Vi kommer aldrig få alla att åka på kongress. Men det gäller att fundera på vad som är mest värt. En gemensam kongress med UNF tycker jag är värt oerhört mycket.

Varför kan inte förbundet bjuda in till en mer förutsättningslös diskussion där erfarna arrangörer och engagerade medlemmar får komma med idéer om hur vi ökar demokratin och gör kongressen billigare att åka på? Detta är det största medlemsarrangemang vi har- så släpp in medlemmarna i att skapa det.

Visst kan jag till viss mån förstå det problemet, men sen prioriterar man väl olika. Jag är student och måste ju jobba på sommaren, men prioriterar ändå att trixa in min ledighet så att jag kan åka på kongressen.

När det gäller demokratibiten så tror jag dock att det är en väldig styrka att ha ett arrangemang som många medlemmar, och inte bara ombuden, åker på. Speciellt om man utnyttjar detta faktum rätt så tror jag att det kan vara en stor tillgång.

Jag har faktiskt, efter att det är förslaget presenterades, oberoende av detta hört från två personer, som är aktiva i andra ideella organisationer, att de är avundsjuka på IOGT-NTO-rörelsen som lyckas samla så många till sina kongresser.

Som UNF:are är man ofta ledig en hel sommar, möjligtvis med undantag av några veckors sommarjobb. Då känns en vecka kongress jättekul. Men när man jobbar och inte har särskilt lång semester är det mycket att lägga en vecka på en kongress, dessutom till en rätt hög kostnad.

Jag åt igår lunch med en kompis som liksom jag har partner som inte hör till rörelsen. Han konstaterade att när han inte har uppdrag kommer han inte att åka på kongresser längre.

Dom flesta andra organisationer klarar av sina kongresser/stämmor över en helg (möjligtvis långhelg). Exempelvis gör alla politiska partier så. Skulle ni säga att partierna har sämre demokrati än IOGT-NTO?

Demokrati handlar inte heller om längden på själva kongressen utan hur besluten förbereds och förankras.

Var kommer siffran 4-5000 kr från? Hur som helst så tror jag att man kan erbjuda billigare lösningar än idag för medlemmar i IOGT-NTO där det verkar saknas delvis. För mig har för övrigt kongressen varit kanske den roligaste veckan på året de två gånger som jag åkt på kongressen. Frågan blir väl snarare hur vi gör att fler känner det lockande och möjligt att åka på kongressen än att vi ska göra en kongress som lockar färre än idag?

Jag vet inte hur många som åker på kongress utan att vara ombud eller anställda eller hur detta antal har minskat, men att färre åker på kongressen är väl inget argument för att göra kongressen till ett arrangemang som endast skulle locka 100-200 personer? För UNF:s del är det i alla fall en ansenlig del som åker på kongress utan att vara ombud, men som på så sätt får ett begrepp om vad kongressen innebär och en del kanske åker som ombud på nästa kongress.

Slutligen så är det klart att man ska kunna tänka nytt. Men jag tror ju inte att bara att något är ”nytt” eller ”modernt” kan vara att argument i sig. Det intressanta när vi förnyar är vad vi vill och vad vi siktar på. Jag tror inte på förnyelse enbart för förnyelsens skull och framför allt så tycker jag att man måste tänka igenom förändringar noga när det gäller kongressen, som är vårt största och viktigaste arrangemang idag.

Som jag ser det har kongresserna blivit för stora apparater, och min tolkning är att en orsak till detta är att förbundet(n) har så många projekt och satsningar, och alla vill ha sitt seminarium om just den fråga, bjuda in höjdare som föreläser osv. Det kan vara en god tanke, men det blir för mycket. Kanske är det kansliet som borde hitta andra tillfällen till rådslag och konferenser om olika frågor?

En lite mer avskalad kongress har många poänger. Och framförallt – en ENKLARE, rent lokalmässigt. Svenska Mässan är för mig fel ställe att vara på. Även Elmia. Det känns inte som IOGT-NTO-rörelsen. Jag tror faktiskt att det mycket väl går att hitta skolor, likt den i Östersund där Världskongressen var 1998, som fyller våra behov på praktiska lokaler. Jag tror också att man kan satsa mycket mer på billigare boenden, vilket skulle få fler att komma. Bo hemma hos medlemmar, tillfälliga vandrarhem i en skola osv.

Fråga medlemmarna varför de åker på kongress. Varför åker de inte? Fråga vad de är villiga att betala. Fråga ombuden vad de VERKLIGEN behöver för att kunna fatta beslut. Uppmuntra till att fler suppleanter finns på plats så att ombuden kan bytas av.

Och dela på veckan – ha kongress halva veckan, och andra aktiviteter resten av veckan, och låt förbunden ha detta omlott. På så sätt får alla allting.

Som ett tillägg tycker jag dock att argumentet om de stackars ombuden som inte hinner dricka kaffe med sina vänner på kongressen när de sitter ombud är väldigt dåligt.
1. Om de vill dricka kaffe men inte hinner det är det väl snarare mer tid som behövs?

2. Om man på allvar menar att ombuden inte hinner umgås med andra p.g.a. förhandlingar under fem dagar hur tänker man sig då att dessa så intensiva fem förhandlingsdagar ska hinnas med på halva tiden?

3. Den som inte vill vara ombud kan ju välja att inte vara det och hinna umgås med andra istället. Att bli vald till ombud är en ära och jag har inte upplevt att det skulle vara ett problem att hitta folk som vill vara ombud. Med nuvarande system kan ju många människor åka på alla kongresser, men sedan kan det variera lite vilka som är ombud. Det är ju jättebra.

Vad gäller den ekonomiska biten så förstår jag inte att det skulle spara särskilt mycket pengar enbart att lägga förhandlingar och sociala aktiviteter vid olika tidpunkter. Rimligen krävs det mer planering, mer administration och mer information att göra två arrangemang än att göra ett.

Det går att göra en kortare och billigare och bättre kongress, utan att nagga på det sociala hänget.

Anna säger att ombuden inte hinner dricka kaffe med sina kompisar, och därför ska det inte vara kongress på sommaren. FS tycker alltså att det räcker med kompiskaffe vartannat år. Och det måste drickas på sommaren. För på hösten lär det bli komprimerat till max för att hinna med förhandlingarna över en helg. Mitt recept är enkelt. Slå ihop sommarfestivalen och kongressen och gör ett skönt arrangemang som lockar alla medlemmar. Då får vi demokrati på riktigt.