Alkoholindustrin i samma gamla hjulspår

Av: Pierre Andersson

Konstaterar att den globala alkoholindustrin rullar på i samma gamla hjulspår. I dagarna publicerar ICAP (International Center for Alcohol policies, en av industrins främsta lobbygrupper) vad man kallar för ICAP Blue Book, ”en praktisk guide kring alkoholpolitik och prevention”.

En skrift som sägs bygga på ”den bästa tillgängliga forskningen”. Har inte hunnit läsa i detalj men noterar att man fokuserar på tre saker:

  • Dryckesmönster. Det vill säga: Vi ska lära oss att dricka på ett säkrare sätt. Åtgärder som syftar till att minska den totala konsumtionen (som den bästa tillgängliga forskningen egentligen menar fungerar bäst) lyser med sin frånvaro.
  • Riktade interventioner. Betyder: Vi ska rikta åtgärder mot problemgruppen, inte mot den stora gruppen måttlighetskonsumenter. (Fast forskningen egentligen menar att en mycket stor del av skadorna uppstår just bland måttlighetskonsumenter – just för att de är så många. Brukar kallas för preventionsparadoxen.)
  • Partnerskap. Betyder i klartext att privata vinstintressen, som alkoholindustrin, bör sitta med vid bordet när alkoholpolitiska åtgärder ska formas. (Trots att de ledande forskarna egentligen lyfter fram desintresseringsprincipen som central. Och trots att man på tobaksområdet sedan ett tiotal år gör precis tvärtom, i WHO:s tobacco framework convention som en mycket stor del av världens länder bundit sig till finns regler för att hålla industrin borta.)

Läs mer här. Det ska jag göra.

Dela artikeln:
0
Därför tror jag att du har fel om knarket, sir Richard Branson
Richard Branson. Foto: Pierre Andersson

Därför tror jag att du har fel om knarket, sir Richard Branson

Av: Pierre Andersson

Plötsligt står han där i hotellkorridoren. Sir Richard Branson, hyllad affärsman, superentreprenör och investerare. Och ledamot i något som kallas Global Commission on Drugs (GCD) – en samling expresidenter och andra höjdare som tycker att kriget mot narkotikan är misslyckat och att vi måste testa något annat.

Han är i Sverige på en turné som syftar till en ny narkotikapolitik. Seminariet arrangeras av Svenska Brukareföreningen, en organisation som stöder narkotikaanvändare. Innan Branson ska upp på scenen är tid avsatt till media och det visar sig till min förvåning att jag tillsammans med SVT:s Uppdrag Granskning blir erbjuden en intervju. Jag får åtta minuter. Helt oplanerat, min plan var att sitta i publiken och lyssna. Men så här gick det:

 

Hej, berätta varför du är här.

– Som du vet sitter jag med i Global Commission on Drugs. Vi har studerat kriget mot narkotikan och menar att det är ett stort misslyckande. Om ett av mina företag hade misslyckats så hade jag stängt ner det omedelbart. Vi försöker få regeringar att ändra angreppssätt och behandla narkotika som ett hälsoproblem och inte ett kriminellt problem. Det här är nog inte det bäst valda tillfället att lobba mot politiker i Sverige, men vi kan inte välja, säger han och skrattar till.

Betyder det att ni vill se en legalisering av narkotika?

– GCD ber regeringar att experimentera med olika åtgärder. Vi välkomnar stater som dekriminaliserar, som inför medicinsk marijuana, som slutar straffa narkomaner och hjälper dem istället, som inför sprutbyte. Alla de här experimenten gör att vi till slut kan hitta de bästa lösningarna. Jag tror att de flesta i kommissionen tycker att en reglering av narkotikan snarare än att låta den undre världen sälja den är ett bättre alternativ än dagens situation.

Du säger reglering, det betyder att legalisera narkotika ungefär som alkoholen är nu?

– Ja, alltså så länge du reglerar … Jag menar titta på cigaretter, där kommer lagstiftarna nu fram med alla möjliga sätt att få folk att röka mindre.

Men då måste jag fråga, väldigt mycket av regleringen av tobak handlar ju om att minska tillgången till den. Att gå från förbud av narkotika till en reglerad marknad skulle ju snarare öka tillgången massivt?

– Nej. Om någon vill ha tag på narkotika idag kan de få det. Låt mig bara ge dig ett exempel, Portugal dekriminaliserade all narkotika 13 år sedan. Inte en människa i fängelse. För 13 år sedan dog hundratals i Portugal av heroin, förra året var det 10. I Sverige är siffrorna betydligt högre och ökar hela tiden. Genom sprutbyten, genom att hjälpa folk med heroinberoende har de i stort sett fått bort problemen med heroin. Staten förser nu också folk med metadon vilket gör att den illegala marknaden för heroin har försvunnit. Folk behöver inte göra inbrott längre för att få ihop pengar till droger.

Men de har också satsat mycket större resurser på vård och behandling?

– Jo, men det kostar dem betydligt mindre än fängelse. Det är bara en tredjedel av priset. Och de sparar pengar på minskad brottslighet.

Okej, dekriminalisering är en sak. Men du har ju nyss också uttalat dig positivt kring legalisering?

– Jag tror att när det gäller marijuana… Vi får se hur det går i Colorado och Washington och sen kan vi bedöma. Låt oss testa vad som helst utom den nuvarande politiken.

 

Sedan är vår tid slut. På scenen, i en diskussion där motståndet mot legalisering utgjordes av Ali Reunanen, vice ordförande i Kriminellas Revansch i Samhället och en ganska dåligt förberedd David Lega, kommunalråd i Göteborg och andre vice ordförande i Kristdemokraterna, fortsätter Richard Branson att föra fram exemplet Portugal:

– Fakta är väldigt tydliga. Dödstalen har minskat dramatiskt liksom antalen människor som använder heroin. Jag kan inte förstå varför någon vill säga nej till något som faktiskt fungerar.

 

Problemet är att fakta från Portugal inte bara pekar i en riktning. Det finns två jämförbara undersökningar när det gäller narkotika i Portugal, en gjord i samband med avkriminaliseringen 2001 och en 2007. (En tredje gjordes 2012 men har av någon anledning inte gjorts tillgänglig ännu).

Mellan 2001 och 2007 ökade andelen människor som använt narkotika från 7,8 procent till 12 procent. Cannabis stod för den stora delen, men även när det gäller heroin ses en ökning (från 0,7 till 1,1 procent av befolkningen). Det verkar med andra ord inte vara sant att Portugal ”i stort sett fått bort problemen med heroin”. (Källa: EMCDDA)

Tittar man på skolundersökningar har andelen 15-åringar som testat cannabis fördubblats i Portugal mellan 1999 och 2011 – från åtta till sexton procent. I Sverige låg motsvarande siffra 2011 på nio procent och har minskat sedan dess.

 

Men Portugal rapporterar ju en minskning när det gäller narkotikarelaterade dödsfall? Att jämföra siffror mellan länder är för det första vanskligt – skillnaderna i rapportsystem är alldeles för stora för att det ska vara meningsfullt – men det kan ändå vara vettigt att jämföra trender. Och då är Portugal på väg ner och Sverige på väg upp. Eller?

Nja. Det finns två källor till de här siffrorna i Portugal, en som bygger på narkotikatester vid obduktioner (INML) och en som bygger på vad läkarna skriver i dödsattesten (INE). Som du ser nedan visar den ena en kraftig minskning från knappt 80 fall 2001 till omkring 20 sju år senare. Tittar man däremot på den andra ser vi en ökning från omkring 310 fall till 340.

Skärmklipp 2014-12-04 20.21.59

Men säg för argumentationens skull att INE-kurvan är mest sann. Är detta då ett bevis för att avkriminalisering fungerar? Nja igen. Richard Bransons argument verkar främst vara tagna från Glenn Greenwalds rapport (utgiven av Cato Institute, 2009). Frågar man mannen bakom Portugals politik, João Goulão, så köper han inte Greewalds slutsatser:

– De goda resultaten beror på hela paketet med utökad vård och prevention. Det finns inget orsakssamband mellan avkriminalisering och minskade problem, sade João Goulão i en intervju med tidningen Narkotikafrågan, också publicerad i Accent 2011.

 

Alex Stevens, kriminolog och expert på narkotikapolitik kom för ett par år sedan fram till samma sak:

”Det är svårt att etablera en kausal länk mellan avkriminaliseringen 2001 och de här resultaten. Ändringen av politiken innebar inte bara en kriminalisering av narkotikainnehav under tio dagsdoser, den innehöll också en stor utbyggnad av behandling, inklusive metadonbehandling. Detta hände dessutom parallellt med att den portugisiska välfärdsstaten, med bland annat garanterad minimiinkomst, byggdes ut.”

En annan som inte alls köper Greenwalds och Bransons slutsatser om Portugal är portugisen Pinto Coelho. Läs gärna hans analys här.

 

Inte mycket stöd i Richard Bransons paradexempel Portugal för just avkriminalisering med andra ord. Än mindre för legalisering. Däremot för en massivt ökad tillgång till vård och behandling och ett fungerande välfärdssamhälle.

En sak till: Det här med att tillgängligheten inte skulle öka i och med en legalisering. Richard Branson verkar mena att det inte skulle bli någon skillnad på hur det är idag ”för alla kan få tag på narkotika om de vill”.

En legalisering av narkotika – även i dess mest reglerade form med höga skatter, försäljning på Systembolaget och reklamförbud etc – skulle innebära en grundläggande förändring: Att köpa knark skulle inte längre vara konstigare än att gå på Ica eller den där flaskan vin till fredagskvällen. Tröskeln sänks drastiskt. Plötsligt finns välkända – och socialt accepterade – inköpsställen i varje hörn av landet. Om det inte är att öka tillgängligheten vet jag inte vad som är det.

Sade jag förresten att Richard Branson själv gärna skulle investera i den framväxande marijuanaindustrin?

 

Dela artikeln:
0
0

DN tipsar om alkoholfritt

Av: Pierre Andersson

DN publicerar idag ett stort test av juldrycker. Överst i listan hittar vi tre alkoholfria alternativ, testade med samma entusiasm som de övriga dryckerna. Bra där DN, jag vet inte hur många gånger jag sett tester av det här slaget inte innehåller en enda alkoholfri dryck.

(Det är också uppfriskande att det är Sanna Blomquist som står för testet, just dryckesavdelningarna i dagspress och annan media har ju länge varit en fantastiskt gubbig värld.)

Dela artikeln:
0
0

Fel korsordslösning i senaste Accent

Av: Pierre Andersson

Pust, alltid blir det något fel. I Accent 8/14 som kommer ut i dagarna har vi publicerat fel korsordslösning. Istället för lösningen till Accent 6/14 har vi publicerat den från samma nummer förra året.

Jag ber om ursäkt för detta.

Den korrekta lösningen ser du nedan (och i nästa nummer):

Skärmklipp 2014-11-14 13.33.25

Dela artikeln:
0
0

Serial – bästa podden ever

Av: Pierre Andersson

Om du inte har lyssnat på podden Serial (gjord av människorna bakom populära This American Life) så måste du göra det. Måste.

Formatet är nytt i poddvärlden, åtminstone har inte jag sett det någon annanstans: En lång story, berättad i ett nytt avsnitt varje vecka. Varje avsnitt är mellan 30 och 55 minuter, hittills har åtta av dem publicerats:

”Serial is a new podcast from the creators of This American Life, hosted by Sarah Koenig. Serial will follow one story – a true story – over the course of a whole season. We’ll follow the plot and characters wherever they take us and we won’t know what happens at the end of the story until we get there, not long before you get there with us.” 

Berättelsen handlar om Adnan Syed, en ung man som dömts till livstids fängelse för mordet på Hae Min Lee, Adnans flickvän. Han dömdes efter att ett vittne – en kompis – trätt fram och berättat att han var med och grävde ner kroppen. Kompisen slapp straff som belöning för vittnesmålet.

Poddserien visar dock att det finns stora luckor i fallet. Är Adnan skyldig eller inte? Reportern och producenten Sarah Koenig vet inte själv och historien utvecklas i takt med att den sänds.

Otroligt välgjort och spännande. Och jag gillar verkligen Sarah Koenigs tonläge, hennes eftertänksamhet. Och den väl tilltagna tiden som låter henne följa varje tråd, lysa upp alla hörn. Lyssna!

Som av en händelse har Accents digitalredaktör Nathalie varit på poddradiokurs i dag och är peppad. Vad skulle du vilja höra i poddväg från Accent?

Dela artikeln:
0
0

Farliga myter om legalisering

Av: Pierre Andersson

Den som följer nyheter och diskussioner efter legaliseringen av marijuana i Colorado för snart ett år sedan får lätt intrycket att allt är frid och fröjd.

Under våren och sommaren har väl ansedda medier som Washington Post publicerat nyheter som talar om att bruket av marijuana bland unga är på väg ner i USA och att brottsligheten i Colorados huvudstad Denver har minskat sedan legaliseringen.

Problemet är bara att inget av det är sant. Det enda sättet att komma fram till dessa slutsatser är att behandla de fakta som finns mycket selektivt.

Tittar man närmare på den stora drogvaneundersökning som presenterades i USA nyligen så visar det sig att bruket av marijuana visserligen har planat ut i åldersgruppen 12-15-åringar, men i övriga åldersgrupper syns tydliga ökningar mellan 2012 och 2013.

Samma sak gäller brottsligheten i legaliseringens huvudstad: Väljer man att titta på drygt hälften av brottsrubriceringarna kan man mycket riktigt hitta en minskning – men inkluderar man alla anmälda brott syns en ökning på över sju procent sedan legaliseringen vid årsskiftet.

Med hjälp av sociala medier och ett effektivt lobbyarbete har legaliseringsförespråkarna skapa en bild av verkligheten som det finns all anledning att ifrågasätta. Tro inte på allt du läser när det gäller cannabis och legalisering.

(Texten är tidigare publicerad som ledare i Accent 7/14.)

Dela artikeln:
0
0

Jag hade tokfel

Av: Pierre Andersson

I går spekulerade jag om vem som skulle komma att utses till ansvarig för alkohol- och narkotikafrågor i den nya regeringen.

Jag hade inte ett rätt.

Istället blir det Gabriel Wikström som tar över frågorna efter Maria Larsson. Inte alldeles lättanalyserat.

Konstaterar dock att han arbetat mycket nära såväl Ellinor Eriksson som Vidar Aronsson de senaste åren, båda med ett förflutet inom nykterhetsrörelsen och pålitliga i de här frågorna. Gabriel Wikström har också varit ambassadör för Vit jul och svarade jag på frågan om han vill skärpa lagarna kring alkoholreklam i IOGT-NTO:s kampanj Alkoholstör.

Accent kommer förstås att intervjua den nya ministern så snart tillfälle ges.

Dela artikeln:
0
0

Snälla polisen, ni är smartare än så här

Av: Pierre Andersson

SVT:s ABC-nyheter publicerade i går uppgifter ur interna dokument från Citypolisen i Stockholm. Där framgår bland annat att Citypolisens målsättning i år är att ingripa mot 6.200 misstänkta narkotikabrott. Av det ska 88 procent vara mot innehav av narkotika, och 12 procent försäljning.

Ett högt ställt mål rent numerärt och en tydlig prioritering av innehavsbrott alltså. Och hur gör då poliser som vill uppnå målen? Man går på de enkla målen. Gamla, slitna missbrukare som inte är ett dugg betjänta av ytterligare ett gripande för ringa narkotikabrott. Det här är människor som behöver vård mer än något annat.

Utan att veta exakt hur polisens statistik ser ut så talar ju allt för att en sådan prioritering får helt galna konsekvenser rent mänskligt. Följderna kan dessvärre också bli politiska: Att jaga slitna narkomaner istället för langare bidrar på sikt sannolikt till ett minskat stöd för en restriktiv narkotikapolitik.

Dessutom är ju hela grejen med att ha den här typen av målsättningar för polisen helt feltänkt. Målet är 6200 ingripanden mot narkotikabrott – oavsett hur situationen utvecklar sig under året. Och 88 procent ska vara… Det blir ju absurt.  Jag ska inte på något sätt påstå att jag är expert på styrning och ledning, men nog måste det vara rimligare att polisen jobbar mot effektmål?

Dela artikeln:
0
0

Alla pratar om #medberoende

Av: Pierre Andersson

Responsen på SVT:s nya serie Djävulsdansen har varit fantastisk. Behovet att lyfta frågorna och prata om egna erfarenheter är stort. ”Det är som en stor befrielse”, säger programledaren Sanna Lundell i klippet nedan. Jag tror att hon har rätt. (Du har väl inte missat vår intervju med Sanna Lundell förresten?)

Accent har förstås bevakat de här frågorna länge, men genomslaget blir självklart på en helt annan nivå när SVT gör en satsning på det här sättet. Dessutom hakar Aftonbladet på – förstasidan på deras webb har fyllts med artiklar kring ämnet de senaste dagarna och de har till och med skapat en särskilt avdelning. Bra!

För den som vill borra ännu djupare i ämnet har vi samlat ett litet urval av det vi gjort på det här viktiga temat tidigare:

Ännu mer hittar ni här.

 

Dela artikeln:
0
0

Lär dig mer om narkotika

Av: Pierre Andersson

Jag har ett antal gånger, både här och i andra sammanhang, efterlyst en tydligare satsning på cannabis och narkotikapolitik från IOGT-NTO. Debatten är här vare sig vi vill eller inte och vi måste kunna möta den.

Ett tecken på att något möjligen håller på att hända är distansstudiecirkeln Narkokoll som under hösten har fokus på just cannabis. Sök senast 15 september!

Dela artikeln:
0
0
”Fuck your laws and public safety”
Bild från Youtube.

”Fuck your laws and public safety”

Av: Pierre Andersson

John Oliver är minst sagt tydlig om FIFA:s agerande i Brasilien, bland annat när det gäller tvånget att servera alkohol på arenorna – trots att Brasilien förbjudit det för att förebygga våld.

Accent har tidigare skrivit om det här och här.

(Spola till 4:35 om du är otålig – hela klippet är dock värt att se.)

Dela artikeln:
0
0
På plats på NBV:s förbundsmöte
Jonatan Hjort, förbundsordförande i NBV. Foto: Pierre Andersson

På plats på NBV:s förbundsmöte

Av: Pierre Andersson

Sitter i källaren på ett hotell på Arlanda. Här har ombuden till NBV:s förbundsmöte – troligen det sista i den här formen – samlats för att diskutera bland annat det förslag till omorganisation som vi tidigare skrivit om.

Om förslaget kommer att gå igenom? Ja, jag har svårt att se något annat. På central nivå verkar de organisationer som är medlemmar i NBV vara överens. På plats i ombudsskaran finns dock också några av förslagets skarpaste kritiker – räkna med debatt.

Vill du följa förbundsmötet själv? Kolla in livesändningen på NBV:s webbplats. Följ också #nbvFM14 på Twitter!

 

 

Dela artikeln:
0
0
Dela artikeln:
0
1
Dela artikeln:
0
0
Idag lärde jag mig att det finns ett band som heter The Temperance Movement…
Bild från Youtube.
Dela artikeln:
0
0