Bridget Jones är inte typisk

Har alldeles just läst Helen Fieldings senaste bok om Bridget Jones (Mad about the boy) och visst är den underhållande. Bridget är lika fumlig som alltid. Enda skillnaden är att nu är hon 51 år, änka och ”geriatrisk” samt vimsig mor till två småttingar (hur nu det gick till. Hon har en dotter som inte kan prata rent, vilket teoretiskt borde innebära att hon födde knodden vid typ….48? Men tydligen fick Helen Fielding själv sitt andra barn vid 48…man får väl anta att hon har råd med fertlitetshjälp, för  jag har svårt att tro att barnet kom till helt på naturlig väg. Nåja, nog om detta). Så långt fine. När boken börjar är hon redo att äntligen träffa en ny kärlek, efter att ha sörjt Mark Darcy i över fyra år.

Hon letar på nätet, börjar twittra och jomenvisst får hon en läcker 30-åring på kroken! De inleder ett hett förhållande. Mycket förvecklingar blir det förstås, inte minst på grund av åldersskillnaden. Så tar det slut till sist och Bridget är åter ensam. Men då har hon inte räknat med Mr Wallaker…

I intervjuer har Helen Fielding höjts till skyarna för den nya boken (som absolut är läsvärd!), framför allt för att hon ”vågar” belysa att äldre kvinnor faktiskt kan känna livsglädje och ha fortsatta behov av kärlek, sex och…tja, samma barhoppande och festande som när de var unga. Det är liksom ingen skillnad på att vara 21 och 51…hm.

Men jag tycker faktiskt INTE att Fielding är särskilt modig eller nytänkande i det att hon skriver om en 51-årig livsbejakande, sexhungrig partypingla. Tvärtom sällar hon sig med hull och hår (nej inget hull, Bridget är förstås 60-kilosslank) till den modernt trendiga kvinnokör som ropar att vi 50+are är inte ett dugg annorlunda än unga tjejer! Vi är fräscha, pigga, sexiga och mitt i livet. Och vi är definitivt inga gamla förtorkade nuckor. Så det så!

För det är ju EXAKT så som 50-åriga kvinnor ska vara i dag och så som de gärna framställs i media och på film? ”50 är det nya 40” och varför inte skaffa sig en yngre älskare och lite botox i kinderna? Grrr….puma!

Min undran är; varför får man inte bli gammal och känna sig gammal? Varför denna ungdomskult där alla, oavsett ålder, ska vara runt 30?

Jag hade tyckt att  en bok som handlar om en 50+ kvinna som vägrar att hela tiden vara het, ”med”, ”på” och partyglad, utan som är tacksam över att ha kommit till en annan nivå i livet med nya insikter hade varit betydligt mera modig.

En nivå som måhända är lite tröttare, tråkigare, mer odynamisk och stillsam, men som jag misstänker är betydligt vanligare än mediebilden av den sexiga panterkvinnan 50+ a la Sex and the City. För bakom det tillbakalutade finns ofta en livserfarenhet, mognad och ett visst mått av självbevarelsedrift. Det ÄR inte jättekul att ligga runt och bli full på färgglada drinkar. Det insåg jag redan för 20 år sedan.

Men tydligen inte Bridget Jones, 51.

Mer från Accent