arbeta politiskt för att uppnå detta.

För att komma runt LSD:ns dåliga klang började hon med psylocybin*-forskning.
– För det vet ingen varken hur det stavas eller vad det är. Men det var ett sätt att få ett etiskt godkännande för forskningen, lyder den krassa förklaringen.

 

Den psykedeliska forskningen är i sin linda, de studier som gjorts är få och små och har inte kunnat visa på övertygande resultat. Dock är detta en utveckling som det finns skäl att hålla ögonen på. Inte minst av skälet att medicinska anspråk riskerar att användas på samma sätt som när medicinsk användning av marijuana tjänar som murbräcka för krav på legalisering.

*Det aktiva ämnet i så kallade psykedeliska eller magiska svampar är psilocybin, vars rus liknar LSD, men är betydligt kortare. Svamparna är narkotikaklassade i Sverige och det är därför förbjudet att plocka dem. 

Dela artikeln:
0
0
Värna de nyktra frizonerna
Foto: Jonér

Värna de nyktra frizonerna

Av: Ulrica Ambjörn

För drygt ett år sedan, den 20 oktober 2017, skrev jag för första gången om #metoo.

En månad senare startades #nykterfrizon, IOGT-NTO-rörelsens eget upprop, där kvinnor och ickebinära vittnade om sexistisk jargong, sexuella trakasserier och övergrepp inom rörelsen. Rubriken till min krönika var Låt #metoo bli #nomore även i nykterhetsrörelsen. Uppmaningen var tydlig: Låt oss arbeta för att ”jag med” blir ”aldrig mer.” För det anstår inte en rörelse med en värdegrund som vilar på demokrati och solidaritet att se mellan fingrarna med övergrepp i någon form.

 

Det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.

 

I Accent nr 7, och på accentmagasin.se, gör vi en tillbakablick och reflekterar över vad som hänt under året med #nykterfrizon. Vi blickar också framåt, för det är långt ifrån över. Det råder inget tvivel om att #metoo-rörelsen flyttat fram positionerna, men det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.

 

Jag blir emellanåt rejält frustrerad över att det går så långsamt att förändra saker till det bättre (och ibland så snabbt att rasera det som är bra). Då påminner jag mig om allt som ändå skett under min livstid. Till exempel en sådan sak som att det ända fram till 1965 enligt svensk lag inte fanns något som hette våldtäkt inom äktenskapet. Så låt oss jobba vidare, och komma ihåg vad Lovisa Bengtsson, IOGT-NTO-föreningen Sjumilakliv, säger i intervjun i Accent nr 7, angående före och efter att #nykterfrizon startades: ”Nu har vi varandra”.

Accents bevakning av #nykterfrizon sedan 2017 samlas efterhand.

Dela artikeln:
0
0
Heja, alla fosterlandsförändrare!
Vad är "svenskhet"? Foto: Håkan Dahlström/Flickr-CC by 2.0

Heja, alla fosterlandsförändrare!

Av: Ulrica Ambjörn

I Sveriges riksdag finns ett parti vars bärande idé är att värna ”svenskhet”, och som har förklarat krig mot dem som inte håller med. Men vem har rätt att bestämma vad ”svenskhet” och svenska värderingar är? IOGT-NTO har rötterna djupt förankrade i svensk historia, och står för drogfrihet, demokrati och allas lika värde. Ett budskap som tilltalar människor med mycket skiftande livshistoria, och som innebär att organisationen får allt fler medlemmar med utländsk bakgrund.

 

Jag har aldrig förstått varför jag ska vara stolt över att jag råkat födas i Sverige. Min nationalitet är inget jag valt eller förtjänat. Däremot är jag djupt tacksam över att leva i ett demokratiskt land med en politik som gett mig tak över huvudet, mat i magen, utbildning, tand- och sjukvård – trots att jag inte vuxit upp i en förmögen familj. När det gäller stolthet är jag mer stolt över att vara en del av nykterhetsrörelsen. Det är ett medvetet val och en aktiv handling från min sida.

 

Min ”svenskhet” låter jag inte definieras av något annat än lagen (som bygger på värderingar om rätt och fel), och på det demokratiska styrelseskicket. I ett fritt samhälle får jag vara den jag är, så länge jag inte skadar andra. Jag har betydligt mer gemensamt med mina vänner Maria och Arez (som råkade födas i Libanon respektive Kurdistan), än vad jag har med Jimmie och Louise i Sölvesborg. För den skull är jag inte en fosterlandsförrädare – jag är en fosterlandsförändrare. Eftersom förändring och utveckling är en förutsättning för vår överlevnad.

Dela artikeln:
0
0
Ge eftertanken en röst
Ordet är fritt. Foto: Ulrica Ambjörn

Ge eftertanken en röst

Av: Ulrica Ambjörn

Efter en semesterresa i nio svenska landskap; bland andra Dalarna, Värmland och Dalsland, står det klart att det inte bara är den inhemska vården och omsorgen, lokalvården, spelutvecklingen med mera, som bärs upp av utrikesfödda svenskar. Utan även turistnäringen. En majoritet av de vandrarhem, matställen och kaféer vi besökt visar sig drivas av invandrade krafter. Rätt tänkvärt med tanke på de högstämda nationalistiska tongångar som hörs i valdebatten – och som handlar både om vad svenskhet och svensk kultur är, och om vilka som har rätten att forma och njuta den.

 

De som talat varmast om den svenska naturen, lokala sevärdheter, hantverk, kulinariska specialiteter och historia, är inte uppvuxna på orten.

 

De vi mött som talat mest och varmast om den svenska naturen, lokala sevärdheter, hantverk, kulinariska specialiteter och historia, är inte uppvuxna på orten. Likafullt har de sett möjligheterna, och kombinerar det bästa av två världar; detta svårgripbara som gör att kulturer, människor och samhällen utvecklas.

Om inte denna utveckling skett genom årtusendena skulle vi här i norr fortfarande huka kring våra lägereldar, med kaststenarna* inom räckhåll om de i byn bredvid skulle våga sig för nära.

 

En situation som för oss i vårt trygga land kan vara svår att föreställa sig.

 

Nu är vi istället, tack och lov, en del av världen dit människor söker sig för att de vill, men också för att de tvingats lämna sina hem och sina nära och kära. En situation som för oss i vårt trygga land kan vara svår att föreställa sig. Sommarens bränder, och de trauman som svenskar som hals över huvud flytt undan lågorna vittnat om, kanske kan ge en liten aning.

 

I år 100-årsjubilerar den svenska rösträtten. Använd den med omsorg och eftertanke.

Läs mer om valet här!

Dela artikeln:
0
0