Beroende light

För några veckor sedan var jag på ett seminarium anordnat av Junis. Ett av syftena med seminariet var att få fram en rättvis siffra som anger antalet barn som far illa av sina föräldrars alkoholdrickande.

Under diskussionen nämnde Håkan Leifman, direktör på Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, att han var skeptisk till vad det är man egentligen mäter när man ska bedöma om en person är beroende av alkohol eller inte.

”Det verkar som om personer går ut och in i beroende. De som blir klassade som beroende ett år behöver inte alls vara det nästa.”

Det trasslar naturligtvis till det för dem som ska föra statistik och göra undersökningar, men rent mänskligt är det ju fantastiskt.

Förr var stämpeln alkoholist skamfylld och hoppet om tillfrisknande litet.

Om man nu kan vara beroende ett år, men inte nästa, så borde det rimligen betyda att beroendet upptäckts i ett tidigare skede.

Beroende är som cancer – viktigt att upptäcka i tid. Kan man upptäcka att man är beroende, eller på väg dit, kan man bli frisk. Upptäcker man det i ett senare skede är det antagligen kroniskt, men till skillnad från en sent upptäckt cancer, kan du leva länge och ha ett mycket gott liv trots beroendet. Förutsatt att du avstår från att dricka.

En förutsättning för att få hjälp i tid är att våga tala om det. Därför är det viktigt att få bort skuld- och skamkänslorna som fortfarande ofta följer på beroende.

Även om det inte behöver vara så svårt att komma till rätta med beroende så är det en plåga både för den drabbade och omgivningen. Därför är det förstås allra bäst att förebygga att någon hamnar där. Och säkrast i alla lägen är förstås att inte dricka alls.

Mer från Accent