Jag träffade en god vän häromdagen, hen är nykter alkoholist sedan mer än ett decennium. Efter många år med urspårade middagar och fester, konflikter, och skuldkänslor gentemot barnen, tog hen beslutet att sluta dricka. Det var en kraftansträngning som krävde beslutsamhet och självdisciplin, men hen lyckades få bort alkoholen ur sitt liv.
Men mitt under vår promenad denna underbart vackra novemberdag säger hen plötsligt: Vet du, jag har börjat dricka igen.
Inte tagit ett återfall när frestelsen blivit för stor, inte åkt dit i ett akut läge. Nej, här är det frågan om ett medvetet beslut.
Men varför? undrar jag. Vad tillför det i ditt liv? Varför ta risken? Jo, säger hen: Jag känner mig utanför.
Inte ett ord om att det skulle vara för smaklökarnas skull, inte heller för att hen behöver hjälp att koppla av, eller för att kunna släppa loss och festa och tokdansa. Nej, säger hen, det handlar om upplevelsen av att hamna utanför socialt, av att avvika och inte riktigt känna att man är en i gänget.
Vårt samtal får mig att tänka på en alldeles färsk undersökning från IQ, För mycket alkohol på jobbfester, där fler än hälften av de intervjuade uppger att de känner att de förväntas dricka i jobbsammanhang. Trots att åtta av tio samtidigt säger att de inte anser att alkohol är en viktig ingrediens för sammanhållningen på jobbet. Sju av tio säger sig ha varit på jobbrelaterade tillställningar där de tycker att det druckits för mycket. Och den här undersökningen är ändå begränsad till arbetslivet. Ett arbetsliv som är marinerat i alkohol.
Någon kväll senare träffar jag en annan god vän, som berättar att man på hens arbetsplats – som är mycket internationell – precis beslutat att skippa all alkohol i arbetsrelaterade sammanhang. Oavsett om det handlar om representation eller om personalens julbord. Så visst går det att bryta alkoholnormen. Men det är enklare att göra det tillsammans med andra, och att ha tydliga beslut att luta sig mot.