Den restrektiva alkoholpolitiken var en bra politik, som medförde lägre samhällsskador, såväl ekonomiskt som socialt. Detta blir numera tydligt dagligen, efter den kraftiga konsumtionsökning som har skett. Alkoholfrågan måste bli föremål för ett ökat intresse, att ta del av alkoholens skadeverkningar, och utifrån en sådan grund lyfta fram problemen till politiska instanser för debatt och ställningstagande. I september månad ska 2 dagar ägnas åt alkoholpolitik i EU, med Sverige som ordförandeland.
EU har tydligen på något sätt kommit till insikt i att införselkvoterna är allt för generösa och vill nu minska på kvotmängden.

Tycker det är anmäkningsvärt att den medicinska kunskapen är så tystlåten. Anser att sjukvårdens huvudmän borde reagera över den stora konsumtion av vårdresurser som går åt till alkoholmedicinska problem. I dagens mycket tjärva ekonomi hade det varit ett friskhetstecken om de tog till orda och visa upp den befintliga kostnadsbilden för medicinska alkoholskador.Det hade varit på sin plats.

Att samhället sätter in förebyggande åtgärder av mångahanda slag, att den vägen minska konsumtionen, att den vägen öka den svenska folkhälsan, att den vägen få lägre sjukvårdskostnader. Detta borde vara en självklarhet – men så är det tydligen inte. Det sunda förnuftet tycks vara svårt att omsätta i praktiken. Det finns mycket att göra, men det blir litet som blir gjort, i denna fråga.