Arbetslivet marinerat i alkohol

Av: Ulrica Ambjörn

Jag träffade en god vän häromdagen, hen är nykter alkoholist sedan mer än ett decennium. Efter många år med urspårade middagar och fester, konflikter, och skuldkänslor gentemot barnen, tog hen beslutet att sluta dricka. Det var en kraftansträngning som krävde beslutsamhet och självdisciplin, men hen lyckades få bort alkoholen ur sitt liv.

Men mitt under vår promenad denna underbart vackra novemberdag säger hen plötsligt: Vet du, jag har börjat dricka igen.

Inte tagit ett återfall när frestelsen blivit för stor, inte åkt dit i ett akut läge. Nej, här är det frågan om ett medvetet beslut.

Men varför? undrar jag. Vad tillför det i ditt liv? Varför ta risken? Jo, säger hen: Jag känner mig utanför.

Inte ett ord om att det skulle vara för smaklökarnas skull, inte heller för att hen behöver hjälp att koppla av, eller för att kunna släppa loss och festa och tokdansa. Nej, säger hen, det handlar om upplevelsen av att hamna utanför socialt, av att avvika och inte riktigt känna att man är en i gänget.

 

Vårt samtal får mig att tänka på en alldeles färsk undersökning från IQ, För mycket alkohol på jobbfester, där fler än hälften av de intervjuade uppger att de känner att de förväntas dricka i jobbsammanhang. Trots att åtta av tio samtidigt säger att de inte anser att alkohol är en viktig ingrediens för sammanhållningen på jobbet. Sju av tio säger sig ha varit på jobbrelaterade tillställningar där de tycker att det druckits för mycket. Och den här undersökningen är ändå begränsad till arbetslivet. Ett arbetsliv som är marinerat i alkohol.

Någon kväll senare träffar jag en annan god vän, som berättar att man på hens arbetsplats – som är mycket internationell – precis beslutat att skippa all alkohol i arbetsrelaterade sammanhang. Oavsett om det handlar om representation eller om personalens julbord. Så visst går det att bryta alkoholnormen. Men det är enklare att göra det tillsammans med andra, och att ha tydliga beslut att luta sig mot.

Dela artikeln:
0
Fördelen med att bryta mot alkoholnormen
Sommarkväll i Visby. Foto: Ulrica Ambjörn.

Fördelen med att bryta mot alkoholnormen

Av: Ulrica Ambjörn

Det finns förstås flera fördelar, men en ser du här på bilden. Den är tagen en alldeles underbar ljummen sommarkväll i Visby, vid tiotiden på kvällen.

 

Mitt sällskap vandrade Visby runt efter ytterligare en dag fylld av seminarier och mingel, på jakt efter någon trevlig uteservering där vi kunde vila våra trötta fötter. Överallt var det knökfullt, inte en chans att klämma sig in. Nära att ge upp nådde vi Stora torget, och plötsligt låg den där framför oss – serveringen med gott om plats och utsikt från första parkett över torget, och med inbjudande ljuslyktor på borden.

 

Vad var ”felet”? Jo, de serverade inte alkohol.  Där satt vi kvar till framåt midnatt, samtalade om livet (dessutom utan att behöva skrika för att försöka överrösta andra gäster – som du säkert vet försämrar alkohol hörseln, vilket höjer talvolymen). Det finns förstås många andra skäl att avstå från alkohol och bryta mot den alkoholnorm som har ett så starkt grepp i vår kultur – detta var ytterligare ett i raden.

 

Nu tar Accents redaktion semester några veckor, och jag vill därför passa på att  önska alla läsare en skön sommar!

 

PS. Ett tack också till LO med flera som bjöd på alkoholfria mingel under Almedalsveckan!

Dela artikeln:
0
0
Så rider Lloyds och Eurofloristen på alkoholnormen
Rodeo. Foto: Emil Kepko/Flickr-CC BY 2.0

Så rider Lloyds och Eurofloristen på alkoholnormen

Av: Ulrica Ambjörn

”Helan går, sjung hopp fallerallan leaj aj aj aj. Ibland behöver du receptbelagda mediciner när du inte riktigt har tid att hämta dem./. Snapsvisor? De hittar du på nätet.”

Så marknadsför apoteket Lloyds sin digitala försäljning inför sommaren. Apoteket erbjuder oss undersökning, diagnosticering och receptförskrivning online – garanterat beröringsfritt, och kan man tänka, med minimal risk för besvärande frågor.

 

Ett annat företag som rider på den starka svenska alkoholnormen där alkohol förutsätts vara en självklar del av varje social sammankomst är Eurofloristen. De marknadsförde inför midsommarhelgen blomsterbuketten ”Helan går” – och en snapsvisa ingick i köpet.

 

Att receptbelagda mediciner och läkarbesök marknadsförs med hjälp av spritanspelningar och nubbevisor är direkt osmakligt, cyniskt och klart oseriöst. Inte minst med tanke på vad alkohol ställer till med i form av olyckor och våld under midsommar- och semesterfirande. Att sälja blommor med töntigt namn tillsammans med en snapsvisa tyder mer på omedvetenhet och dålig fantasi.

 

Att rida på alkoholnormen kan i förstone tyckas som ett snabbt och lätt sätt att nå sitt mål, men kan i slutändan mer likna rodeo – lätt att hamna snett och i stället skada varumärket.

Dela artikeln:
0
0
Fajten för folkhälsan fortsätter
Foto: Nathalie C. Andersson

Fajten för folkhälsan fortsätter

Av: Ulrica Ambjörn

Sverige, Finland, Norge, Island och Färöarna har alla alkoholmonopol, och stödet för detta är starkt hos medborgarna. Men det betyder inte att hälsan tiger still. Monopolen är ständigt under attack, i vissa fall från partipolitiskt håll, och på andra håll av privata aktörer som utmanar alkoholmonopolet av vinstintresse. Ofta sammanfaller de politiska och kommersiella intressena för monopolets avskaffande. Så är fallet på Island dit Accent åkte för att ta reda på vad som händer.

 

Isländska Självständighetspartiet, vars företrädare tyvärr inte låtit sig intervjuas av Accent, har lagt ett förslag i det isländska parlamentet Alltinget om att vanliga butiker ska få sälja alkohol. Samtidigt har den amerikanska butikskedjan Costco köpt mark på Island och planerar att öppna varuhus där i höst. Costco bidrog till att alkoholmonopolet i delstaten Washington avskaffades och där kontrollerar butikskedjan i dag tio procent av alkoholmarknaden. Undrar just vad de planerar att sälja på Island?

 

Rafn Jónsson, tjänsteman på det isländska hälsodepartementet, är en av de som i Accents reportage uttrycker oro för folkhälsan. Och enligt en undersökning som gjordes i höstas stödjer en majoritet av islänningarna monopolet. Men ungefär hälften av politikerna i parlamentet, och de större butikskedjorna, är för ett avskaffande. Nu riskerar frågan att hamna i skuggan av den så kallade Panama-skandalen, där det avslöjats att den isländska statsministern gömt undan tillgångar.

 

I Norge tillåts nu gårdsförsäljning av cider, mjöd och fruktvin, och i Finland har regeringspartierna enats om ett förslag som ska tillåta starkölsförsäljning i livs- medelsbutiker. Forskning och erfarenhet visar tydligt på riskerna med ökad tillgäng- lighet, men det hindrar inte de kommersiella krafterna i alkoholindustrin. Fajten för folkhälsan kan inte vinnas en gång för alla. Fajten måste tas varenda gång.

 

Dela artikeln:
0
0
Lär av Emil och Griseknoen, Skansen!
Skärmdump.

Lär av Emil och Griseknoen, Skansen!

Av: Ulrica Ambjörn

Skansen är världens äldsta friluftsmuseum, ett kärt utflyktsmål för barnfamiljer i flera generationer. Grundaren hette Artur Hazelius och enligt Skansens hemsida var hans motto ”Känn dig själv” – han menade att vi bara genom att känna vår historia verkligen kan känna oss själva. På Skansen ska människor oavsett ålder och bakgrund ges goda förutsättningar att mötas, lyder budskapet.

Skansen är en stiftelse som med pengar från kulturdepartementet har i uppdrag att bedriva folkbildning om svenska seder, hantverk, traditioner och om det som kallas tyst kunskap.  Med detta i åtanke gäller det att vara mycket medveten när man väljer vilka traditioner man väljer att bevara och vårda – för alla är inte av godo.

 

Därför är det förvånande och ledsamt att Skansen med start i år väljer att satsa på en tre dagar lång ölprovning – Bryggeridagarna – ett event som ska bli årligen återkommande. Det är ett samarbete med Stockholm beer and whiskyfestival och så här marknadsförs evenemanget: ”Under tre sköna eftermiddagar och sommarkvällar förvandlas Bollnästorget på Skansen till Öl-landstorget”, och det utlovas ”ett utbud som kommer att uppskattas av både erfarna ölentusiaster och nyfikna nybörjare i ölens förtrollande värld.”

Maria Torén, kommunikationschef på Skansen, ser inga problem med arrangemanget, trots att Skansen till stor del riktar sig till barnfamiljer.

– Vi har ett uppdrag att få Skansen att utvecklas på sikt och behöver nå nya målgrupper. Under bryggeridagarna låg inte fokus på öldrickande utan på öl som kulturbärare i ett kulturhistoriskt perspektiv, säger hon till Accent.

Att alkoholöl är en kulturbärare må vara sant, men det är för den skull inte sagt att den ska fortsätta att vara det. Uttalandet visar hur stark alkoholnormen är, och att Skansen tar till sin uppgift att bära alkoholölkulturen vidare är beklagligt. Tänk om ett annat barnparadis – låt säga Junibacken, som är granne till Skansen – skulle börja framställa och sälja hembränt med hänvisning till att det tillhör den svenska kulturen?

 

Inte långt från Bollnästorget, förlåt, ”Öl-landstorget”, ligger ordenshuset Brofästet som byggdes av IOGT i Tierp 1895 och som har flyttats till Skansen. Historiskt har alkoholkonsumtionen varit mycket stor i Sverige, vilket lett till stora folkhälsoproblem och misär. Svenska folket höll helt enkelt på att supa ihjäl sig. Det hotet lade grunden till nykterhetsrörelsen.

Alkoholbryggande och drickande hör definitivt inte till de traditioner som är värda att omhulda. Tvärtom. Alkohol är fortfarande ett stort problem, både för individen och samhället. Fråga alla de anhöriga, inte minst alla barn, som besitter alltför mycket ”tyst kunskap” om alkoholens skadeverkningar.

 

En annan person som lyft frågan är författaren Astrid Lindgren. På sitt humoristiska och ömsinta sätt berättar hon hur det gick till när Emil och Griseknoen blev fulla efter att ha ätit de jästa körsbär som blivit över när mamma Alma bryggt vin åt fru Petrell. Alma blir förkrossad och ger ett heligt löfte att aldrig mer ägna sig åt alkoholframställning, och Emil och Griseknoen traskar – som väl de flesta av oss känner till – iväg till nykterhetslogen och avlägger nykterhetslöfte för all framtid.

 

Så snälla Skansen, tänk om och tänk rätt. Skippa alkoholen och satsa på ett nyktert Skansen med trygga möten över generationsgränserna.

Dela artikeln:
0
0
Tufft att bryta dubbla normer
Foto: Moyan Brenn. Användarnamn/Flickr/CC BY 2.0

Tufft att bryta dubbla normer

Av: Ulrica Ambjörn

Den som inte dricker alkohol måste ständigt ”komma ut”. Det är enligt Suzann Larsdotter, RFSU, en av flera förklaringar till att det är svårt att bryta mot den starka alkoholnormen i hbtq-samhället (se Accents reportage).

Att komma ut som  hbtq-person innebär för många en stor press. Att sedan ta fajten att avstå från alkohol i en grupp som dricker mer än genomsnittssvensken är inte självklart. Och att avvika från normen i en grupp där man äntligen känner att man är en del i gemenskapen och accepteras för den man är, är ett risktagande. Och ju mindre gruppen man tillhör är, och ju mer utsatt man är för majoritetssamhällets ifrågasättande, oförståelse, och ibland till och med hat och hot – desto större blir risktagandet.

 

Accent har träffat fem personer och pratat om alkoholnormen i hbtq-samhället och varför den är svår att bryta. Men som Suzann Larsson också påpekar: Det håller så sakta på att förändras, för är det något som hbtq-gruppen kan så är det normkritik. Det gäller bara att applicera den kunskapen också på andra områden, till exempel när det gäller alkohol och andra droger.

Bara det faktum att vi pratar om ”hbtq- samhället” som en avlägsen kontinent visar att det finns mycket kvar att göra. För hur alkoholnormen ser ut i olika grupper, och vilka förutsättningar till normkritik och förändring som finns, är en fråga för hela samhället, en fråga som vi alla har ansvar för. Vi behöver förstås normer för att kunna fungera tillsammans, frågan är vilka som hjälper och vilka som stjälper. Att se vilka normer som styr i den egna gruppen är ofta svårt, eftersom de ofta är outtalade och upplevs som så självklara att det inte är något man talar om. Det första steget är att öka sin egen medvetenhet.

Dela artikeln:
0
0
Social stress största riskfaktorn
Foto: Tobias Wrzal/Flickr/CC BY 2.0

Social stress största riskfaktorn

Av: Ulrica Ambjörn

I boken Alkohol, droger och hjärnan (Natur och Kultur), redogör neuro- och beroendeforskaren Markus Heilig för hur droger utnyttjar hjärnans system och varför det är så svårt för människor som utvecklat ett drogberoende att sluta. Att man kan bli fri från beroendet ”bara man vill”, är omhuldad och utbredd missuppfattning:

”Patienter som gång på gång misslyckas med att hålla sig nyktra ’ville’ inte mindre än andra. Människor går under, skadas och dör varje dag i sitt missbruk, och andra omkring drabbas också hårt././Det är helt oacceptabelt att så många inte får behandling utifrån den kunskap vi har i dag,”säger Markus Heilig bland annat i en läsvärd intervju i Dagens Nyheter.

Och har man väl lyckats sluta använda drogen, så kvarstår en ännu större utmaning – att inte börja igen. Samspelet mellan arv och miljö när det gäller beroendefrågor är intrikat och riskerna ser olika ut för olika individer. Både för om man får en beroendesjukdom och när det gäller återfall.

 

Genetiken har stor betydelse, men Markus Heilig pekar ändå ut social stress som den allra största riskfaktorn. Vi är sedan mänsklighetens vagga helt beroende av vår flock för att överleva. Utan det fysiska skydd och den närhet som sociala relationer ger har vi i alla tider varit utlämnade åt rovdjuren. Och det gäller fortfarande. Människan är ingen ö. Utanförskap och social stress ökar risken för att få en beroendesjukdom, och för återfall.

Att omsätta den kunskap som finns om hur hjärnan fungerar i behandlingsarbetet, och att genom forskning öka kunskapen inom det området, är förstås viktigt. Men att mobilisera mot den sociala stressen bör gå hand i hand med detta. Att erbjuda trygga och drogfria mötesplatser, gemenskap och kamratstöd, är en prioriterad uppgift för IOGT-NTO. Likaså att medvetandegöra och ifrågasätta den starka alkoholnorm som råder på många håll i samhället, och där starka vinstintressen spelar en stor roll.

 

Alkoholindustrin tjänar stora pengar på vårt behov av närhet och gemenskap, och vår rädsla för att inte få vara med och bli lämnade utanför. Det är våra allra djupaste mänskliga behov som utnyttjas, och som gör det svårt – och samtidigt så oerhört viktigt – att utmana alkoholnormen. Att göra det tillsammans med andra är lite lättare – och mycket roligare.

Dela artikeln:
0
0
Säg ja ministern, och rädda liv!
Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Nathalie C. Andersson

Säg ja ministern, och rädda liv!

Av: Ulrica Ambjörn

Alkohol är en vara som bevisligen skadar användaren – och i mycket hög grad även människor i användarens omgivning. En färsk rapport visar att var tredje svensk har någon i sin närhet som dricker för mycket. Men även andra drabbas, inte minst på grund av samhällets kostnader för vård, våld och olyckor orsakade av alkohol.

De senaste årens forskning är entydig. Alkohol skadar fysiskt och psykiskt, leder till sjukdomar, olyckor och våldsbrott. Att det är tillåtet att göra reklam för en så farlig – rent av livsfarlig – vara, framstår som helt absurt.

Det finns ett starkt stöd hos svenska folket för att begränsa, och även stöd för att förbjuda, alkoholreklam. Undersökningar visar att stödet sträcker sig långt utanför IOGT- NTO:s medlemsled. Forskare har också funnit tydliga samband mellan reklamen och hur mycket unga människor dricker.

 

IOGT-NTO driver reklamfrågan på flera fronter, och pressar på för att utkräva ansvar av alkoholindustrin. Ett styvt jobb, då det handlar om mycket stora pengar. Marknadens investeringar har mer än fördubblats sedan 2009, och uppgick 2014 till svindlande 1 376 miljoner kronor, enligt Sifos mätningar. I sociala medier har alkoholreklamen, allt mindre förtäckt, fullkomligen exploderat de senaste åren.

Därför är det intressant och glädjande när folkhälsominister Gabriel Wikström vid ett möte med Alkoholpolitiskt forum utlovar en mer offensiv politik. På frågan om det kan innebära en återgång till det totalförbud för alkoholreklam som rådde fram till 2003, svarar han att det inte är omöjligt.

Så säg ja, herr minister – gör världen lite bättre och rädda ett antal människoliv.

Dela artikeln:
0
0

Vikten av att arbeta tillsammans, men att också tänka själv

Av: Ulrica Ambjörn

Mycket har skrivits om de avslöjanden som gjorts kring den interna kulturen i Kommunalarbetareförbundets högsta ledning. Många frågar sig hur det kunde ske, hur det kunnat fortgå, och varför ingen slagit larm tidigare. På tidningens Arbetets webb hittar jag en intressant intervju med Lena Lid Falkman, doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, som forskar kring ledning och organisationer. Hennes analys är att den innersta kretsen hamnat i ett grupptänkande: ”Man förlitar sig på att alla andra tänker kritiskt, och tänker att går de med på detta så är det nog inte så illa.” Hon tillägger i slutet av intervjun att hon kan tänka sig att en liknande skandal i det privata näringslivet riskerat att sopas under mattan. I Kommunals fall kom historien fram i dagsljuset – eftersom där fanns människor som reagerade.

 

På en tågresa i helgen överhörde jag ett samtal mellan två personer som diskuterar det som hänt i Kommunal: ”Det är förstås någon i förbundet som skvallrat, något som blivit trampad på tårna och gått till pressen”, säger den ena. Så kan det vara, någon kan ha känt sig förfördelad och hämnats genom att läcka. En maktkamp, helt enkelt. Men det kan också vara så att någon, eller flera, anställda eller förtroendevalda, varit bekymrade över kulturen och över hur medlemmarnas pengar används. Hen kanske inte vågat ingripa, eller försökt men inte fått något gehör för en intern debatt. Att avvika från den rådande normen i en grupp är svårt för de flesta – att accepteras och få höra till är evolutionärt en fråga om liv och död för oss människor (Det vet alla som brutit eller kämpar med att bryta normer – inte minst alkoholnormen). Poängen är att att den som befinner sig i ett sådant dilemma har möjligheten att använda sig av  meddelarfriheten och vända sig till media – personen som tipsat omfattas då av källskyddet och hens identitet får inte röjas om hen vill vara anonym. Att använda sig av meddelarfriheten är inte att ”skvallra”. Det är att ta sin uppgift inför dem vars uppdrag man har på allvar.

 

Det fina med att vara engagerad i en demokratiskt styrd organisation är att det är många som bidrar till utvecklingen. Styrkan är att många tillsammans kan sätta kraft bakom orden och åstadkomma vad få har resurser och makt att ensamma klara av. Det är också, eller borde i alla fall betraktas, som en stor tillgång att där också finns många som kan tänka självständigt och ifrågasätta tveksamma beslut och osunda kulturer. Men då gäller det att vara medveten om risken för grupptänk och inte låta sig förblindas av det.

 

 

Dela artikeln:
0
0