Missbruk

Bäst att hålla sig undan

Inte synas, inte höras, inte störa. När Nathalie Lund växte upp var hon en mästare på att hålla sig undan, att vara där fast ändå inte – som en blomma på tapeten. Men i dag tar hon plats, hörs och syns. Rollen som tapetblomma har hon lagt bakom sig.

Jag och Nathalie Lund står på en gata i Göteborg. Det är dags för intervju och Nathalie ska fotograferas men vi hittar inte lokalen. Snabbt fiskar Nathalie upp telefonen ur fickan, får fram numret och ringer.

– Fotografen kommer och möter oss, upplyser hon mig, som inte ens hunnit förstå vad som hände.

– Jag har alltid fått lita till mig själv så jag kan lösa vilken situation som helst, säger Nathalie och berättar att det är sådan hon är: effektiv, självständig, med full kontroll. Det har hon varit sedan hon var liten.

Nathalie växte upp i en familj med alkoholproblem. Som liten flicka satt hon mest på sitt rum och pysslade. Plockade och pressade löv. Fixade med sin bokmärkessamling, fantiserade om att mormor och morfar levde, målade, läste och skrev sagoböcker. Hon skötte sig själv och försökte att inte störa.

– När jag var liten fick jag alltid vänta och hålla mig undan tills det passade alla andra.

Ibland hjälpte hon mamma, smörjde in hennes fötter, gick och handlade. Kollade läget.

– Jag visste precis vad som var lättöl eller starksprit och jag kunde räkna ut hur fulla de vuxna skulle bli utifrån vad de drack. Efter en viss tid på dagen visste jag att det inte gick att prata om någonting viktigt.

Det var bättre att vara tyst. Sina egna problem höll hon för sig själv.

– I skolan blev jag retad för att jag hade eksem, det sa jag aldrig till mina föräldrar. Jag fick sköta sådant själv.

Nathalie lärde sig läsa och skriva på egen hand innan hon började ettan. Hon gjorde alltid sina läxor samma dag hon fick dem. Hon var välvårdad, lättsam och uppskattad bland lärarna.

– Jag fick beröm för att jag var duktig. Både i skolan och hemma. Lärarna frågar aldrig hur sådana elever mår, säger hon och berättar att pappa alltid tyckt att det var viktigt att göra bra ifrån sig i skolan och gav Nathalie beröm för sådant hon presterade. Nathalie hade toppbetyg när hon gick ut nian.

Inombords bubblade oron, tänk om mamma dör när hon är ute på en resa, tänk om pappa hittar en bättre familj och väljer bort mig, tänk om, tänk om… En oro som har följt med Nathalie hela livet.

– Jag har alltid haft en oproportionerlig oro inom mig och är rädd för saker som inte har någon verklig förankring.

I dag utstrålar Nathalie självförtroende, är pratsam och öppen.

Efter att hon flyttade hemifrån och fick distans till sitt eget liv förstod hon att hon behövde hjälp och sökte sig till tolvstegsrörelsens självhjälpsgrupper för att lära sig prata om sina känslor.

– Att be om hjälp var det svåraste av allt men det var då mycket av tapetblomman släppte. Jag insåg att jag har väl visst rätt att tala om hur jag känner och ta plats som alla andra.

Att vara den tysta, snälla, hjälpsamma flickan hade blivit ett mönster som det tagit tid och frustration att bryta.

– Jag ville alltid vara så schysst mot alla och har haft svårt att sätta gränser. Det har krävts mycket övning. Än i dag kan jag ha svårt att umgås med folk utan att känna krav.

Men Nathalie har också, tack vare sin bakgrund, blivit en självständig och stark person.

– Mina föräldrar har gett mig otroligt mycket. Min pappa läste facklitteratur för mig och lärde mig mycket om världen när jag var liten. Han uppmanade mig att tänka själv och vara kritisk. Jag är duktig i min yrkesroll, det har jag fått från mina föräldrar. Min familj har hjärtat på rätt plats, men alkoholen på fel plats.

Mer från Accent