Söderköping växer så det knakar
När IOGT-NTO huset i Söderköping bjuder in till kvällscafé och secondhandförsäljning för allra första gången är stämningen på topp. Hembakat fikabröd och kaffe finns att köpa till självkostnadspris och överallt står eller sitter grupper av nya och gamla medlemmar.
Ute i entrén hänger secondhandkläder på en ställning. Lies Wiström plockar och sorterar och hänger upp. Hon berättar att kläderna har funnits här även före nyår, gåvor som medlemmar och andra har skänkt. Det är bara att lägga en slant i en burk och ta det plagg man vill ha.
– Det har fungerat jättebra! Vips så har vi fyrahundra kronor i burken, säger Lies glatt.
Hon, i likhet med de flesta som är här denna kyliga fredagskväll, är entusiastisk över att föreningen äntligen dragit igång sin verksamhet, som på sikt är tänkt att innefatta såväl yoga som friskvård, samtal, kamratstöd, kvällscafé, shower och – inte minst – ungdomsverksamhet.
Lena Svensson, eldsjäl och ordförande i föreningen Vidar, berättar att allt har gått väldigt fort. I augusti i fjol sökte man pengar från IOGT-NTO och kort därefter damp det ner 60 000 kronor i bidrag för att dra igång verksamhet och värva nya medlemmar. Det har gått över förväntan. I dag har föreningen 115 medlemmar och inget tyder på att det är stopp där. Tvärtom blir fler och fler nyfikna på föreningen, som tidigare fört en slumrande tillvaro. På en liten ort som Söderköping, med 6000 invånare, sprids rykten snabbt.
– Medlemmar får vi via mun mot mun-metoden. Ryktet går och vi försöker värva alla vi träffar. Vi behövs verkligen här på orten, framför allt för de unga. Fritidsgården har lagt ner och de har ingenstans att vara. Det här gamla huset har en enorm potential och stora utrymmen, som vi vill utnyttja för att ge ungdomarna möjlighet att lana, spela dataspel, sätta upp föreställningar eller bara umgås.
Och nog har det vackra gamla huset, som är från 1881, potential. Utvändigt är det som taget ur en sagobok. Det ligger i en docksöt del av staden, som präglas av pittoreska trähus. Invändigt finns en stor scen med tunga, röda draperier, stora golvytor, ett kök och en enorm källare där man just nu är i full färd med att skapa mysfaktor för de ungdomar som hittar hit. Här finns ett spel/tv-rum med fåtöljer och soffor. I ett angränsande rum med datorer på långa rader finns Lovisa, Mathilda, Tilda, Jesper, Markus, Lisa och Linnea. De flesta går i årskurs sju. Och de har idel lovord att ösa över IOGT-NTO-huset.
– De som jobbar här är jättetrevliga och det är bra att det finns datorer och spel. Det är stort också, med många rum, vilket är bra om man vill vara lite för sig själv, säger Mathilda och får medhåll av sina kamrater.
De är glada över möjligheten att få vara här på fredagskvällar, eftersom det är dåligt med ställen för unga i byn.
– Fokus finns ju, det är en sorts ungdomsgård, men det är som ett enda stort rum där, inte så mysigt. Det här ligger centralt också, det är bra, konstaterar Lovisa.
Tanken är att ungdomarna själva ska få vara med och utforma källarlokalerna, utifrån deras egna önskemål och behov. Det är något som tjejerna går igång på.
– Man skulle vilja sova över här. Och lana, funderar Tilda.
– Och ha stora mysiga kuddar och madrasser överallt, drömmer Linnea.
Redan på sportlovet är det tänkt att man ska ha möbelrenovering här, ett sätt att engagera tonåringarna. Huset och lokalerna och stämningen gillar de. Men långt ifrån alla som är här är medlemmar i nykterhetsrörelsen. Några av tjejerna vet inte ens vad IOGT-NTO är för något.
– Det ska vi ändra på. Vi ska jobba på att få med oss ungdomarna i rörelsen. Och via dem kanske deras föräldrar, säger Lena Svensson med ett leende.
Hon är full av tillförsikt inför framtiden och är eld och lågor över alla projekt som är på gång. Tanken är att huset ska bli levande igen och sjuda av liv, efter att ha inhyst mer ”traditionella” medlemmar – äldre personer som samlas på möten och samkväm.
Marie-Louise Linné, en av de drivande bakom föreningens återuppståndelse, menar att ungdomsverksamheten kommer i rättan tid. När fritidsgårdar drar ner, behövs nya mötesplatser. Här kan föreningen göra skillnad. Och i och med att ungdomarna själva får medverka och utforma verksamheten, så är hon övertygad om att folk kommer att strömma hit. Redan ikväll känns det som succén är ett faktum.
Vid caféet står Jan Nordin och langar mackor, bullar och kaffe till medlemmarna Margareta Jacobsson och Lisbeth Hagdahl. De ser bägge positivt på nytändningen.
– De unga behövs för att ta över efter oss äldre. Dessutom är nykterhetsrörelsen en nyttig skola i demokrati, många unga i dag vet inte vad föreningsverksamhet är för något, säger Margareta Jacobsson och försvinner in en hoper glada medlemmar som slagit sig ner vid några bord. Glädjen och välviljan är inte att ta miste på och när tjejerna från källaren kommer upp och börjar spexa på scenen till kända poplåtar är det många som drar på smilbanden.
Maria Zaitzewsky
