Jag känner inte tiil alla delarna i Centrohistorien men nog tycker man att organisationen skulle anstränga sig extra om det bara handlar om bristande kunskap och inte om bedrägligt beteende.

Medlemsvård, är det att hälla upp påtår och säga ta en kaka till eller att dunka i ryggen och kanske till och med vara mån om att synas tillsammans med den som är framgångsrik i verksamheten?
Och människosyn, är det en teoretisk eller en praktiserande modell?

Visst ska man göra en kritiskt bedömning av situationer men avståndet mellan en sådan bedömning och elfenbenstornet kan vara liten. Och trots allt så håller devisen fortsatt att den som inte gjort något fel nån gång förmodligen inte har gjort nåt alls. Därför hyllar jag dem som nån gång gör fel!

För om sakförhållanden som de beskrivs i texten är korrekta d v s att det fanns tillgångar som mer eller mindre uppvägde skatteskulden, är det häpnadsväckande att det gick till ett konkursförfarande. Att den nya styrelsen får kalla fötter är helt förståligt men det är då det behövs lite distans, lite professionella råd och en kontrollbalansräkning. Kort sagt någon utifrån som (jag skulle vilja skriva ”nyktert”) kunde bedöma situationen.

Så, även när förbundet gjort bedömningen att man skulle offra Nicklas, borde man inte ha tagit ansvar för föreningen? Om det t ex behövts ett överbryggningslån på några hundratusen är jag nästan helt övertygad om att det skulle gått att få fram från centralt håll. Efter det kan man bedöma om det finns bärighet i verksamheten.

Sätta sig i knä’t på en konkursförvaltare borde vara den absolut sista utvägen, då vet man ju att det bara är borgenärnas intressen som företräds.

Och det gäller inte bara juridisk hjälp, utan över huvud taget att känna att man kan få bolla och höra av sig när det trasslat till sig. Att kansliet saknar resurser för att kunna stötta, i det här fallet Nicklas, i något annat fall en annan medlem är en kommentar som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. http://www.iogt.se/Kontakt/Personal-forbundskansliet-/

Nicklas är knappast den första eller sista medlemmen som inte har ordning på pappren. Det är klart att det blev dumt, det är ju Nicklas den första att hålla med om. Men var hade IOGT-NTO varit om vi inte under årens lopp haft medlemmar som gjort fel ibland, men som ändå vågade satsa?

Varför betalar vi medlemmar för att ha en förbundsjurist om vi sedan nekas juridisk hjälp när den behövs?

Att Nicklas Kartengren brustit i sitt ansvar är inte ett tillfredsställande svar. Frågan hade inte ens gått till åtal, han var ännu mindre dömd.

IOGT-NTO har på förbunds- och kanslinivå länge känt till vilken otroligt stor och viktig verksamhet IOGT Centro drog igång på kort tid. Att såna entreprenörs-verksamhet kan behöva en del stöd borde inte komma som någon överraskning. Har de fått det under resans gång?

För oss som betraktar utifrån blir känslan att IOGT-NTO gärna ville lyfta fram Centros och bland andra Nicklas Kartengrens arbete när det gick bra men snabbt vände ryggen till när det började blåsa lite snålt.

Jag tycker att ideella krafter ska stödjas och uppmuntras, även om de varit slarviga och ställt till det för sig. Man måste få möjlighet att utvecklas, istället för att lämnas åt vargarna.

Vi med stor erfarenhet av ideella organisationer vet att en del är entreprenörer och andra är förvaltare men att båda typerna fyller viktiga funktioner i en organisation. Ibland kan man behöva hjälp att hitta sin roll.

Den allra första av IOGT-NTOs grundsatser lyder

-IOGT-NTO-rörelsen bygger sin verksamhet på principen att alla människor har lika rätt till frihet, personlig utveckling och lycka. Dess arbete har sin grund i viljan att medverka till bättre levnadsbetingelser för alla.

Något att tänka på även i interna sammanhang.