Klara kyrka har öppet för hemlösa
Den kallaste och snörikaste vintern på många år håller Stockholm i ett järngrepp. För de hemlösa är det en katastrof. Men en liten grupp har fått komma in i värmen. De får sova på Klara kyrka.
Redan klockan halv nio på kvällen står Sonja Nordgren utanför de svarta järngrindarna vid Sankta Klara kyrka i centrala Stockholm. Det är åtta minusgrader och snön täcker marken.
Sonja Nordgren är klädd i en vacker päls och en bredbrättad brun hatt.
– Ska du sova här i natt, frågar hon mig.
Jag blir förvånad över att hon frågar och över att Sonja Nordgren som är så tjusigt klädd är en av de hemlösa som ska sova i kyrkan.
Jag förklarar att jag är reporter och inte ska sova i kyrkan, jag är bara på besök.
Plötsligt öppnas grinden av Lars Thorstenson som är diakonassistent vid Klara kyrka.
– Är du redan här Sonja, säger han medan jag får passera in.
Sonja Nordgren får vänta. Kyrkan öppnar först klockan tio.
Det är första vintern som kyrkan låter hemlösa övernatta. De ska hålla öppet fram till första maj. Nio olika församlingar från centrala Stockholm har gått samman för att göra det möjligt.
De turas om att hålla kyrkan öppen. Varje församling tar själv med sig fika till de hemlösa och övernattar i kyrkan. De sover i skift så att någon alltid är vaken om det skulle hända någonting.
– Det är lite ovant eftersom det är första gången som vår församling håller i det. Men det känns bra på många sätt. Det är en medmänsklig handling, säger Susanna Skogsborg från Allhelgona-gemenskapen.
Hon kokar tomatsoppa och brer smörgåsar.
Klockan tio står en klunga med människor samlade utanför grinden. Lars Thorstensson prickar av deras namn på en lista.
För att komma med på listan krävs det att du har anmält dig till kyrkans expedition på dagtid. Det är tänkt att tio personer ska få komma in men just nu är det någon extra som har fått plats.
– Försvinner någon på listan ringer vi upp dem. Kommer de inte mister de sin plats i kön. Vi håller ingen plats åt någon, säger Lars Thorstenson.
Den här dagen är det en person som blir kvar utanför grinden när de andra går in.
I kyrkans fikarum uppstår det snabbt ett sorl. Besticken slamrar.
Lars Thorstenson går runt och pratar med några av personerna som sitter och fikar.
– De som bor här försöker vi hjälpa vidare. Det finns de som kommer hit som inte har någonting. Vi kan skapa en kontakt till exempel med Migrationsverket, säger han.
Sonja Nordgren sover skönt i kyrkan. "Det är lugnt och bra ordnat", säger hon.
Sonja Nordgren har tagit av sig pälsen och sitter och samtalar med en man. Hon kommer ursprungligen från Malmberget i Gällivare och var medlem i IOGT-NTO som ung.
De senaste 40 åren har hon bott i Stockholm. Sonja Nordgren blev hemlös efter att hon vräktes från sin lägenhet våren 1991.
– De bara öppnade dörren och skickade ut mig och jag hade ingenting. Jag grinade hela första året när jag berättade det här, säger hon.
Någon från Allhelgonagemenskapen kommer in med en påse frukt som han köpt på Seven Eleven.
– Äpple och banan, ja tack gärna. Jag tar en banan, jag är hungrig, säger Sonja Nordgren och berättar vidare:
– Jag har hyrt rum och bott hos bekanta men när jag inte har haft någonstans att ta vägen, när jag får gå och vaka, då blir jag helt slut. Det är fruktansvärt och man känner sig helt oskyddad som kvinna.
På härbärgena i Stockholm är det ofta bråkigt enligt Sonja Nordgren så hon vill inte sova där.
– Den här kyrkan gör något väldigt bra. De har folk här hela tiden och det är lugnt. Jag har stått utanför i många dagar och väntat på min tur.
Uppe på läktaren ligger det högar med madrasser, kuddar och sovsäckar. En efter en droppar personerna av från fikat och hämtar sina sovsaker. De bäddar efter väggarna och i gångarna mellan kyrkbänkarna.
Sorlet dör sakta ut.
Hicham Ourezzoud längtar efter ett vanligt liv med jobb, fru och barn.
På en av madrasserna sitter Hicham Ourezzoud och knappar på sin mobiltelefon. Han är 28 år. Han flydde från sitt hemland Marocko när han var 16. Sedan dess har han bott i Spanien, Frankrike och Sverige. Ingenstans har Hicham Ourezzoud fått en bostad eller ett jobb.
– Jag vill bara ha ett vanligt liv, viskar han.
– Jag vet inte hur man säljer droger eller stjäl. Jag vill ha ett jobb, ett hem, en fru och barn.
Lamporna släcks i taket. Det är dags för mig att gå, tillbaka till mitt liv och till mitt hem.
För de tio personer som sover kvar i kyrkan är det väckning halv sju på morgonen. En kopp te och mackor serveras till frukost. Om man vill får man stanna på morgonbönen.
Sedan får de gå. Och komma tillbaka igen nästa natt.
Joanna Wågström
Kommentar från Tove den 17 juli 2010:
Hej,
Jag läste om min mor Sonja i er artikel och undrar varför ni inte gör en mer djupgående analys av varför hon är hemlös. Jag vill berätta att hon är psykiskt sjuk, vägrar behandling och när hon blev vräkt hade hon inte betalat sin hyra på ett år. Så det kom inte så plötsligt som hon ger intryck av. Hon har de senaste 10 åren flera gånger blivit erbjuden olika sorters boende men alltid tackar nej pga olika saker. Hon har tyvärr inte förmågan att ta emot hjälp. Det är oerhört tragiskt! Jag kan få en plats åt henne på ett äldreboende för hemlösa, men hennes respons när min far berättade om det för henne var ”det går nog inte för det är säkert dammigt där och det tål jag inte”. Så det är jättesynd om henne, men samtidigt är hon en person som om man umgås med lite längre tid ljuger, manipulerar, stjäl och ALLTID skyller allt som händer henne på andra och ALDRIG tar eget ansvar. Det är en del av hennes sjukdom.
vänligen Tove
Kommentar från Joanna Wågström, Accent den 31 juli 2010:
Hej Tove!
Tack för din kommentar. Jag förstår att det finns många orsaker till att en person blir hemlös. Och det finns alltid lika många historier som det finns personer inblandade. Den här gången pratade jag med Sonja och återgav det hon berättade för mig.
Det här reportaget handlar främst om att Klara Kyrka hade öppet för hemlösa under vintern så att de skulle ha någonstans att sova. Därför har jag inte gått djupare in på Sonjas historia.
Mvh Joanna Wågström, reporter Accent
Kommentar från Elisabet Eriksson den 20 september 2010:
Hej!
St:a Clara kyrka, i Stockholm, tar emot människor, som är hemlösa, som får sova där!
Vilket underbart sätt att använda sin kyrka! Fordras, att människor angagerar sig!
Är med i kyrkorådet i min hemkyrka, Hossmo! Tänker, skulle det vara möjligt här?
Hälsa er mänsklige präst, heter Carlsson, tror jag. Var hos oss i förs. och höll föredrag för ett par år sedan….
Mvh Elisabet
Kommentar från Elisabet Eriksson den 29 september 2010:
Carl-Erik Sahlberg, menar jag….
Pingback från Medberoende – ett steg för långt bortom empati? om Klara kyrka « En dag i taget den 26 augusti 2011:
[...] Här har accent en artikel från våren 2010 om Klaras verksamhet. Här hittar du information på Wikipedia Like this:GillaBli först att gilla denna post. från → Religiösa grubblerier, Vardagsbetraktelser ← Vattenmelon med sug ;-) Inga kommentarer ännu [...]