Barn till missbrukare får stöd i kommunerna
Åtta av tio kommuner erbjuder barn till missbrukare någon form av stöd. Det visar en kartläggning som Statens folkhälsoinstitut har gjort.
På uppdrag av regeringen har folkhälsoinstitutet kartlagt hur många kommuner som erbjuder barn i olika riskmiljöer någon form av stöd. Med riskmiljöer menas exempelvis, förutom barn till missbrukare, barn vars föräldrar har en utvecklingsstörning, är frihetsberövade eller befinner sig i en asylprocess.
Hälften av kommunerna har svarat på enkäten som folkhälsoinstitutet skickat ut elektroniskt. 120 av 149 svarande kommuner har någon form av stödverksamhet för barn till missbrukare.
Det är därmed den vanligaste insatsen i kommunerna för barn och ungdomar som lever i en risksituation. Därefter kommer stöd till barn som har bevittnat våld, följt av insatser till barn som växer upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa.
Stödsamtal och gruppverksamhet är de vanligaste insatserna för barn till missbrukare, enligt kartläggningen. Därefter kommer stödfamilj eller kontaktfamilj.
– Vi har inte lyckats i den här undersökningen att ta reda på hur många barn som får ta del av åtgärderna och vi kan inte heller säga någonting om kvaliteten. Vi kan bara säga att så här många kommuner har någon form av förebyggande verksamhet, säger Anna Bessö som är chef för avdelningen barns- och äldres hälsa på Statens folkhälsoinstitut.
Eftersom endast hälften av kommunerna svarat på enkäten är resultaten inte statistiskt säkerställda.
IOGT-NTO:s juniorförbund Junis har de senaste fem åren kartlagt vilket stöd som ges till barn och ungdomar med missbrukande föräldrar i kommunerna.
2008 svarade 261 av landets 290 kommuner på enkäten. En stor andel av de svarande uppgav att de kunde erbjuda stödgrupper, 74 procent. Men endast två procent av de barn som växer upp i missbruksmiljö nås av hjälpen, enligt undersökningen.
Joanna Wågström
Kommentar från Helena Wannberg den 19 april 2010:
Det är bra att Folkhälsoinstitutet utreder detta, men en rad frågor väcks ändå, framförallt vad man menar med ”någon form av stödverksamhet”. IOGT-NTOs Juniorförbund har i flera år gjort en enkät till samtliga kommuner, där det visar sig att enbart ca 2 procent av alla barn som växer upp med missbruk/beroende faktiskt deltar i stödgrupper. http://www.junis.org/default.aspx?PageNr=40
Att en kommun kan ”erbjuda stöd” betyder långt ifrån att barnen i praktiken FÅR stöd. Att delta i en stödgrupp har visat sig vara det allra bästa för de flesta av dessa barn, för att se att man inte är ensam och för att känna att man får berätta. Många kommuner har satsat på att utbilda gruppledare, och det finns grupper på många håll, men det stora jobbet är att få barnen att komma.
I alltför många kommuner ges inte gruppledarna tillräckligt tid och resurser att gå ut i skolor och andra platser där vuxna möter barn och ungdomar, för att sprida kunskapen om att grupperna finns. Ansvariga chefer och politiker tror att det räcker med att utbilda ledare, och sen kommer barnen…
Vissa kommuner verkar också mena att det räcker att det finns kuratorer eller andra att tala med, eller att socialtjänsten kan erbjuda hjälp till de barn och/eller familjer som kommer till dem. Men de allra flesta barn som växer upp med missbruk/beroende finns i familjer som inte är ”kända” av socialtjänsten. Stödet till dessa barn handlar alltså om så oerhört mycket mer än att ”erbjuda” samtal eller grupper – det krävs återkommande information och medvetandegörande om beroendefrågor bland lärare, socialsekreterare, fritidsledare, ideella ledare, politiker m fl som kan lära sig att se dessa barn, och kunna hänvisa dem till det stöd de har rätt till. Här står landets kommuner inför nästa stora och livsviktiga utmaning.
Pingback från Saras Corner » Utsatta barn till missbrukande föräldrar den 10 mars 2011:
[...] Svenska Dagbladet Newsmill Accent No comments Kommentar Dela Skriv en [...]