Det här är del tre av tre i en kort bloggserie om framtiden för folkrörelserna. Du hittar del ett här, och del två här.
Att jag tror på folkrörelsemodellen även i framtiden betyder inte att allt är frid och fröjd. Jag tror nämligen också att Filip Wijkström har rätt på flera punkter:
- Den särställning som folkrörelserna hade under delar av 1900-talet försvinner. Den korporativa modellen där det ibland är svårt att se var staten slutar och folkrörelsen börjar är på väg bort.
- I förlängningen påverkar detta möjligheterna till finansiering. Ända sedan 1980-talet har trenden varit att generella bidrag ersätts med villkorade och styrda pengar. Nu går utvecklingen mot rena uppdrag – där idéburna organisationer riskerar att reduceras till leverantörer av tjänster. Inte sällan i konkurrens med kommersiella företag. (Ett absurt exempel på detta var när en kommun för något år sedan drog in bidragen till den lokala kvinnojouren och lade ut motsvarande ”uppdrag” på en kommersiell aktör.)
- Särställningen syns också i lagstiftningen: Det är exempelvis bara ideella organisationer och staten som kan bedriva lotterier i Sverige idag. Risken är överhängande att den ensamrätten försvinner, men en helt annan konkurrenssituation som följd.
Just finansieringsfrågan är extra intressant. Inom IOGT-NTO-rörelsen är vi lyckligt lottade med våra framgångsrika lotterier – men det är som sagt inte en intäktskälla man kan ta för given för all framtid. Det finns gott om exempel på organisationer som har hamnat snett när pengarna sinar. Istället för att hålla fokus på uppdraget börjar man göra lite allt möjligt – så länge det ger finansiering.
Dessutom är det ju mycket annat som har förändrats de senaste hundra åren, som också påverkar förutsättningarna för folkrörelserna. Vi har mer fritid än då, men konkurrensen om den är stenhård. De grundläggande funktioner som rörelserna fyllde i början – allt från dansarrangör till bibliotek – har i många fall tagits över av andra. Och ny teknik ger helt nya förutsättningar för kommunikation, lärande och mänskliga möten.
Allt det här måste vi förhålla oss till. Vi måste fundera över våra strukturer och kanske hitta sätt där medlemmar kan engagera sig vid sidan av dem. Vi måste hitta sätt att hålla demokratin vital. Vi måste organisera helt nya grupper. Vi måste med regelbundna mellanrum påminna oss själva om – och fundera över – uppdraget. Vi säger att alkoholen är ett hinder på vägen mot ett bättre samhälle, men vi talar sällan om hur det bättre samhället egentligen ser ut.
De nyktra arbetarna i Holmsund ägnade mycket tid i studiecirkelverksamheten åt att diskutera just detta. Kanske är det där nycklarna finns även till morgondagens folkrörelse?