Katastrojka – en krönika av Maria Söderberg
Männen försvinner in i berusningens dimma. Kvinnorna blir kvar i livets mitt. De flesta barn får aldrig se en morfar eller en farfar. Maria Söderberg skriver om ett land där hälsotillståndet liknar krigets.
År 1988 stod jag för första gången på Röda torget i Moskva. Jag minns hur vår ryska guide Olga skämtade om den tidigare generalsekreteraren Brezjnev. Efter några glas vodka kunde han ses köra ut från Kreml och ratta en Rolls-Royce. En natt hade han krockat med en lastbil. Bilen finns idag – med intryckt front – på Motormuseet i Riga, men om det var presidenten som åstadkom skadan är tveksamt.
Men nu börjar vodkaskämten få en besk smak. Från 1980-talets perestrojka går en förskräckande linje till dagens – katastrojka. Hälsotillståndet liknar krigets. Alkoholforskaren och läkaren Sergei Poljatkini vid NAN, Fonden mot alkoholism och drogmissbruk, anser att man får räkna med förluster.
– En tredjedel är intelligenta nog att inte supa ihjäl sig, en tredjedel får svårt att anpassa sig och den tredje gruppen…
Jag inväntade oroligt fortsättningen på andra skrivbordet.
– De klarar inte omställningen. Och dör.
Kvällen innan hade jag suttit på café intill den resliga statyn av nationalskalden Aleksandr Pusjkin. Framför mig en 49-årig kvinna, talpedagog med mångårigt arbete vid Moskvas teatrar. Hennes berättelse var så vanlig att den bara av just detta skäl blev intressant. Hon hade nyligen beslutat sig för att flytta ifrån sin man efter 25 års äktenskap.
– Vi hade varit gifta tre år när jag anade att det fanns problem. Om vi delade en flaska vin ville han alltid ha mer. Till sist kunde han inte vara nykter på sitt arbete som framgångsrik försäljare. Under alla år trodde jag att det var möjligt att rädda honom. Men nu har jag gett upp allt hopp. Han valde spriten och inte familjen.
Idag bor hon i sina föräldrars lägenhet och han kvar i deras gemensamma tillsammans med akvariefiskar och krukväxter. De gånger hon har föreslagit att de formellt ska dela upp allt säger han bara ”Jag dör snart, då får du allting”.
Männen försvinner in i berusningens dimma. Kvinnorna blir kvar i livets mitt. De flesta barn får aldrig se en morfar eller en farfar.
Inte undra på att president Dmitri Medvedev är chockad. Hur ska Ryssland tackla problemet när så få anser att själva alkoholen kan vara ett problem och att man – liksom i krig – får räkna med dödliga förluster? Min talpedagog lär få dela sin erfarenhet med många, många medsystrar inom den närmare framtiden.
Maria Söderberg
Kommentar från 777 den 10 februari 2010:
… и чё, соссно? в Швеции нет алкоголистеров? до кнулленной же мудери… мэм, я с Вас смеюсь.